En tom spegelbild utan liv. |
Den kristallblå klara sjön speglade sig alltid så vackert runt midnatt.
Det ända man såg i vattnet var en spegebild som reflekterad tillbaks helt utan liv.
Hon stirrade länge innan hon förstog att den var livlös och inte kunde säga något.
Hon såg alltid samma spegelbild av sig själv varje midnatt i samma vatten.
Men ändå gick hon dit och hoppades att spegelbilden skulle kunna börja leva, men innerst inne visste hon att det inte skulle bli så.
den dära flickan med mjölk vit hud, långt svart rakt hår, stora gröna ögon och en en vit lång klänning.
Hon ställer sig upp på strand kanten och känner hur vinden blåser i hennes hår och hur hennes tårar rasar en efter en från hennes ros färgade kinder.
Varför kan hon inte bara glömma det förflutna och allt annat som hade hänt henne.
Hon ville helt enkelt inte vara den dära lilla flickan som hon en gång var längre.
I hela hennes liv har hon ljugit, lögn efter lögn har strömmat ut ur hennes mun, det är något som hon ångrar så fruktansvärt.
Varför var det så svårt att berätta sanningen från början hur hon igentligen mådde.
Efter alla år som hon stått ut med att leva i en ända stor lögn så bestämde hon att sanningen snart skulle komma fram.
Som liten skiljdes hennes föräldrar, det var hennes mamma som ville ha ut en skiljmässan för hon hade blivit kär på nytt.
Flickan fick inte träffa sin mamma så ofta för hon skulle flytta, så istället fick hon bo oss sin pappa.
Då vart hennes pappa så frustrerad och hela kroppen fylldes med hat och sorg, det var då han började dricka bort sina problem.
Självklart gillade hon inte alls det, hans hat och frustration gick ut över henne han stog och stirra henne rätt i ansiktet och skrek.
Men en dag fick hon nog och skrek tillbaka, och det är något hon skulle fått ångra.
Han slog till henne med handen över kinden och hon faller ner på golvet och brister ut i tårar.
Hennes pappa står bara dära som en idiot utan att säga något alls, sen efter ett tag börjar han bara skatta.
och hon gråter som aldrig förr, tårarna trillade ner en efter en från hennes små kinder.
"Sluta gråt unge om du inte vill dö" skrek han upprepade gånger. men hon kunde inte sluta gråta så han blev bara mera våldsam.
Sen när han äntligen nyktrat till och förstog vad han gjort sa han att det aldrig mera skulle hända.
Hon tänkte att det var bäst att låta det vara för nu hade han lovat att det var slut på det hela att det aldrig mera skulle upprepas.
det är ändå min pappa tänkte hon för sig själv, har han lovat så har han och han skulle aldrig bryta ett löfte.
Nästa dag var han lika full och arg, han skrek och kastade sönder nästan allt i hela lägenheten.
Han bad henne komma och så klart lydde hon honom annars kanske han skulle slå henne igen fast hårdare.
När hon väl kom skrek han tog tag i hennes hår och slängde med hon fram och tillbaka i lägenheten och slängde tillslut ner henne i golvet med en ända dunst.
Hon grät och grät och känndes hur ögonlocken riktigt bränndes av alla tårar som kom.
och hon kollade på sin pappa med en svag blick och kände att hon blödde nästan överallt i ansiktet.
Han böjde sig ner kollade henne i ögonen tog tag i håret och spottade henne rätt i ansiktet och bad hon försvinna härifrån.
Sen gick han ut ur rummet och hon låg kvar för hon kunde inte röra sig, hon kände en sån smärta som inga ord kan beskriva.
Detta fortsatte dag in och dag ut i flera års tid, men till slut fick hon nog av detta hon orkade inte känna den dära ångesten mera.
Hon vågade inte prata med någon alls, och hennes mamma ville hon inte störa när hon hade ny familj.
Så iställer gick hon försiktigt mot badrums dörren öppnade den, gick in, stängde och låste.
hon tog ett djupt andetag fortsatt mot badrums skåpet stirrade i den dära speglen och började gråta.
hennes mascara,kajal och fundation var utkletat i hela ansiktet och man såg hennes blåmärken hennes pappa hade orsakat.
"jag är ett misslyckat äckel och förtjänar inte att leva" upprepade hon gång på gång framför spegelen.
Hon är inte den hon en gång var sa hon till sin egen spegelbild som bara stirrade på henne som hon stirrade på den.
sakta så öppnar hon dörren till skåpet letar fram hennes pappas rakblad och tar dom.
Hon stänge rigen skåpet och sätter sig på toalettstolen för att andas ut.
Precis när hon ska skära sig så låter mobilen och hon blir sur, vem är det som smsar nu tänkte hon.
Det var ingen som smsade utan batteriet var nästan slut, sen hörde hon hur hennes pappa ropade på henne från köket.
Hon tog fram sin mobil igen, drog bort skalet och gömde dom 2 rakbladen hon stulit av sin pappa där i.
Torkade fort bort alla tårar och sprang ut till köket, och han bad henne sätta sig ner på en gammal brun köksstol.
Han stirrade på henne men hon försökte vrida bort blicken från hans ondskefulla ögon.
"Jag vill inte se dig på ett tag, du får bo ute eller oss en kompis i 1 vecka jag måste få tid och tänka."
Hon kollade bara med stora våta ögon på sin pappa, men sa inte ett ljud.
Försiktigt så reser hon sig från den dära äckligt fula köksstolen och går mot ytterdörren, öppnar den och innan hon vet ordet av går hon på den långa gatan.
Hon kollade ner på den gråa fula asfalten hela tiden för att ingen skulle se att hon grät.
Efter att hon gått en stund kommer hon till en skog, den är så vacker träden är gröna och det blommar överallt och även djuren leker med varandra.
gud vad vackert det är hära sa hon och smålog för sig själv, hon fortsatte att gå på stigen tills hon kommer fram till en skogsglänta och dära finns en sjö.
Nyfiken så tippar hon fram och går mot sjön och det var då allting började,
hon såg hennes spegelbild som stirrade på henne med så sorgsna ögon som att den ville säga henne något.
Hon satte sig ner på en sten som stog tätt in till henne och tog upp mobilen som låg i hennes vänstra ficka.
Hon drog undan skalet och tog fram ett av dom fina nya grå glänsande rakbladen.
Efter att ha studerat det väldigt länge så hade hon bestämt sig att det var bäst om hon bara försvann från världen,
Det gick inte att komma hem till en full pappa varje dag som bara slog och slog henne.
Då lägger hon ifrån sig rakbladet, tar upp mobilen för att sms:a alla hennes vänner och berätta vad hon tänker göra.
"Förlåt mig, hoppas ni vet hur mycket jag älskar er, ni kommer alltid att finnas i mina tankar och jag kommer vaka över er.
Det är något som jag aldrig berättat men min pappa har misshandlat mig under flera år nu och jag klarar inte mera nu,
Jag får ta smällarna efter allt även när jag inte gjort någongting det kommer inte att bli bättre så det finns bara en utväg.
Jag vill igentligen inte det hära själv och lämna alla som betyder något för mig men jag står inte ut.
Kom ihåg att jag vakar över er från himmlen för jag kommer att bli guds finaste ängel.
Jag älskar er alla, tack för den fina tid vi haft tillsammans / eran Saga."
hon fummlade med mobilen och markerade alla kontakter som skulle få det sms:et sen tryckt ehon på "sänd".
När hon såg att alla sms var sända så vibbrerade mobilen förfullt och hon drog bara ut batteriet och kastade i väg det.
För nu skulle hon ge upp, livet har blivit för tungt och misshandlen kommer pågå flera år till det vet hon.
hon tar upp rakbladet hon lagt på stenen trycker det så långt ner i huden hon kan och drar och hon gör samma sak med andra armen.
Hon känner hur blodet pumpas ut ur armarna på henne och hur huvudet blir tungt och hur luften ur lungorna börjar försvinna.
Med sina sista andetag, sina sista steg ovh med ett sista kliv slänger hon sig i sjön och känner hur armarna svider till.
Sakta så faller hon djupare och djupare ner mot havets botten och tillslut ser hon ett starkt ljus från ingenstans,
så nyfiken som hon är simmade hon in i ljuset och kom till andra sidan där visste hon att hon skulle få frid.
"Jag sa ju att jag skulle bli himmlens finaste ängel och vaka över er".
Men plötsligt så blir ljuset hon simmade in i svagare och svagare men varför visste hon inte.
Plötsligt kände hon kyliga vindar som smekte hennes iskalla kropp, hon hostade och hennes ögon fick liv i sig.
Runt omkring henne står nästan alla hennes vänner och hon frågar varför dom också är döda.
"Vi är inte döda, det är du som lever", menmen hu-uuu-ur stammade hon fram med gråten i halsen.
Sanna såg när du gick in i skogen och du råkade skicka ett sms till henne med, så hon smsade alla oss och berättade.
Vi kom hit så fort vi kunde och vi hoppade ner för att hämta upp dig igen.
"Men varför gjorde ni det för, varför lät ni mig inte dö?".
"Du är våran bästa vän och vi älskar dig, vi är ledsna att du inte berättat men vi förstår dig, så varför ska du vaka över oss från himlen när du vakar över oss nu?".
Flickan kollade på vännerna runt omkring henne och skulle kram dom en efter en för alla fina ord dom sagt.
Men när hon försökte krama dom så gick det inte, dom var som spöken.
Flickan kollade med tårar i ögonen och sa "varför ljög ni och sa att ni levde när ni är döda?".
Alla vännerna kollade på flickan med en ledsam bekymrad blick och sa slutligen "vänner föralltid det var så vi sa, tills döden skiljer oss åt, minns du?"
"ja det är klart att jag minns det, men varför tog ni era liv bara för att jag tog mitt, bara för vi sa tills döden skiljer oss åt?".
Flickan förstog sedan vad hon hade gjort och ångrade sig så fruktansvärt mycketmen en sak var säker, hon skulle få det bättre nu och hennes vänner skulle ta hand om henne. ingen har vetat vad som igentligen hända med kompisarna, varför dom tog sitt liv.
Det kommer bli ett mysterium för vissa men inte för alla ingen får någonsin berätta vad dom läst.
För det ända flickan vill göra nu är att skydda hennes mamma från pappan.
Även fast flickan är döden kan hon prata som vanligt men ingen kan höra henne.
Men fortfarande när man går i skogen just där vännerna tog sitt liv på samma sätt som flickan hör man orden:
"Förlåt mig, men jag kan inte ha varit den perfekta dottern eftersom du slog mig, förlåt pappa."
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Tiggarflikkan - 13 jul 08 - 20:28- Betyg:  | Jag grät när jag läste denna, så otrolig...
Underängel <3 | | r_osa - 13 jul 08 - 14:05- Betyg: | | Du har en fantastisk fantasi och talang! <3 | | Chokladfluffins - 13 jul 08 - 12:36 | jo i know, men när jag bytt text grejs
så står det inom "" <-- såna dära saker
och med det menar jag att hon berättar typ xD
glad att ni gillar den xD :) |
|
|
|
