Maffiadotter (Del 1) |
Helloj! ^^ Här är första kapitlet av maffiadotter, förra var en inledning och ett minne från huvudpersonens barndom.
Jag tackar frdrik för iden som fick bli fortsättningen på historien och tack till ni som komenterade på introt! ^^
Svetten bröt ut.
Huden var blank runt tinningen på den tunnhårige mannen.
Jag sirklade runt mitt offer, likt en panter inför dess lunch.
"Vem kontaktade du?"
Mannen skakade desto mer inför min kalla blick.
Jag var känd för den, min blick.
Blicken som såg allt och gav sin dom.
Dödens blick brukade den kallas.
Visst, nog var jag en demon i vissas ögon men i andras dyrkades jag som en gud.
Det beror på vilken synvinkel man valde.
Och den här mannen hade tydligt valt sin.
Demonens.
Han verkade inte kunna få fram några ord.
Ilskan kramade mig hårt och med en hård spark med min klack träffade jag honom effektivt i skallen och fick honom att gny till.
Jag förstod att här fanns ingen information att få.
"Gör slut på honom."
Rike, min kompanjon och partner tog fram sin pistol.
I åsynen av den började mannen skrika, men inte av rädsla, snarare raseri.
"Demon, monster, slyna! Att du dödar mig betyder inte att du dödar upproret, förr eller senare tar de dig, din mor förtjänade sin död, det var guds vilja!"
Snabbt vände jag mig mot mannen.
Jo visst var det Vialo.
Han var helt oskyldig egentligen.
Okej, inte helt då, men han hade hållt sig ren sen ett par år tillbaks.
Jag trodde att jag skulle få mer njutning av att se han oskyldigt dödas i min åsyn men jag fattade nu att han höll på att ta över, och maktspelet förloras.
Åhnej, detta maktspelet, om något, var bara mitt.
Vialos ansikte hade blivit ett stort lurigt leende, han trodde tydligen att han skulle komma undan.
Jag tog fram min egen maffiga specialdesignade pistol och gick fram till Vialo.
Långsamt böjde jag mig ner till hans nivå, med tanke på att han satt upp, och tog ena fingret under hans haka.
"Min mor, om nu Gud hade velat se henne död," med ett smil forsattte jag,"så verkar han vilja ha dig som sällskap med, inte sant?"
Vialos ansiktsutryck dog bort och det förblev blekt.
Nöjt reste jag mig.
Jag riktade pistolen mot Vialos tinning.
"Om nu Gud ville ha min mor död, så är hon åtminstone på en bra plats, du därimot, kommer få brinna i all evighet."
Ett klickande ljud läts när pistolen laddades.
Vialo satt fortfarande tyst med bleka ansiktsdrag men med en fortfarande stadig blick.
Det irriterade mig.
Jag ville se honom rädd, så som han hade sett mig för åtta år sen.
Med irritation böjde jag mig ner, fortfarande pistolen riktad, och viskade tyst i hans öra.
"Mår din fru bra, och dina barn? jag har inte hört av dem på ett tag, man kanske ska åka dit en sväng?"
Vialos ögon spärrades upp i panik.
Mitt leende visade all min sadistiskhet, jag var nöjd.
Åter ställde jag mig.
"Om du tror att Gud är på din sida, så tror du fel, med tanke på att han la ditt öde i mina händer."
Fnissande la jag till: "Av alla människor"
Vialo vände sig till mig i panik, men detsamma som hans blick mötte min rann hans liv ut i sanden.
Skottet som utlöstes utan samvete, och utan tvekan, ekade i källarväggarna.
Tjockt mörkt blod rann och spred sig omkring Vialo, som det gjort med min mor.
Jag sa aldrig mamma längre, det gjorde för ont.
Mor lät som någon mer långt bort, som någon det fanns mest bara blodsband med.
Samma blod som rann kvällen för åtta år sedan.
Det högg till på insidan men jag tryckte det beslutsamt tillbaka.
Känslokallt gick jag fram till Vialo för att se att han verkligen var död.
Hans blick hade ett förfärat uttryck, det syntes tydligt att han sett döden i mina ögon sekunden innan han dog.
Jag tittade på min pistol och tittade på den med en öm blick.
Jag var väldigt fäst vid min pistol, specialdesignad och köpt i Japan.
Fick den av Rike när jag fyllde femton.
Då hade jag tydligen kommit upp i åldern för "the big guns"
Rike satte sig på huk bredvid mig.
"Ari, är han död?"
Jag nickade.
Ari är mitt smeknamn, mitt riktiga namn hade jag glömt för längesen.
Jag kallades inget speciellt av folk runtomkring, men Ari kallades jag alltid av Rike, min fina fina pojke.
Jag älskar Rike.
Älskar.
Om något skulle hända...
Jag kramade pistolen hårt med min hand.
Rike såg tydligen hur iskall jag blivit i blick och kropp, för han tog försiktigt min hand.
"Ari?"
Jag vände mig mot honom och mötte hans bruna ögon.
Beslutsamt log jag, jag ska inte göra Rike orolig.
Rike var den första som faktist hade sett bakom "dödens blick" och sett, att där fanns faktist en helt vanlig flicka, en tonåring som ville bli älskad.
Jag tog Rikes hand.
"Vill du ha Kaffe?"
Rike log över min förändring.
"Visst"
Våra leenden dog när dörren till källan stängdes tvärt.
Hade någon sett mordet?!
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Alvinnea - 12 jul 08 - 18:56- Betyg:  | | Jättebra!! Mejla gärna när nästa del är ute!! Tack på förhand!! | | jureno - 7 jul 08 - 15:19 | as bra , mer mer mer mer emermemre
mer emr mermermemrm mer mer mer mermermemrm
mer mer mer mer , asså jag menar seriöst , men asså mer mer mer
kämpa asså ! skriv så datan blir överbelastad !yaay | | Adamsfliickaa - 7 jul 08 - 15:09- Betyg: | Skit bra love it xD ..
Mermer mer :) | | HorseGirl - 6 jul 08 - 21:40- Betyg: | skit bra
när kommer nästa? | | sviken_1 - 6 jul 08 - 15:50 | jätte bra skrivet!!
mer mer mer!! |
|
|
|
