”Du lovade” Orden ekar inom oss. Vi vet att vi lovade, men vi är fast. Det går helt enkelt inte att sluta.
”Du lovade! Du lovade! Du lovade!” Bokstäverna som bildar ord och orden som skapar meningar. Slag efter slag på vårat bröst. Höga snyftningar och gälla skrik. Begäret att få vara i lugn och ro, sköljer över oss. Försöker att komma undan. Misslyckas.
”Du lovade att du skulle sluta och har du gjort det? NEJ!” Besvikna ögon och ilsken röst. Vi kan inte lova någonting. Man ska inte lita på oss. Då blir man bara sviken. Vi är som vi är, vare sig de andra vill det eller ej.
”Varför slutar du inte? Är det för svårt? Jag kan hjälpa dig” De falska och förnedrande orden. Vi behöver ingen hjälp. Vi vill inte sluta. Ingenting är svårt för oss. Vi har oss själva och det är det enda som betyder.
”Snälla du, låt mig få hjälpa dig” Ett slag på en kind. Vårat slag. Ingen, absolut ingen ska få hjälpa oss. Vi klarar oss själva.
”Du lovade” De två orden bränner inom oss, likt elden bränner gräset. Vi ska vinna. Det är våran tur att segra. Vi ska inte sluta. Vi ska lova att vi lovar att aldrig mer försöka sluta.
”Jag vet att du inte vill, men försök för min skull. Snälla?” Ingen vet någonting om oss. Ingen ska få veta något. Vi kommer aldrig mer att vika oss för någon. Vi är vi och vi är starkast. Vi är bäst. Vi är oövervinnerliga.
”Om du slutar lovar jag att bota smärtan inom dig” Fula, vidriga ord. Vi känner ingen smärta. Absolut ingenting. Vi kommer aldrig att sluta. Att de inte kan lämna oss ifred. Vi vill bara vara ensamma.
”Du tror mig inte, det ser jag. Men jag kan lindra den smärta som du för tillfället inte känner” Stickande lågor inom oss. Knivar i våra ådror. Spikar i våra armar. Få det att sluta. Vi ber. Sluta
”Om du bara kunde lita på mig” Kontrollen tillbaka. Aldrig att vi skulle lita på någon annan än oss själva, aldrig. Vi ska härifrån nu. Vi ska bort från denna plats. Bara försvinna. Aldrig mer komma tillbaka. Vi mår bra bara vi får komma till någon annan plats.
”Du lovade att sluta och jag ber dig. Försvinn inte ifrån mig” Vi kan inte försvinna ifrån någon eftersom att vi aldrig funnits hos någon. Vi är och förblir alltid ensamma. Smärta. Svidande stickor som strimlar sönder sinnet. Ta bort det. Vi lovar att göra vad som helst, bara någon får det att sluta. Snälla vi ber.
”Jag får det att försvinna om du lovar mig att låta mig läka dig” Vi ska inte vika ner oss för någon. Vi är starka. Det gör ont. Vi klarar det här. Smärta. Lågor. Spikar. Smärta. Lågor. Spikar. Smärta lågor spikar. Smärta. Lågor. Spikar. Smärta. Ett högt och hjärtskärande skrik. Vårat skrik.
”Vi lovar”
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) |
| Felle - 11 jul 08 - 21:35 |
Den här novellen var verkligen speciell. Jag vet inte hur det funkar, det känns som att jag inte förstår den alls men jag älskar den ändå. Jag läser den rakt igenom jättefort, ord på ord och förstår fortfarande inte riktigt allting, men det är ändå så vackert skrivet att jag fastnar totalt i den.
Och allt det där med att lova. Och slutet. Så perfekt, på något sätt.
Du skriver jättefint. |
zoey94 - 9 jul 08 - 19:36- Betyg:  |
| Faan va bra :O<3 Älskar den <3 |
| xNOBODYWANTSMEx - 8 jul 08 - 14:54- Betyg: |
| OMG, skitbra...du är sååå duktig på att skriva!! ;O |
| joni - 7 jul 08 - 20:28 |
bra !!!!!
du känner kajsa (Haley) va ?
det är min kusin. |
| Fille_11 - 7 jul 08 - 20:28- Betyg: |
| grymt bra ! klart en femma ;D |
| Horse_Power - 7 jul 08 - 19:13- Betyg: |
| Wow, jättebraa! :D Greeeat =D |
| Mangasagan - 7 jul 08 - 18:09- Betyg: |
| w o w! Helt otroligt underbart fantastisk! <3<3 |
| Maadelen3 - 7 jul 08 - 17:36- Betyg: |
| Som allting annat du skriver, helt underbart megabra <3<3<3 |
| frdrik - 7 jul 08 - 17:20 |
| gilla den =) |
| SoffeC - 7 jul 08 - 16:29- Betyg: |
| Helt otrolig. Väldigt bra, ! |
| Ciissii - 7 jul 08 - 16:02 |
| Riktigt bra skriven! |
| jureno - 7 jul 08 - 15:21 |
| riktigt bra skriv skriv skirv dåå |
