2: Hata mig så mycket du vill (TH FF) |
Eftersom ni kommenterar så fint tänkte jag slänga in nästa del! =) Och om ni hinner får ni gärna säga vad som kan göras bättre?
TVÅ
“Okej?"
Jag förstod fortfarande inte vad ett band kunde ha med det här att göra. Men när Edna berättade blev jag alldeles kallsvettig. Det var galenskap, idioti. Men hon pratade som om det var helt naturligt.
”De är i vägen. De får all uppmärksamhet och alla pengar, jämt. Det här handlar bara om pengar, det hoppas jag att du vet. Som jag sa, det är mitt jobb inte mitt liv. Och jobbet handlar om pengar. Vi har inte råd med Tokio Hotel. De ger oss för mycket problem. Vi har försökt göra oss av med dem länge nu, men deras vakter är så tuffa. Vi kan inte göra det. Om en berömd sångare plötsligt faller ned dör, tror du inte att någon skulle märka det? Vi är bra på vårat jobb, men jag måste erkänn att vi inte har lyckats bemästra det här. Vuxna kan inte göra det. Jag tror att du börjar första nu. Tokio Hotel är ofta på turné men den här sommaren kommer de vara mycket mer i Tyskland, då de spelar in ett nytt album. De kommer förmodligen att stanna längre in i september, kanske oktober. Vi vet inte än, och det gör förmodligen inte de heller."
Hon stannade upp och mätte mig noga med blicken.
”Din pappa berättade en hel del om dig. Och du är vacker, det är sant. Och om det han säger stämmer så kan du vara rättså charmerande mot pojkar också. Jag har inte sett den sidan av dig än, men jag hoppas att han inte ljuger. Du kommer behöva all charm du har, för under en tid, jag vet inte hur länge, kommer du ha chans att dejta en rockstjärna.”
“Va?”, avbröt jag chockat. “Vänta lite, jag fattar ingenting. Vad exakt menar du?"
”Okej, den här mannen eller pojken eller vad man nu ska kalla honom är inte den lättaste killen. Jag talar om den gothic-liknande sångaren Bill Kaulitz, om du inte förstod det. Han är nyckeln. Utan honom kommer Tokio Hotel dö. Om vi lyckas kommer världen vara tvungen att säga adjö till kära Bill.”
Jag satt tyst och lät hennes ord sjunka in.
”Och som jag sa, det går inte bra. Vi måste komma på ett annat sätt. Och som jag sa också, på grund av deras security-vakter. Kaulitz är alltid följd av sin privata säkerhetsvakt. För att komma nära honom måste han lita på den personen och han litar bara på sina närmaste..."
“Vad vill du att jag ska göra?” sa jag hest.
“Du vet, eller hur? Jag vill att du ska få honom att bli kär i dig, och sen vill jag att du dödar honom."
En timme senare satt jag lutad över toalettstolen och kräktes. Jag mådde egentligen inte fysiskt dåligt, det var snarare avskyn för mig själv som fick mig att spy.
Jag skulle träffa Edna senare på kvällen för att diskutera en massa detaljer. Till dess hade jag fått en dator som jag skulle använda till att söka så mycket fakta som möjligt om Tokio Hotel på.
Så där satt jag snart, på sängen med den bärbara datorn och sökte på Tokio Hotel-sajter och forum. Det var chockerande att se hur många fans de verkade ha. Det var inte bara den här människans närmaste som jag skulle förstöra för, utan för en hel generation tonåringar. När jag sökte på bilder på honom, Bill Kaulitz, tyckte jag först att han hade en väldigt märklig look. Men när jag kollade noggrannare häpnades jag över hur vacker han faktiskt var. Ett ansikte som kunde tas som feminint, fast jag kunde ändå inte tycka att han liknade en tjej. Inte ens med sitt smink, utan det var det som fullbordade hans look. Hans hår var på vissa bilder stort och liksom taggigt, på andra låg det slätt längs hans axlar. En svart lejonman såg det ut att vara.
För varje bild jag kollade på, och för varje textrad blev mitt illamående bara större. Vad skulle jag egentligen göra mot honom?
Efter att ha ägnat några timmar åt att lyssna igenom skivorna som jag fått av Edna öppnades dörren. Edna log mot mig och nickade mot stereon.
”De är bra, eller hur? Förvånande, men de vet hur man gör musik.”
”Talanger.”
I själva verket hade musiken trollbundit mig så fort jag hörde första låten. Plötsligt var det som om de fyra tyska killarna befann sig i rummet och sjöng ut allt vad jag kände. Men nu när jag stängde av och deras musik inte längre fanns där kom verkligheten tillbaka. Och vacker var den inte.
Det fanns så otroligt mycket som skulle ordnas. Jag förstod inte hälften av vad Edna yrade om, bara att jag var medbjuden till henne på middag. När kycklingfilén var framställd förstod jag hur hungrig jag var. Jag verkligen vräkte i mig, och det smakade underbart.
Men sen kom pratet. Planeringen om vad som skulle hända. Jag ville inte vara oartig så jag satt mest tyst och lyssnade. Jag hade tre dagar på mig att lära mig allt om Tokio Hotel. Jag skulle föreställa ett fan nämligen och under de tre dagarna skulle jag tydligen få en rejäl makeover också. Sen var det igång. Jag skulle bo i Hamburg, för där hade de tydligen sin studio. I mitt falska liv skulle jag spela en falsk person, med en familj. Två engelsktalande agenter skulle följa med mig, och tillsammans skulle vi tre spela en familj från England. Det var ju skrattretande – skulle jag bete mig som om de verkligen var mina föräldrar? Jag hade inte haft en riktig familj på flera år och hade knappast levt ett vanligt liv, så detta skulle bli något helt nytt för mig. Jag var verkligen osäker på om jag klarade det, men Edna gjorde det klart för mig att jag var tvungen.
”Jag vet att ditt liv är ganska tufft, men jag hoppas att du kommer göra det här.” Hon log, för det var tydligt att det var den enda möjligheten jag hade om jag inte ville bli lämnad ensam i det här främmande landet.
Efter att jag stabiliserat mig som denna nya person, hade Underneath the Sea uppdraget att smussla in mig på samma efterfest som Tokio-grabbarna. Det var inga problem alls, sa Edna. Det som kunde ställa till det var hur jag betedde mig där inne. En tjej som tydligen kände Tom, Bill Kaulitz tvillingbror, ganska väl, skulle guida mig till dem och via henne skulle jag få reda på det mesta om tvillingarnas beteenden, personligheter och åsikter. Hon var min biljett till dem, så jag hoppades att vi skulle komma någorlunda bra överens.
De följande dagarna ägnade jag på hotellrummet. Jag hade inget val – dörren var ju låst. Jag fick äta med Edna, i en avskild matsal. Hon och servitrisen var faktiskt de enda människorna jag träffade och fast jag tyckte det var jobbigt att träffa nya människor hade jag föredragit det framför det här. Jag kände mig så avskild, där på mitt hotellrum. Det var bara jag och Tokio Hotel.
Och på något sätt kanske det var det som skapade ett band till mig och dem. Jag kunde ligga utsträckt på sängen och bara njuta av musiken och texterna. Jag hade fått översättningar på de tyska texterna så jag förstod snart vad de handlade om.
Några timmar innan jag skulle åka till Hamburg, kom Edna och en annan kvinna in och hälsade på mig. Jag sänkte volymen på stereon direkt. Den okända kvinnan var kallad Elise och var inte lika naturligt fin som Edna, men hon var vackert sminkad och håret vad fint uppsatt. Det var tydligen hon som skulle ge mig min ”makeover”, vad nu det kunde innebära...
”Edna, du kan gå”, sa hon. ”Och du, Alex, kan ta en dusch. Jag förstår om det känns konstigt, men ta inte på dig kläder sen, jg måste se hela din kropp."
Jag gjorde som hon sa, men inombords kokade jag. Jag ville inte att den där hemska kärringen skulle få glo på mina små bröst. För det var precis vad hon gjorde. Värre – hon tog på dem, klämde på dem, precis som på alla delar på min kropp. Jag stod där mitt på golvet, avklädd medan hon gick runt mig, mumlande och granskade varenda kroppsdel. Hon klappade mig på rumpan och sa ”Vacker, vacker”, vilket fick mig att spärra upp ögonen. När hon klämde på min mage snörpte hon lite surt på munnen.
”Du är smal, rarin, äter du inte?”
“Jodå”, försäkrade jag. “Men jag har spytt några gånger de senaste dagarna."
“De är ett minus, det är det verkligen. Men jag tror att Edna vet vad hon gör. Hon hade inte valt dig om du inte hade passat för jobbet. Men dina bröst, är de så naturligt små?
Jag knep ilsket ihop läpparna. ”Ja.”
”Om vi hade mer tid hade vi kunnat fixa det... Men det har vi inte så det får duga. Men ät mer, så du går upp lite i vikt. Det är ingen anledning att ora sig", sa hon och tittade allvarigt på mig. “Dina bröst kanske växer lite. Vi får hoppas det.”
Jag nickade instämmande. Hade jag haft någon bra tjejkompis hade vi säkert skrattat som galna åt det här. Men jag hade aldrig haft någon riktig vän, än mindre en pojkvän. Det visade bara ännu mer hur stor utmaning detta skulle bli för mig.
Jag stod förundrad under resten av kroppsinspektionen. Elise var en av de konstigaste människor jag träffat. Hon liksom tittade på mig utan att se mig, samtidigt som hon pratade med mig som om jag var hennes bästa kompis. Hon tecknade åt mig att ta på mig kläder, och satte sig sedan ned och skrev vad hon kommit fram till. Samtidigt berättade hon om sin tre år gamla son och sin man som tydligen varit otrogen att antal gånger mot henne.
”Men kan kommer aldrig lämna mig. Han behöver mig förstår du, och han kan inte stå emot mig. Jag vet hur man talar en kvinnas språk och jag ska lära dig det samma. Jag kommer besöka dig åtminstone en gång i veckan i Hamburg. Och jag kommer hjälpa dig med kläder, hår och andra tjejsaker. Du behöver någon som kan lite mode."
Även om Elise var som hon var så tyckte jag mer om henne än Edna. Det vill säga… hon var acceptabel.
”Så, sätt dig här.”
Jag placerade mig på stolen mitt i rummet och tittade oroligt på Elise som plockade fram en sax och kam. Jag högg tag i mitt hår och kramade det hårt.
”Inte allt va?”
”Nej, nej, bara en liten bit. Det blir bra, jag lovar."
Jag litade på henne och när jag såg hårtussarna falla till golvet var det inte lika mycket som jag befarat.
”Vi måste lista ut vilka färger du passar i", mumlade Edna. “Jag är strax tillbaka"
Efter en kanske fem minuter stormade hon in igen, med en sminkväska och något som måste vara en hel garderob. Jag tvingades på nytt smink hela tiden, och nej, det blev inte bra, det framhävde inte mina ögon, och oj, vi måste visst ta bort lite av det lila. Och så var det kläder. Jag skulle ha snygga outfits för en vecka med mig, sen skulle Elise komma och rädda mig igen. Jag fick testa massor. Jeans, toppar, tröjor, klänningar, kjolar, fodral, tunikor, leggins och strympbyxor, behå och jag vet inte vad det var. Ett ord som sammanfattar det är mycket.
Efteråt stod jag och stirrade på mig själv i spegeln. Mitt hår. Sminket. Kläderna. Jag var fin, jag var faktiskt det. Mina ögon… den klargrå färgen var inte längre tonlös utan verkade skifta i blå och rosa nyanser. Mina ben… Elise hade rätt, med de här jeansen var de snygga. Mitt hår var fortfarande långt, men det var lite mer uppklippt och låg i vackra vågor, nästan såna där Hollywood-lockar som man bara drömmer om.
”Du verkar frisk och vacker. Ring mig om det är något eller om du känner för det. Jag känner Edna, hon tänker bara på sig själv. Du kan prata med mig om allting. Du kanske har chans att vara med en väldigt snygg Kaulitz så tänk inte för mycket. Det kommer bli bra ska du se. Tänk inte på vad du måste göra och vad du än gör - gå inte och kära ned dig i honom.”
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | viunderregnmoln - 23 maj 09 - 21:19- Betyg:  | | Edna var creepy men ett braigt kapittel (Y) | | RowsahKanin - 5 okt 08 - 10:23- Betyg: | | Jag älskar den<33 | | sandruskapuska - 24 aug 08 - 08:20- Betyg: | | Hon kommer att bli kär =) <3<3<3 riktigt cool och annorlunda story | | TokioHotel4ever - 14 jul 08 - 15:36 | DEN HÄR GILLAR JAG! :DDD Och det är verkligen ett plus att jag läser just den här, för som sagt har jag slutat med th ficcs ;)
Men du skriver jättebra och har en annourlunda och cool story! :) <3 | | LoveMusic - 14 jul 08 - 15:26- Betyg: | | Håller med unlook, skicka in den till ett bokförlag och börja med det bästa... det här är så otroligt bra, så du ska INTE skicka in det till ngn dåligt bolag, börja med det bästa, de andra förtjänar inte en sådan här bra bok/novell:P | | woops - 14 jul 08 - 15:00 | HilfMirFliegen: Du har fått svaren genom msn, haha, så jag säger bara TACK här.
Heartbeat: Nu vet jag inte riktigt vart jag ska ta vägen. :$ Jag förtjänar inte så fina ord, men blir så grymt sjukt glad. Tack, räcker det?
lillolisen: mohhaahhahah ._. louise, you are one of a kind.
unlook: Sure :D OMG, människa, du skrämmer mig. O_O Jag... kan... inte... t-t-tack, för jag antar att det var en komplimang.
Mangasagan: Åh, du får inte bli ledsen ._. Men Bill lever fortfarande, remember? :D Danke ;p | | Mangasagan - 13 jul 08 - 20:29- Betyg: | Du tänker väl seriöst inte låta henne döda Bill?!??!?! :'O Då blir jag ju ledsen.. :( (xD)
^^ Iallafall, så ÄGER den här :D<3
Fortsätt!<3<3 | | unlook - 12 jul 08 - 19:03- Betyg: | | Maila gärna igen, hade varit underbart..Skicka gärna in till ett bokförlag..Den kommer bli publicerad :) | | lillolisen - 12 jul 08 - 17:34- Betyg: | | hahaa hur ska hon motstå?;D hahaha komiskt!xD | | HilfMirFliegen - 12 jul 08 - 12:17- Betyg: | | SKA HON DÖDA BILL!?!?!?!?!?!?!?!?!?!!?!?!?! Jag hoppas verkligen hon inte gör det :@ för då tänker jag döda henne ._. Men nu vill jag ha mer!!!!!NUNU och fort som attan ska det gå! Den här är bara så bäst! Men hon får inte döda Bill! Satt ju å lipa när jag läste ju :'(( |
|
|
|
