Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Another heart calls /del tolv

- Ny del. Imorgon drar jag tydligen till Öland, blir borta tills på söndag. Får se om jag lägger in en ny del på söndag eller måndag, det beror på om jag lyckas övertala mamma och pappa om att att jag ska få ta med en kompis, mohaha. Alltså, om jag inte har med en kompis kan jag skriva där, och delen kommer in på söndag, men om jag har med mej en kompis blir det inget skrivande, utan då ägnar jag söndagskvällen åt att skriva, och skickar in på måndag. Japp. Kommentera nu så att jag bli lite happy!

Senare samma kväll satt jag inklämd mellan Alexander och Simon, Simon på min högra sida, Alexander på den vänstra. De två hade kommit samtidigt och både ville (tydligen) sitta bredvid med. Fabian körde någon låt med The Rolling Stones på sitt guitar hero.
”You rooock!” läste Fabian från tv:n så låten var slut. ”Vem ska köra nu? Alex?” Alexander tog emot den så kallade gitarren och bläddrade bland låtarna. Eftersom att Fabian hade klarat hela spelet på alla nivåer så fanns det ett par låtar att välja mellan. Simon flyttade sej lite närmre och la upp armen bakom min nacke.
”Vilken låt ska jag ta?” frågade Alexander mej och sträckte över gitarren. Jag bläddrade omkring, och valde One med Metallica åt honom. Han log mot mej. ”Den låten är asbra!” jag nickade instämmande på huvudet. Simon harklade sej. Jag vände mej mot honom.
”Sen är det min tur” sa han, vänd mot Fabian. Jag kollade på tv:n. Den där rockmätaren eller vad det nu var var nere på rött. Jag drog gitarren ur handen på Alexander.
”Här, jag ska spela en stund åt dej, så att du inte blir utbuad” flinade jag och började med vana fingrar klinka på knapparna. De tre killarna stirrade på tv:n. jag körde hela låten utan att missa en enda sån där plupp.
”Hur fan…” sa Alexander.
”Shiiet…” sa Fabian.
”Det va inte dåligt…” sa Simon.
Jag log nöjt och gav gitarren till Simon.
”Äsch! Det var ju på easy, herregud, det är ju döenkelt!” flinade jag.
”Jag visste inte att du hade kört det här förut” sa Fabian.
”Klart jag har!” sa jag förvånat.
”Hon är ju en nollåtta!” la Alexander till och skrattade.
”Öh!” sa jag och slog till honom lite lätt på armen. Jag kunde känna hur Simon blick brände i nacken. I nästa sekund blev han utbuad.
”Äh!” fnyste han och gav gitarren till Fabian.
”Vår mästarinna kanske vill prova en låt till?” frågade Fabian. Jag skrattade och skakade på huvudet.
”Nä jag måste vila lite” sa jag och drog upp benen under mej.
”Jag vill prata med dej” viskade Simon i mitt öra. Jag vände blicken mot honom. ”Möt mej där ute vid buskarna” Han reste på sej och gick ut från rummet.
”Ey. Simon vart ska du?” ropade Fabian efter honom.
”Toa” mumlade han, knappt hörbart och försvann ner för trappan.
Vad ville han prata med mej om tro? Kanske skulle han be om förlåtelse för sitt beteende? Eller så kanske han skulle dumpa mej… Eller nåt. Många tankar flög runt i mitt huvud. Han kanske inte ens hade fattat vad han hade gjort?! Äsch, nu låter det ju som att han har varit otrogen… Fast de har han ju inte. Så allvarligt är det ju inte. Eller? Fast tänk om han och Linda bara är vänner trots allt? Att jag överreagerar? Efter en stund reste jag på mej – jag kunde ju inte gå då Simon gått, det skulle ju verka misstänksamt.
”Ska bara ner och ta ett glas vatten” sa jag och började gå mot dörren.
”Vi har ju cola här!” protesterade Fabian.
”Men jag vill ha vatten” sa jag och gick ner jag med.
De vuxna var ute på någon restaurang och åt. De hade gått för ungefär en timme sen, och skulle inte komma hem innan tolv hade de lovat. Jag öppnade altandörren och gick ut till buskarna där Simon satt på en utav gungorna. Han kollade upp på mej när jag kom. Tyst gick jag och satte mej på den lediga gungan.
”Vad ville du?” frågade jag tillslut.
”Är du arg på mej?” Jag struntade i att svara. ”Varför är du arg?” Jag lät bli att svara även denna gång. Jag kunde helt enkelt inte svara, för jag kände mej… dum. ”Jag förstår inte vad det är jag har gjort, kan du tala om det för mej?” Jag öppnade munnen och väntade på att de rätta orden skulle komma ut.
”Alltså…” började jag, och kände hur orden fastnade i munnen på mej. ”Eh, det… känns som att du… liksom, fortfarande gillar Linda du vet…” Simon kollade förvånat på mej. ”Jag frågade Alexander och så sa han att ni, typ hade varit ihop och så” mumlade jag. Simons förvånade uttryck i ansiktet försvann, och han sjönk ihop på gungan.
”Men det gör jag ju inte…” sa han. ”Jag gillar ju dej” sa han, fast mycket tystare och otydligt.
”Va?” sa jag, trots att jag hade hört.
”Jag sa att jag inte gör det” sa han.
”Nej, det andra…” Simon kliade sej besvärat i nacken.
”Nä, inget…” Nu var det min tur att sjunka ihop på gungan.
”Nähä” sa jag och började sparka lite lätt på gräset. ”Men det verkar som att du gör det, för liksom, hon var på dej hela tiden, och du liksom, var med på det”
”Linda och jag är kompisar, inget annat. Jag vet inte, hon kanske gillar mej som mer än bara kompis, men jag gillar henne inte, inte på det sättet…” Jag nickade kort på huvudet. ”Jag trodde att du och Alex hade något på g, det verkade som det…” Jag kollade upp på honom.
”Jag känner honom knappt!” utbrast jag förvånat. ”Han är schysst och så, men jag skulle inte kunna tänka mej att vara tillsammans med honom!” Simon ryckte på axlarna. Jag sparkade till hårdare på gräset. Foten kom fel, jag sparkade för långt fram. Hela foten vek sej framåt, och det kom en plötslig smärta precis där foten och benet möts. ”Aj, faan i helvetes jä…!” halvskrek jag och satte mej ner på gräset och höll om foten. På något sätt gjorde det inte lika ont då, inbillade jag mej i alla fall. Simon hoppade ner från gungan och satte sej bredvid mej på gräset.
”Hur gick det?” frågade han och kollade på min fot.
”Bra” muttrade jag och släppte taget om foten. ”Det gjorde bara så ont när jag typ, slog i eller vad jag nu gjorde” la jag till då jag såg att han kollade på foten med en sån där kom-så-ska-jag-plåstra-om-dej-blick.
”Det går över tills du gifter dej” mumlade han och kollade ner i gräset. Jag fnissade till.
”Va?”
”Mamma brukade jämt säga så till mej när jag hade slagit mej förr…” Jag fnissade till igen.
”Det låter kul” Han log.
”Jag blev helt vansinnig när hon sa det. Jag hatade det verkligen!”
”Jo, de kanske inte är så kul för en kille att höra det” sa jag och drog av mej strumpan och skon för att kolla ifall jag hade fått något sår eller nåt, vilket inte var så troligt.
”Ne, det är det inte” mumlade Simon, med blicken fäst på mej. ”Jag gillar dej” Jag slutade studera min stackars fot och kollade upp på honom. ”Allvarligt” Jag kunde inte svara, det var som att någon hade sytt ihop min mun. Jag lutade mej framåt och gav honom en hastig puss på munnen. Antigen var det jag som pressade mej för hårt mot honom, eller så gjorde han det med mening, men hur eller hur så ramlade Simon baklänges med mej över sej. Vi kollade på varandra och började skratta. Jag la huvudet mot hans bröst, fortfarande med ett stort leende på läpparna.
”Amen så kul att ni två blev vänner igen! Jag började bli lite orolig där!” sa plötsligt Fabian och hoppade fram ur busken. Alexander kom ut strax efter med ett litet leende på läpparna.
”Va fan!” började jag och reste mej upp. Simon gjorde detsamma.
”Hur schysst är det att sitta där inne och… spionera?!” utbrast Simon.
”Ni gjorde ju samma sak med mej och Sara!” sa Fabian och kollade på mej. ”Eller hur?” jag vände mej mot Simon.
”Det bara slank ur mej…” mumlade jag tyst så att bara han skulle höra.
”Men ändå!” sa Simon och la armarna i kors. ”Kan man inte få ha något privatliv?” Fabian fnyste.
”Det kommer från rätt person!”
”Äsch!”
”Men lägg av nu” sa jag och klev fram. ”Nu är det rättvist, okej?” Fabian och Simon kollade tjurigt på varann. Tillslut övergick Simons tjuriga ansikte till ett leende, vilket fick Fabian till att börja skratta. Tillslut stod de två och skrattade så att det såg ut som att de skulle börja tjuta. Jag gick med långsamma steg fram till Alexander. ”Killar…” sa jag. Alexander kollade ner på mej och log.
”Där ser man…” sa han bara. Jag log mot min kusin och hans kompis. Dom två skulle vara kompisar livet ut, det märktes.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
BlackDream - 12 nov 08 - 19:03
Haha x'D
Grymt bra =)
sandruskapuska - 26 okt 08 - 01:14- Betyg:
Haha seriöst. Jag har skitkul!<3
Problemoja - 14 jul 08 - 00:11- Betyg:
wiie as najs!
abeer - 11 jul 08 - 12:55- Betyg:
jättebra!!!
hannishen - 11 jul 08 - 00:48- Betyg:
Jättebra !
Hoppas på en fortsättning snarast :)
Alexiz93 - 10 jul 08 - 19:15
bra:)
Nor_29 - 10 jul 08 - 14:42- Betyg:
Skitbra! Mejla när nästa del komemr ut! :D
wow_93_ - 10 jul 08 - 14:03- Betyg:
o.o glömde ge den en femma!:D
höhö/Woowi
wow_93_ - 10 jul 08 - 14:03
hahahahhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhahahahaha
jag ä'r beroende!!! hoppas din kompis åker med, haha då får vi
del 13 tidigare! muwhaha :D
Bäst, som vabligt,/woowi
sviken_1 - 10 jul 08 - 13:35- Betyg:
haha så himmla bra"" jag vill ha mer ""
inmydreams - 10 jul 08 - 13:32- Betyg:
Den är bäst:) och du är bäst och allt är bäst! fan vad bra du skriver, vill kunna skriva lika bra själv oxå :P.

Skriven av
SilverAndCold
10 jul 08 - 13:21
(Har blivit läst 245 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord