Jag älskar min bror (kap 37) hata mig inte XD |
YTTERST VIKTIGT, LÄS!!
Ni kanske vet att jag några gånger som i kapitel 20, eller något sånt typ, sagt att det bara kommer någon del till sen är den slut? Men ändå så har det bara kommit fler och fler delar?
Nu är det så att jag kommit dit då det ABSOLUTA SISTA KAPITELT är här, sorry.
Jag orkar bara verkligen inte skirva mer på den, har hållt på i säkert fem månader eller fler. Ville få ett slut, så jag gjorde mitt bästa med att avlusta den så bra jag bara kunde och hoppas ni gillar det.
Kan väl hända, att det kommer en uppföljare om jag orkar. Men bara kanske.
Blir inte alltför besvikna bara, ni har varit helt underbara med era kommenaterar och som stått ut med väntan på delar av den, ni är otroliga <3
Många kramar och pössar på er <3 <3 :)
Kapitel 37
Jag kunde inte fortsätta sova utan vaknade igen vid två tiden, ögon är torra efter all gråt och hjärtat värker. Jag ligger med öppna ögon och tittar upp i det becksvarta taket, kan även höra hur regndropparna fortfarande smattar mot glasfönstren. Så ligger jag ett tag men när försöker somna om kan jag inte, en konstig känsla får mig att gå ur sängen och lämna rummet med Treasure i, som i en dimma går jag nedför trapporna fortfarande i mörker och fram till soffan. Där stannar jag till, suckar djupt och mina tankar flyger iväg till Emo Adrian, han som inte var som jag trodde. Först tänkte jag vända och gå upp igen, men den konstiga känslan är fortfarande kvar, vill säga något men jag vet bara inte vad. Men den får mig att gå fram till köksdörren, där jag stannar till igen och bara står.
Stirrar tomt fram med sorgsen blick.
Hjärtat vill leda mig in på en väg jag inte kan hitta, utan att jag är med i själva rörelsen så drar sig min högra hand mot hantaget och låset som med ett ljud låses upp.
Sakta med andan i bröstet öppnar jag dörren, allt går så lugnt och stillsamt till.
Det är som om någon puttar ner mig i iskallt vatten, drar efter andan då jag ser en varelse sitta halv som halvt ligga ner på min stentrappa, lutar huvudet mot väggen och sover tungt med regn som faller mjukt över hans underbara kropp.
Emo Adrian.
”Adrian?”
Viskar jag så tyst att det knappt hörs, en viskning i mörkret som får honom att vakna långsamt till. Sömnigt lyfter han på huvudet och vänder på kroppen i en stel rörelse, tittar med sina blåa havs ögon mot mina. Lampan som svagt lyser lite längre ifrån gör så att jag kan skymma en sorgsen blick, då ser jag även att salta tårar har blandas i det kalla regnet som nu blöter ner mig och får håret att lägga sig platt.
”Maria…”
Emo Adrians röst låter så skär, som om den kan brytas när som helst. Jag betraktar honom helt stilla när han reser sig upp, hans kropp är mycket stel efter suttit så länge i det ruskiga vädret.
Nu när han väl står på fötterna märker jag för första gången hur lång han är, ett huvud längre och jag ser även hur hans ansikte är i plågor.
”Maria, jag är så ledsen.”
Orden viskas ut, han rör mig inte utan står bara framför mig. Helt dygnsur.
”Adri…”
”Säg inget, låt mig få tala först?”
Jag kan bara nicka till svar. Känner knappt regnet som smetar in mig, klistrar fast pyjamasen mot kroppen.
Emo Adrian tittar på mig en blick fylld av något jag inte sett förut i hans ögon.
Värme och kärlek.
”Tjejen du såg mig med var Jasmine, vi hade varit ihop ett bra tag men det är över nu. Inte bara på grund av dig, utan för att hon var en ren plåga att dejta.”
Han flinar lite, men försvinner tillbaka till det ångerfyllda och det svarta håret ligger slickat som en ram runt hans ansikte.
”Jag gillar dig, tycker om dig väldigt mycket… Vet inte om jag kan kalla det kärlek, men något är det och jag vet inte om det betyder något stort, men det gör det nu och…”
Han tystnar och jan kan inte förmå att få fram ett ljud. Bara tittar på honom med sin underbara kropp med tårar i ögonen och hans ögon som får mig att le.
Snälla älska mig. Bedjande ser jag in i hans ögon, väntar på att få höra det jag längtat så efter att få höra, och höra att han tänker stanna här hos mig.
Inte lämna mig så som Bill gjorde, eller så som jag lämnade Rasmus.
”Det enda jag vet nu är att jag älskar dig.”
Lycklig över att få höra det ler jag stort med tårar som rinner med regnet längs mina kinder, kastar jag mig framstupat i hans famn. Nästan lite förbluffad över den plötsliga kramen lägger han sina armar runt om mig, känner hans värme och doft.
”Jag tror jag älskar dig med Adrian, snälla lämna mig inte nu, jag ber.”
Först en tystnad, en tystnad då jag hörde hans hjärtslag och får höra dem orden i en öm viskning tätt följd av en mjuk kyss på munnen som gjorde mig knäsvag ner till tårna.
”Du blir inte av med så lätt, jag finns alltid här.”
Jag lyfter långsamt huvudet från hans axel.
”Tack.”
Ler jag och kysser honom så mjukt jag kan mot hans läppar som besvarar den lika mjukt.
Emo Adrian drar ifrån mig försiktigt.
”Hur kommer det säg att jag kan känna såna här, eller vi, känna såna här starka känslor när vi knappt känner varann?”
Han tittar undrandes på mig, men med ren värme.
”Jag vet inte,”
Svarar jag tyst.
”Kanske är det så att kärlek vid första ögonkast inte är en myt?”
Ler jag, ögonen glittrar mot honom som än håller mig tätt emot hans våta kropp mot min och min våta kropp mot hans av regnet.
”Ja, kanske det kanske. Det stämmer nog.”
Ler han tillbaka som jag bara kan svara på med ett leende tillbaka.
”Men hur blir det nu?”
Frågar jag honom.
”Jag blir av med lägenheten snart och måste hitta ett nytt innan söndag.”
Då jag kom på det blev jag genast orolig, hur ska jag hinna hitta en lägenhet? Men Emo Adrian ler finurligt mot mig.
”Vad?”
Frågar jag menade, tittar skumt på honom.
”Jag har ju alltid en lägenhet och det finns nog plats till dig, om du förstås vågar?”
Blinkar retsamt och flinar, ja, han är som han brukar. Och så länge han är som han brukar, är jag nöjd och tänker avguda honom en gud av guld. För just nu, är jag i himlen med min ängel som var till mig…
_________________________________
Ett sort tack till er alla och till Karro (foreversacred) som hjälpt mig, ni är bäst <3
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | xCOCAiiNEBUNNii - 30 dec 08 - 14:36- Betyg:  | Shietbra :DD
men jag hade velat att hon skulle va ihop med rasmus & att bill skulle levt.>:
men den var skitbra (y)
Borde bli en film eller bok eller något xD | | ForeverSacred87 - 11 aug 08 - 23:11- Betyg: | | Åh vad bra den var!! Sträckläste hela och min pojkvän blev ganska sur för att han inte fick uppmärksamhet :P Men skitbra, såg att det finns en uppföljare men den får jag slita mig från och sova :P | | tjoh - 14 jul 08 - 13:44 | skitbra :D
synd att den är slut :/
vore kul om det kom en fortsättning som utspelar sej mkt senare och att hon då typ återvänder till sverige för att träffa sin familj eller så? :)
skit bra iaf :D
hör av dej om du skriver ngt mer /annat så att ja inte missar! :D:D:DD | | abeer - 14 jul 08 - 12:56- Betyg: | | skukt bra!!!!!! älskar den här novellen!!x ;) | | Mangasagan - 13 jul 08 - 13:08- Betyg: | | Grymt bra! Synd att den är slut :( Säg till om det kommer fortsättning nån gång ;D <3<3<3<333 | | emmchen - 12 jul 08 - 21:38 | skit bra :D<333 säg till om det blir en fortsättning
nån annan gång ;)<333 | | foreversacred - 12 jul 08 - 08:52- Betyg: | | tackar det blidde ju bra jag får hjälpa dig med en uppföljare |
|
|
|
