Illusion (oneshot) |
"Du,"
Hånleendes.
"Sade jag någonsin..."
Hon snurrade runt, och den vita klänningen var inte längre vit.
"... att vid tre varje natt,"
Jag kastade en kvick blick mot klockan.
Hon hade uppfattat min gest; hon skrattade.
"Precis klockan tre,"
Hånleendes.
"Inte en sekund tidigare, inte ett ögonblick senare~"
Hon stannade upp. Kjolfållen var inte lika snabb; den fladdrade mjukt till runt hennes vader innan den lade sig på plats.
Jag gjorde ett försök att se genom det kompakta mörkret som omslöt mig.
Hennes klänning var helt klart befläckad, och även om jag insett varför så verkade jag inte kunna begripa.
"Övergår natten till dag,"
Jag svalde hårt, trots att min strupe var torr. I mörkret kunde jag endast avgöra hennes slanka silhuett; hon badade i månens svaga silversken, men det var inte tydligt nog för mig att riktigt se hennes ansikte.
"Och precis i denna stund,"
Hon såg ned på figuren nedanför, på den person som lett mig hit i första hand.
Flickan fnittrade, sedan blev hennes blick nästan beklagande.
"Precis klockan tre,"
Blod. Överallt.
Hon böjde sig ned.
"Brukar jag dansa."
I en väldigt smidig rörelse, alldeles för snabb för att jag skulle kunna uppfatta exakt vad som hänt, hade hon böjt sig ned och fattat tag om den livlöse, nedblodade kroppen.
Jag kände mig underlig; den kaotiska röra av känslor som scenen rivit upp inom mig var omöjlig att tolka. Jag kände mig hjälplös, trött, vredgad men ändå underligt lugn.
Flickan började att röra sig runtom i rummet, svepte förbi övertäckta möbler och rev upp kaskader av damm som virvlade runt i månens skarpa sken. När hon nådde fönstret släppte hon taget om kroppen och lät den falla till marken utan vidare ord, en mjuk duns bekräftade att kroppen föll till golvet. Hon blickade ut över landskapet nedanför med en belåten blick.
Det fanns blod på hennes kind. Inte hennes blod, förstås.
"Säg mig, Deriviere,"
Hon lyfte sin vänstra arm. Fläckar av rött täckte hela handen samt en stor del av klänningsärmen.
Med ett svagt, avlägset leende krökte hon på sina klolika fingrar; som för att se efter om de fortfarande fungerade.
Sedan vände hon sig om mot mig, med samma farligt milda leende och handen utsträckt i en inbjudande gest.
"Vill du dansa?"
Hånleendes.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Violet - 22 aug 10 - 13:07- Betyg:  | den här är bedårande, underbar, vemodig, sorglig - men fortfarande fullkomlig perfektion blandad med hatisk skönhet.
så bländande vacker.
- din V&L | | xxzxczx - 7 jul 08 - 19:58 | SoffeC: Ahhhh din kommentar gör mig mållös <3<33 tack så jättemycket *superduperglá* :D
Mp3: dfhsjfh tack så jättemycket<3<33
Qwatie: Tack :D:D:D<3 | | Qwatie - 7 jul 08 - 18:28- Betyg: | | Typ fantastisk! | | Mp3 - 7 jul 08 - 13:50 | Så otroligt, det finns inga ord.
<3<3<3
Jag håller med SoffeC till 100% | | SoffeC - 7 jul 08 - 12:10- Betyg: | o.o Herregud, jävlar asså. Fan vad du kan skriva. Hur gör du!?
Helt otrolig, jag älskar denna. Slutet var helt perfekt. Shit, så jävla bra. Fantastisk, jag är helt mållös! |
|
|
|
