Jag trodde ni älskade mig [del 1] |
Mel (Melissa)
Mina föräldrar håller på att åka till min faster i Toppnäs. Och jag satt och målade mina
naglar med fransk manikyr.. Mamma kommer och kramar om mig som vanligt, precis som föräldrar
brukar göra med deras små döttrar. Visserligen var jag inte liten längre..
- Hejdå gumman, sköt om dig ordentligt nu! Du vet att det bara att ringa om det är nått..
Vi kommer sakna dig riktigt mycket. säger hon och släpper taget om mig. Pappa vankar av och
an i hallen i väntan att få åka. Han är inte någon speciellt känslosam person..
- Ja, Hejdå Melissa! Sköt om dig ordentligt och glöm inte bort att äta. säger han och flinar.
- Nej, gud nej! Glöm för guds skull inte att äta. Här har du tusen kronor att handla mat
för också! Och så här har du lite pengar att köpa kläder och sånnt för. säger hon och ger mig
femtusenkronor.. Pappa flinar åt henne eftersom det mest var ett skoja att jag skulle glömma
äta. Jag kramar om henne länge.
- Gå nu, så inte faster Elisabeht blir oroliga att det har hänt er något.. säger jag och ler
vänligt emot dom. Dom gör som jag säger och går ut igenom ytterdörren. Jag fortsätter med min
manikyr.
Femtio minuter senare är jag påväg till stan för att möta Fatima, Izzie, Ellie och Tina för
att sedan gå till Magnussons café mitt inne i centrum dit alla går.. Eftersom vi är väldigt
bra polare med Fredrik, han som äger caféet alltså så brukar vi få allt lite billigare.
När jag kommer till centrum står redan mina små girlis där och väntar..
- Tjooho, vad ska göras nästa helg då? frågar jag med ett firnurligt léende.
- Tjaa! Nej, lugn hemma kväll blir det nog, själv? frågar flickorna i rad. Jag flinar.
- Nej, vi ska ha ut till Vadstena, hyra stuga och festa arslet av oss! flinar jag glatt.
- YEEEEEES!! Måste man inte vara tjugo för att hyra stuga där? säger Tina och suckar tungt...
- Jo, men Fabbe fixar det åt oss, han är ju tjugoett och ställer upp. flinar jag glatt.
- Fan va gött! säger flickorna och vi går in på Magnussons café och Fredrik jobbar som vanligt
där själv. Han är lång, väldigt lång, mörkt kortklippt hår, bruna ögon och är jätte brun. Rätt
snygg faktist för att vara tjugofem. Han skiner upp när han ser oss.
- Hej flickor, så det är på tiden att komma nu. Ska ni ha det vanliga? flinar han glatt.
- Heej Fredrik! Jo de blir bra. säger jag och Izzie tar upp pengar, det är hennes tur att
betala. Vi får våra color och chokladbollar, och går och sätter oss vid en ledig fönsterplats.
- Fyfan vad smal du har blivit Mel! Du var pinnsmal innan, men nu... säger Tina och kollar på
mig med stora ögon. Jag skakar på huvudet och äter en bit av chokladbollen, även fast det tar
emot.. Dricker en klunk av colan och dom andra gör likadant.
En kvart senare har vi ätit upp våra chokladbollar.. Jag känner mig illamåéende över att ha
ätit så mycket. Jag komer på tjejerna och ler falkst.
- Jag ska bara på toan.. säger jag och rester mig upp.. Jag går emot toaletten..
- Har inte Mel gått på toaletten efter varje gång vi har ätit? frågar Tina.. Mer hör jag inte
för jag är för långt borta. Jag går in på toaletten och trycker ner fingrarna i halsen och
det jag har ätit kommer upp igen. Jag spolar och tvättar händrna med tvål..
Det är naturligt att spy, annars hade jag inte gjort det. Jag är trött på att se ut som en
köttbulle när mina flickor är pinnsmala! Jag ska bli så smal som dom andra..
Jag går ut och går till mina tjejer igen.. Dom kollar på mig när jag sätter mig ner igen..
- Jag måste nog hem nu.. ljuger jag.. Flickorna kollar konstigt på mig men säger inte emot.
Jag går den långa vägen hem igen, men det var bara bra att gå. Man kan bränna fett då.
När jag väl kommer hem så byter jag om till träningskläder, jag ska ut och springa. Visst
blir jag säkert svettig men det går att tvätta eller köpa nytt. Men först ska jag väga mig.
Jag går in i badrummet, tar fram den vita vågen som står under det skinrande vita handfatet.
Hoppas, Hoppaas, Hoppas! Jag måste ha gått ner något iallafall! Bara lite!
Jag sluter ögonen och går på vågen.. Jag öppnar långsamt ögonen 47, bara ett kilo mindre en
igår. Nu måste jag ut och springa.
|
|
|
|
