På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

An deiner Seite [8] nena och th ff

Snurr, snurr, kallt och mörkt

Del 8

Jag gick utanför arenan och kollade runt om det fanns några som helst tecken på att gänget skulle vara i närheten, men inte. Det var alldeles tyst, varmt men dödstyst. När jag sedan kom på baksidan var det några enstaka fans som verkade tro att Nena skulle komma ut den vägen, visserligen gjorde hon det men hon kom dock inte och gav några autografer. Jag tycker det är enbart snålt, här står vi i flera timmar och väntar medan de inte ens kan komma fram några meter och klottra deras namn på ett papper. Fast det får man visserligen räkna med också. Det ligger säkert någonting bakom det också. Jag började gå hemåt, eller till hotellet, jag testade chansa vilken väg vi kom ifrån fast jag var så borta i mina egna världar när vi gick hit så jag antog att det skulle bli svårt. Dessutom var det mitt i natten och mörkt, lite kusligt förstås. Jag gick förbi några barer, natt klubbar, jag försökte kolla om de satt där inne och tog en öl eller någonting men inte. Jag kom in i en stor park med massa belysningar, det var så gott som folk tomt. När jag kom in i parken fick jag en konstig känsla att jag hade varit där innan, kanske att det var parken vi satt i tidigare idag. Det var jätte mörkt och belysningen gjorde inte desstomer heller. Jag satte mig under ett träd. Jag nynnade på Liebe ist och tänkte tillbaka till tidigare idag, en underbar dag verkligen. Jag skulle verkligen ha missat någonting om jag inte hade följt med. Jag funderade på att ringa mamma när jag en gång hade tid, fast jag kom på att jag inte hade någon mobil med mig så det skulle även det bli svårt. Jag satt där ett bra tag och kollade på de få som gick förbi, det var mest ungdomar i mobiltelefoner eller fulla fjortisar som tror att det var coolt att vara på fyllan. Jag satt i parken ett bra tag innan, flera timmar, kanske två timmar, jag hittade ingen tidsberäkning. Jag tänkte att de borde leta efter mig som jag letar efter dom, så jag bestämde mig för att försöka hitta tillbaka till arenan, ett försök är alltid någonting.

Vägen tillbaka var läskigare att gå igenom än tidigare, mycket mer fulla människor som glatt kom fram och hälsade. Jag nickade bara och fortsatte, jag är inte van vid att främmande människor kommer och hälsar, jag är en bybo, det är bara att inse. Jag gick förbi samma barer, samma nattklubbar, samma träd, samma hus, jag förstod att jag var på rätt väg. Sedan i min stora förvåning så kom jag ihåg namnen också, stort plus till mig. Jag log stolt över mig själv också när jag såg Westfalehallen långt där framme, eller inte långt utan det var bara en bit framåt. Jag började gå snabbare när jag såg arenan, arenan var ett glädjerus för mig, ett stort minne i mitt tonårsliv. Jag fick se min stora idol för första gången, det skulle helt klart bli fler, det är bara en tidsfråga innan jag själv flyttar till Tyskland, jag älskar landet. Jag älskar deras språk, deras människor, deras musik och miljön, jag förstår inte varför vi har farit hit innan, mamma hade ju Simone redan när jag föddes, eller några år var jag men i alla fall. Jag ska tillbaka hit, det är jag helt säker på.

Jag var framme vid hallen, det var lika tyst som när jag gick, eller lite oväsen var det. Några människor fanns det innan jag gick medan det nu är helt dödstyst, helt öde. Jag satt mig ner och fick känslan att jag var vilsen, det var detta som inte fick hända, jag tappade bort mina kompisar, mitt i natten och jag hittar bara till parken, fast där kan jag väl inte sova. Det är kallt och farligt, farligt är helt rätt ord. Det räcker med att det bara går förbi en fel människa så är det kört för mig. Jag la mig ner på backen och studerade in stjärnorna. Det var inte samma sak som att kolla ut genom ett fönster i Kiruna, inte riktigt. Det var en helt annan känsla, där är det kallt och svart, här är det kallt, svart och mysigt. Jag väcktes ur mina tankar när en rök lukt nådde mina näsborrar. Jag ställde mig helt klar i huvudet och kollade mig runt, ingen där. Jag gick mot ena hörnet och kikade, men ingen där. Fast när jag vände mig om stod en tjej där och rökte, hon var klädd i svart, helt svart, typ i punk stil. Jag gick emot henne, jag hade chansen att få hjälp nu.

- Ursäkta, sa jag försiktigt.
- Ja, det är lugnt. Vad vill du?, sa hon lugnt.
- Jag har tappat bort mina vänner, så jag undrar om du vet vars hotell NH ligger?
- Ja, du fortsätter bara efter denhär vägen, förbi en stor park och sedan tar du vänster i parken och sedan följer du bara vägen.
- Tackar
- Ingen orsak. Vad heter du?
- Alexis, vad heter du?
- Alexis? Det låter bekant, känner du några som heter Georg, Bill, Jamie, Irmelin osv.?
- Jo, hur visste du det?
- Nä, jag reagerade på namnet, det är inte speciellt tyskt.
- Haha nä, det stämmer, jag är svenskt.
- Haha, du, det lät inte speciellt svenskt heller.
- Kanske inte, vet du vars de är?
- Jo, följ bara med här.

Vi gick bort från arenan en bit, vi gick bort emot till ett hotell som låg i närheten av arenan, jag förstod ingenting. Varför gick hon en sådan lång väg för att röka? Jag frågade men jag fick inget vidare svar på det eller hon hann inte svara innan hon gick fram till receptionen och bad om att köpa en Cola, hon betalade och sedan gick vi ut igen. Hotellet vi gick in i var både gammalt och billigt antog jag när jag kollade in priserna när jag råkade se prislisterna på bordet där vi beställde läsk.

- Alltså vars är vi på väg?, Frågade jag när vi återigen gick tillbaka till arenan.
- Tillbaka till arenan, till dina och mina vänner, glömt bort de?
- Inte alls
- Förlåt om jag lät snobbigt men jag var så otroligt Cola sugen, Cola beroende är inte kul ska du veta.
- Förstår det

Vi gick in genom en dörr på baksidan där det stod ”endast personal på” fast på tyska, vi är ju i tyskland. Det var en lång korridor vi gick igenom, vit och tråkigt var den med. Hon gick och nynnade på samma låt som jag nynnande på innan Liebe ist. Hon stannade upp vid en dörr det stod Backstage- på. Hon gick bara in, jag fick den bilden av tjejen som inte har presenterat sig som väldigt spydig. Inte brydde sig om alla andra, det tyckte jag var både positivt och negativt men tjejen var ju snäll i alla fall och det är huvudsaken.

När vi kom in och såg vem det var blev jag väldigt chockad, jag blev både glad och chockad. Jag fick nästan glädjetårar men jag försökte att inte visa hur överlycklig jag var när det var så mycket folk där. Jag ville bara skrika ut allt jag kände, fast jag var för feg. Här satt hela gänget plus Nena, några till människor som jag inte alls visste vem det var. Rummet vi satt i var alldeles blått, blå tapeter, blåa möbler, det ända som skilde sig från mängden var en svart stol som stod i ena hörnet av rummet. Jag hälsade på alla och gick sedan och satte mig bredvid Georg i soffan. Han hade tydligen sökt mig efter konserten som inte är direkt troligt när jag satt kvar ända fram till vakten kom och sa att jag var tvungen att gå. Jag orkade inte kommenterade det utan svarade ”sökte efter er med”.

– Så Alexis, vad tyckte du om konserten?, Frågade självaste Gabriele Susanne Kerner, inte konstigt att jag blev chockad?
– Öhm, vad sa du?, Frågade jag och kände hur kinderna hettade till.
– Vad tyckte du om konserten?
– Jo, den var helt okej
– Bara helt okej? Sämre än de förra?
– Jag vet inte, har aldrig varit på en konsert med dig innan. Bland de bästa konserter jag har varit på i alla fall.
– Tack.

Jag kände hur allt började snurra, jag ursäktade mig och gick mot toaletten som var i korridoren utanför, jag kunde knappt gå, allt bara snurrade. När jag gick in där visade det sig att det fanns flera toaletter i samma. Jag sprang den sista biten och spydde flera gånger, jag kände hur jag mer och mer sjönk in i dimman, utan att veta vars jag var föll jag tillslut på golvet.

Nu är jag tillbaka. Alla är glada, ^^ Nu är en ny
del ute, hopps ni gillar den :) Kommentarer uppskattas
som alltid annars. Läs och njut ;)

Kommentera gärna detta verk!

Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)