Ur en självmordsbenägen flickas tankar [del 5] |
Jag har insett att jag bara förlorar tid på att be,
be till någon som igentligen inte finns och någon som struntar i mina böner.
För om nu gud skulle finnas så slänger han mina böner i "inte värd att hjälpa" högen.
Ibland så brukar jag undra varför någon skulle vilja skada en liten flicka,
en chanslös liten flicka som får kämpa med sina andetag.
Jag har tänkt många gånger om jag var Djävulen i mitt förra liv,
om man nu äns hade ett förra liv, men det borde man haft efter som man straffas nu.
Hm, *suck*.
Igentligen är jag rädd för döden vad som händer,
Men ibland känns det bara som att det inte finns någon annan utväg,
så många gåner man fått höra hur värdelös man är men ändå hur underbar man är.
vad ska man igentligen tro på?
Sanningen om att man är värdelös, eller lögnen som gör en lycklig?
Jag tror bara på det som är bäst för mig att tro på och det är sanningen.
Större delen av mitt liv har jag bara levt i lögner, undan hållt mitt riktiga liv
Spelat ett dubbelspel.
Kanske är det lika bra att bara ge upp?
Men jag kan inte lämna alla jag älskar och lovat att inte ge upp.
Kanske var det att jag lovade dom bara ännu en del av mina lögner?
fortsätta?
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | oxen - 14 jul 08 - 22:13- Betyg:  | | Gör ont att läsa men så fantastiskt bra | | danniflickan - 8 jul 08 - 00:48 | Fann även i denna lite stavfel men det påverkar inte diktens
sätt att beröra mig på ett dugg.
Säger som dom där nere,
meningen var verkligen ett stick rakt in i hjärtat.
och jag gillar verkligen ditt sätt att formulera alla ord på.
´v
/dnz | | vippsan - 7 jul 08 - 00:36 | | Hööru, vet du vad, det är inte försent, och du ska verkligen inte ge upp ! | | Trollbunden - 6 jul 08 - 15:26- Betyg: | | Älskar samma mening som cheetah. Det ligger så mycket känsla och smärta i den, och den är så otroligt uppfinningsrik... |
|
|
|
