Den svartklädda mannen [del1] ~Förföljd~ |
Emma satt och pratade i telefonen med sin bästis Josefin, när det plötsligt började knacka på fönstret.
Hon reste sig och kollade ut, då hon såg att det stod en svartklädd figur där.
Emma drog genast ner rullgardinen, och satte sig i sängen och fortsatte prata.
- Det står en svartklädd man utanför mitt fönster, sa Emma till Josse med lite skräck i rösten.
- Ser du vem det är? frågade Josse.
- Nej, han har huva på sig. Jag vet inte vad jag ska göra, det är ingen hemma, och jag har ingen som kan komma utan att han ser dem.
- Kan du inte ta dig ut på något sätt? Typ bakvägen eller nåt? Josse började bli orolig.
- Jo, skulle kunna gå, men jag vet inte vart jag ska åka då.
- Du kan ju komma hit? Du kan sova här om du vill.
- Okej, jag kommer med en gång.
Emma packade fort ihop sina saker, skickade ett sms till sin mamma, och smög ut. Tyvärr så var hon inte så bra på och smyga, så när hon hade satt sig på cykeln, upptäckte hon att den svartaklädda mannen var på väg mot henne. Hon cyklade fort iväg, men mannen följde raskt efter. Emma hoppades på att mannen snart skulle bli trött, och stanna, men när Emma var utanför sin klasskompis Hampus hus, ökade mannen fart, och Emma blev ännu räddare. Emma, som hade varit kär i Hampus i nästan ett år, ringde till hans mobil, och det dröjde nästan tre signaler innan han svarade.
- Aa, det är Hampus.
- Hej, förlåt att jag ringer, jag vet att du inte vill prata med mig, men jag behöver verkligen hjälp!
- Är det Emma eller? Han lät generad.
- Jaa, sa Emma tveksamt. Varför lät han så generad?
- Okej, varför ringer du om du vet att jag inte vill snacka med dig? Jag säger inte att jag inte vill det, för jag känner dig knappt.
- Asså, jag typ satt hemma och snackade i telefon, när det började knacka på mitt fönster, och det stod typ en svartklädd man, och jag är på väg till min kompis, men han följer efter mig, jag vet inte vad jag ska göra, du måste hjälpa mig!
- Har du sett vem mannen är?
- Nej, jag vågar inte vända mig om!
- Var är du nu? Hampus lät orolig.
- Jag är snart utanför simhallen! Du måste hjälpa mig!
- Ta en omväg, åk mot Torino, jag kommer och möter dig!
- Tack Hampus! Vi möts där då! Men jag åker mot dig om du inte är där, för om jag stannar, kommer han ifatt!
- Jag åker nu, hejdå. Ses snart!
Emma åkte det fortaste hon kunde till Torino (en pizzeria) och där stod Hampus och väntade.
- Är det han som följer efter? frågade Hampus när han hade fått upp samma fart som Emma hade.
- Ja, jag vet inte vad jag ska göra, jag är så rädd.
- Vad tror du händer om vi delar på oss, vem tror du han följer efter?
- Jag vet inte, men jag har en känsla av att han kommer följa efter mig ändå.
- Var ska vi åka då, vi måste hålla ihop.
- Josse sa att jag kunde åka till henne och sova där, men om jag åker dit och lämnar dig, så kanske han följer efter dig, och då är det mitt fel om det händer dig något, så jag föreslår att vi åker dit, båda två.
- Ska jag också sova där då?
- Klart att du ska, den där galningen kommer väl knappast ge upp.
De cyklade och cyklade, efter ca 30 minuter var de framme.
- Hur hinner vi låsa cyklarna och komma in, innan han hinner ifatt oss? Emma blev förrvirrad, det hade hon inte tänkt på.
- Jag ringer Josse, hon kanske har något tips.
- Hej, är du framme snart.?
- Ja, jag är nästan där, men hur fan ska vi hinna låsa cyklarna och komma in innan han hinner ifatt oss?!
- Ehm, kör cyklarna ända till dörren, kasta er av, och lås, sedan spring in. Jag vet inte, men prova, jag har dörren öppen!
- Okej. Ses snart!
Väl framme vid dörren, fick de bråttom, han var redan vid garaget.
- Skynda er! Josse fick panik nu.
- Emma, du måste vara snabbare nu, han är nästan bakom dig! skrek Hampus.
- Jag kommer inte hinna! Gå in ni!
- Aldrig att jag lämnar dig! Hampus klev ut på trappan, och gjorde sig fullt synlig för mannen.
- Hampus, GÅ IN! Jag klarar mig, gå in!
- Jag går inte in utan dig.
Mannen var precis bakom Emma nu.
- Vill du säga ett sista ord till dina kompisar? sa mannen hotfullt.
- Förlåt, men det här är det ända rätta!
- Emma, började Hampus.
- Nej, säg inget! Emma orkade inte lyssna, och innan hon hann säga det, hade mannen släpat iväg henne.
Hon såg Hampus, som stod på trappan, och hon började gråta.
Plötsligt började Hampus springa efter dem.
- Du låter henne vara, om du måste ta henne, får du ta mig också!
Mannen kastade in Emma i en skåpbil, och vände sig till Hampus.
- Du var visst envis, sa han, och kastade in Hampus också.
Fortsättning följer! ~
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4) | | Chokladfluffins - 7 jul 08 - 22:11 | | mejla när nästa del kmr. | | missyou - 7 jul 08 - 22:08 | | jätte bra ! mejla när nästa del kmr :) | nanna_limpan - 6 jul 08 - 13:17- Betyg:  | Alltså det kändes väldigt ovärkligt eftersom allt
lixom kom med en gång...
Men annars var det ju ganska bra! |
|
|
|
