Sanctum // prolog. |
PROLOG ;; Horisont
Trots att värmen var intensiv och eländig rörde han sig snabbt och utan svårigheter. Marken var täckt av ett tjockt lager löv: det var redan augusti, och de ståtliga träden gjorde sig redo för den kommande vinterkylan. En mild bris rörde om i de ännu fylliga lövverken, och den dova sången fyllde platsen med lugn. Den förde med sig dofter som skvallrade om vildblommor och havssalt; bortom skogens breda vidder låg havet, stort och outgrundligt.
Ju djupare in i skogen han kom, desto tätare växte sig träden. Deras stammar var större och barken mer ihärdig och grov. Likväl var deras kronor friskare och grönare. Överallt fanns nya skott, som redan tappat den mesta av deras första sommarklädnad. De nakna grenarna piskade nu hans bara vader röda. Smala, skarpa märken hade börjat formas längsmed hans vältränade ben. På ett par ställen syntes nybildade sårskorpor och rännilar av intorkat blod.
Ändå, trots den ihärdiga värmen och den svidande smärtan tvingade han sig att fortsätta springa. Han kunde höra ljudet av sitt eget snabbt slående hjärta hamra i öronen, och under det rytmiska trummandet kunde han även utgöra andra ljud. Han lyssnade till det rivande, hesa ljudet varje gång han sög in luft för att mätta sina hårt jobbande muskler, samt ljudet då det använda syret passerade hans strupe en andra gång. Varje gång rev det i hans ansträngda lungor. Han hade sprungit länge och utan vila, men andningsprocessen förblev stadig och regelbunden, dock inte smärtfri.
Då han nått toppen av en högvuxen, mossbeklädd upphöjning stannade han tvärt för att blicka ut över landet nedanför. Den nya utkiksplatsen hade beskänkt honom en bättre vy över landskapet, och varje detalj var snart uppfattat av hans sökande öga. Platsen rev upp sår han trodde tiden läkt då hans blick flackade ostadigt över de kala bergen och den mörka stranden – det fanns inte det minsta tecken på liv eller lycka så långt hans öga kunde se. Molnen hade beslagtagit himlen, och solen låg nu fjättrad bakom skuggor, oförmögen att göra någonting annat än att vänta. På så sätt hade skuggorna försatt stranden och det kringliggande landskapet i ett kompakt mörker. Det fanns inte längre någon form av värme då hans vana ögon for över de vilda vågorna och havsskummet, bort mot horisonten. I ljuset var den inget annat än en obetydligt avlägsen linje, men under mörkrets tyranni var den hotfull och alldeles för nära för att det skulle kunna vara bekvämt. Samma mörker som omfamnade honom gnagde hål i hans bröst – förtärde hans själ från insidan.
Och precis som han skulle låta vreden spilla över öppnade sig molntäcket och ett klart, härligt ljus föll över hans ansikte. En varm men bestämd hand slöt sig om hans axel, en gest som fick honom att rycka till.
”Du är ännu ung.” Sade rösten lugnt. ”Inte behöver du oroa dig än, pojk.” Han ville tro på orden, ville förstå deras innebörd, men den tunna linjen verkade hela tiden smyga sig närmare. Istället för att besvara mannen bet han ihop så hårt att käkarna värkte, och fixerade sin blick på linjen i ett försök att samla sig. Utan att låta sig rubbas av varken vind eller värme stod han kvar i samma ställning tills den varma handen kramade om hans axel på ett nästan tillrättavisande sätt.
”Seså, Thistler undrar nog var du är. Jag trodde du lovade henne en tur till ruinerna idag? Om du skyndar dig hem hinner ni dit och tillbaka innan middagen.”
Pojken sade ingenting, utan förblev stilla då mannen drog sig tillbaka, men handen hade lämnat ett brännande märke i hans axel. Även om hans blick var fokuserad på horisontlinjen, lyssnade han noga till ljudet av kängor mot sten. När de var så gott som borta slöt han ögonen och suckade, och vände sig motvilligt för att återvända hem. Bilden av horisonten brände innanför hans ögonlock, och den skulle inte försvinna även om han försökte att göra sig av med den.
Han kände hela tiden hur den sakta smög sig närmare honom.
Mjo, en berättelse jag snickrat på rätt så länge ^^; Anar att den börjar lite trögt, men hoppas innerligt att den blir bättre/läsvärd senare! Kommer eventuellt innehålla spår av M/M men är ursprungligen en M/F berättelse... Och den lär bli lång. Hursomhelst, KRITIK PL0X. Ha det så bra alla <3
- xx
|
|
|
|
