1/3 .::livet i Evigheten::. |
Pojken kom hem till sin mor och bror.
Hans mor grät förskräckligt och var upprörd.
Pojken frågade hans mor vad som inte var rätt till.
Mamma varför gråter du?
Hon bara fortsatte gråta och svarade inte på pojkens fråga...
Pojkens bror var ledsen, och gick in till sitt rum.
Du måste förstå att det finns båda gott och ont i denna värld.
Man kan inte leva för alltid, och alla mår inte heller bra av att leva.
Pojken, började undra och grät sendan med sin mor.
Hon tog upp sin telefon och ringde ett samtal.
Det svarade i telefonen och sedan hördes det ett skrik och blev tyst.
Pojkens mor började skrika och gråta så förfärligt.
Pojken frågade än en gång sin mor:
Mamma vad är det som har hänt, du gråter...
Pojkens mor tog upp sin lilla pojke i famnen,
och sade sedan till honom
"Rosik" finns inte längre,
hon fortsatte gråta, och höll om sin pojke hårt.
Pojken slet sig loss och sprang sin väg.
Då började pojkens resa i evigheten, han började springa evigehen runt.
Dom åkte dagen efter upp tillbaka till Staden där de började sina liv,
för och möta "Rosik's" föräldrar och beklaga sorgen.
Pojken gick genom staden till käreleksudden och satte sig på berget och började tänka på att allt bara gick fel.
Han kände genast direkt att han inte orkade leva något mer,
tanken av att Rosik var borta gav honom sorg nog att hamna mellan liv och död.
Var allting bara en dröm?
lever jag i verkligeheten fortfarande, det känns inte så i alla fall.
Rosik var som en bror för mig, han fanns alltid där när man behövde honom.
Pojken började gråta, tårarna gav honom skavsår i ögonen...
Han kunde bara inte sluta gråta...
Hans bror hade begått självmord, han hade hängt sig...
Hur skulle han klara sig utan sin älskade bror.
Han gick och bar på sorgen till Begravningen.
Han orkade bara inte, han ville inte leva mer, pojken var helt knäckt...
Tiden gick och pojken växte.
Han hade nu lagt allt bakom sig, och såren hade läkt, men ärren fanns kvar.
Han strävade efter nåt nytt...
Det var två och ett halft år sen han bror dog...
Han började gråta efter honom.
Dagen gick, och han hamnade i hans brors gamla kvartér.
Han kom till slut till platsen allting hände, han satte sig ner på sina bara knän,
och grät för sig själv, varför...?
Han kom hem och grät sig själv till sömn.
Dagen där på, så gick han upp, åt sin frukost och dushade...
Sedan ringde luren och han svarade...
Det var hans flickväns kompis.
Hon grät i andra luren, och sade: Hon finns inte längre..
(detta är min första novell, så den kanske inte är så bra) :P //Kim
Vill ni läsa fortsättningen.....? :O
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 3.5) | Bruden - 8 feb 09 - 18:53- Betyg:  | | jo den är bra :P | Fisfilip - 10 jul 08 - 22:06- Betyg:  | | haha ja den var bra gör fler :P | | Alexiz93 - 10 jul 08 - 20:03 | | bra:) |
|
|
|
