Lucas, en ånger för livet? |
(Lucas, fyra år sedan, dvs 13 år.)
Lucas fortsätter springa längst gatan som läddes av mörker
inne i gränden. Då de svarta utslitna skorna trampar
ned i en lerpöl stannar han tillsut. Känner hur vattnet
sakta tränger in genom tyget, och upp på benen.
Alla kläder var förresten genomblöta. De svarta jeansen,
munktröjan, det vanligtvis spretiga, svarta håret...
Han biter tag i mungipan innan han på stadiga ben börjar
gå igen. Försiktigt tar sig den äckligt smala
anorexiakroppen upp för brandstegen. Han var på taket nu.
Snart skulle han ner igen. Skulle bara titta lite på
utsikten. Bara andas...
De mörkt blå ögonen ser ut över staden. Där borta var
hans hus, trodde han. Där borta var hans hus, med
hans pappa. Och han var död, för Lucas hade dödat honom...
- Du dödade mamma först, ditt jävla monster! skriker han
ut över husen och natten.
Plötsligt känner han hur en blodstrimma rinner
ned för kinden. Grät han blod?
Nej, han hade ett djupt sår under ögat, rakt över det
skarpa kindbenet. Ett minne, från den dagen då han
dödade sin pappa..
|
|
|
|
