Del 1 (ff ac) |
På flygplanet
Jag sitter i ett flygplan på väg till Japan och blickar ut över världen. Jag ser mest moln, men då och då ser jag land och några små hav.
- Åh, vad jag längtar tills jag är framme, säger jag viskande till mig själv.
Jag tar upp en tidning och börjar läsa den. Tidningen som jag läser heter The An Cafe Magazin. I den tidningen står det allt om medlemmarna i An Cafe. Vart de ska i morgon, vad de åt i går till lunch. Ja, allt!
Jag är på väg till Japan för att:
1. Jag vill åka dit.
2. Jag har lärt mig japanska, i alla fall tillräckligt.
3. Jag läste i den tidning som jag läser nu, att Kanon, Miku och resten av bandet skulle
till Tokyo, och det är till den staden jag ska till.
Innan jag reste så hade jag bokat ett rum på ett femstjärnigt hotell, för att när jag kommer fram till Japan så är det kväll, och jag kommer nog vara rätt så trött efter.
1 dag senare
Äntligen är jag framme i Tokyo, vid flygplatsen. Jag tar mina resväskor och ringer från en telefon inne i byggnaden, för att få tag på en taxi, sen går jag ut till gatan.
Efter 15 minuter anländer taxin och jag sätter mig i den. Jag säger vart jag ska och sen är jag på väg till hotellet.
Framme vid hotellet betalar jag honom och går in genom de stora portarna, och sen till receptionen för att få nyckeln till mitt rum. Jag har rum 1024 på våning 4.
Kvinnan i receptionen tillkallar en som ska hjälpa mig att bära mina väskor och visa mig till mitt rum. Jag och killen ställer oss i hissen och han trycker på knapp fyra. Det tar inte en lång stund att komma till våning fyra.
Jag låser upp dörren till mitt rum och hör musik spelas i rummet bredvid, 1022. Så jag frågar killen vilka det är i rummet bredvid. Och då svarar han:
- Det är bandet An Cafe som bor där, de ska spela snart i stadiumet här i närheten.
Inombords hoppade mitt hjärta av glädje, men jag visade det inte utan sa lugnt:
- Hai.
Sen ger jag honom dricks och går in för att duscha.
I duschen funderar jag på om jag ska knacka på deras dörr eller inte.
"Tänk om de inte vill prata med mig. Såklart de inte vill det, men ändå, de kan ju vara snälla och prata med mig. Kanske till och med bjuda in mig, eller bjuda med mig till deras konsert... tänker jag."
Jag bestämmer mig för att chansa, det kan ju inte bli värre....
När jag duschat färdigt så tar jag och bestämmer vilka kläder jag ska ha på mig, när jag knackar på deras dörr. Jag lägger ut några klädesplagg som jag gillar.
"Hm... Ska jag ha ett svart v-ringat linne med jeans, eller en svart t-shirt med olika smileys och en lila, knä lång kjol.... Hm... Jag tror jag tar linnet och jeansen."
När jag klätt på mig, så går jag in i badrummet och börjar sminka mig. Jag tar fram min svarta eyeliner och lägger den längs övre frans raden på ögonlocket. Sen böjer jag mina ögonfransar och tar på mascara. Efter det tar jag upp läppglans, i en chockrosa nyans och sätter på det på mina läppar.
Nu är det dags för håret. Jag bestämmer för att göra något enkelt, jag tänker göra två flätor. Jag tittar mig en gång till i spegeln för att bekräfta att jag ser snygg ut. Och det gör jag.
Sanningens ögonblick
Ute i hallen tvekar jag lite. Ska jag knacka eller inte. Till slut knackar jag.
Jag hör de säga något och någons fotsteg komma mot dörren, och jag börjar svettas. Till slut öppnas dörren och den jag ser är Miku.
- Konnichiwa, säger jag.
- Konnichiwa, säger Miku.
- Vill du komma in?
Jag sväljer och svarar, lite nervöst men glatt:
- Hai.
Miku ropar åt Kanon, Takuya, Yuki och Teruki att de har fått en gäst, och han leder mig fram dit de sitter. Medan vi går frågar han mitt namn och jag svarar Erika.
|
|
|
|
