Avdelning Fyra |
Stegen ekade i sjukhus korridoren när hon tassade fram i mörkret, klockan var halv två och resten av patienterna på avdelningen låg och sov, hon smög sig in till avdelningen där dem svårt sjuka låg fastspända och nerdrogade i sina vita sängar. Det var mörkt och kusligt där inne men hon var fast besluten att komma in i ett av rummen där hennes vän Amanda låg, hon öppnade försiktigt dörren som ledde till en gång med låsta rum i. Hon sträckte på sig för att nå upp till gallret på den första dörren, där inne låg det en flicka fastspänd och grät. Sonjas hjärta kved sig för henne, men hon hade ingen tid att förlora så hon fortsatte att titta in i alla rum. Och tillslut hittade hon Amandas rum, hon låg inte i sin säng utan inträngd i hörnet på en vägg. Hon skakade och grät som om hade sett ett spöke, amanda fiskade upp nyckeln hon hade snattat från en ur personalen ur fickan och öppnade sakta och tyst låset och smög sig in. Hon visade åt sin vän att hon skulle vara tyst, men eftersom att Amanda var svårt sjuk i någon allvarlig psykisk sjukdom lyssnade hon inte utan sprang fram och skrek av glädje. Plötsligt hörs det ljud ifrån korridoren och in kommer natt personalen och skriker att Sonja ska lägga sig ned på golvet, men Amanda tror att dem ska döda hennes vän så hon håller i Sonja och skyddar henne från dem ”Onda”. Men en ur personalen tar fram en lugnande spruta och ger till henne med våld, Amandas tunna kalla kropp faller snart till marken och hon sluter ögonen. Sonja tittar förskräckligt på dem, dem befaller henne att följa med henne tillbaka till hennes avdelning och förklara vad hon gjorde där inne hos Amanda eftersom att dem patienter som ligger i dessa rum har besöks förbud plus att klockan är två på natten.
Sonja blir tillbaka förd till rummet där hon och tre andra tjejer ligger, dem är också vakna och frågar Sonja hur det gick. Sonja rycker bara på axlarna och lägger sig i sin säng och försöker sova en stund innan hon måste gå upp om sex timmar. Hon lägger sig ned och tänker på anledningen till varför hon gick upp, Amanda har nämligen ett paket rakblad gömt i sitt rum, och Sonja behövde det till sina uppskurna armar. Hon kände hur ångesten tynger hennes bröst och ger henne en svag illamående känsla, hon känner hur tårarna droppar ned på hennes röda spruckna läppar. Hon somnar snabbt in i en djup sömn och hennes skadade psyke ger henne mardrömmar om hennes tidigare liv, dem kastar och slår på henne och kastar runt på henne som en värdelös barbiedocka som ägaren inte vill leka med längre eftersom ett ben saknas. Dem kränker henne tills hon börjar gråta, för då börjar dem skratta istället, hon kastas ner för trappor och för soptunnor slängda över sig. Deras ondskefulla leenden gnager i hennes huvud när hon plötsligt vaknar med ett ryck!
Hon hyperventilerar och skakar och hennes rums kompisar kommer rusande i en hög hastighet, hon hade lagt och skrikit och sparkat av sig sitt blåa täcke.
Hon berättar om drömmen och dem andra tröstar henne så gott dem kan medan hon sitter och gråter, men tillslut lägger hon sig ned och får en dröm fri sömn
Morgonen därpå vaknar Sonja av att städarna ska skura golvet, hon går upp och känner att hon fortfarande har den där känslan i bröstkorgen. Hon önskar så att hon kunde komma härifrån, döden känns lika lockande som frukost. Hon är på väg ut till grupprummet när hon ser något silvrigt blänka på golvet vid ett hörn, hon springer dit och tar upp ett halvt rakblad. Dom på avdelningen brukade göra så för att dela med sig av det lilla dem hade, hon blir över lycklig och ser nu sin chans att komma till stället där hennes vän Anna är. Anna var bara tretton år när rakbladet tog hennes liv, och Sonja ville inget annat än att vara med henne. Hon vet att hon lämnar Amanda men saknaden efter Anna är så pass stor att det inte stör henne. Hon gick in tillbaka till rummet och gick in på toaletten och låste det silvriga spärren efter sig, hon satte sig ned och hittade direkt stället där hon vet att pulsådern sitter, Hon tänker inte ens efter utan trycker bara till.
Hon håller sin hand över handfatet och ser hur blodet sipprar ned i avloppet, hon börjar bli blek och känner sig enormt trött. Men allt är tyst i alla fall, rösterna talar inte och ångesten har försvunnit, hon njuter av att allt snart kommer att vara över. Efter ett tag svartnar det gång på gång för ögonen och tillslut orkar hon inte sitta upp längre utan lägger sig ned och hör plötsligt hur folk rycker i låset och skriker på henne. Men innan en ur personalen fått upp låset, somnar Sonja Nilsson in för sista gången inne på toaletten på Avdelning fyra.
Sonja blev femton år gammal…
|
| Kommentarer | | Cilises - 15 mar 06 - 06:52 | | Den var verkligen as bra! Du har talang vännen =) |
|
|
|
