Staring! (2) |
Jag öppnar ögonen och tittar mig omkring, det är mulet ute så jag vaknar inte direkt av solstrålarna.
Klockan är 11 och jag suckar.
Jag tar mig upp ur sängen och drar på mig mina stuprörsjeans och mitt chockrosa linne med svarta rosor på.
Jag tar på mitt nitarmband och går nerför trappan till köket där mamma sitter och dricker lite ur en kopp te.
Jag ler fejkat och går mot ytterdörren.
Idag orkar jag knappt göra något, mina armar värker och mitt huvud liksom dunkar.
Jag sätter mig på en av bänkarna och gömmer ansiktet i händerna, jag tycker inte om det här. Kan det inte sluta.
Jag letar fram min mobil och tittar på min bakgrundsbild.
En vacker späckhuggare som hoppar genom en våg.
Jag vet inte varför men jag har alltid älskat späckhuggare, dem är så fina och söta tycker jag.
När jag var mindre var min största dröm att få klappa en späckhuggare men det var bara en omöjlig dröm.
Jag ler för mig själv.
Oväntat kommer Sebbe gående och sätter sig bredvid mig.
Han tittar på min mobil och ler.
- Späckhuggare! Säger han och ler mjukt.
Jag skrattar och han verkar se direkt att jag rodnar över det, jag vet inte varför.
Han ler mot mig och klappar mig på axeln.
Jag reser mig upp och vi börjar gå längs gatan samtidigt som vi småpratar.
- Så vad ska du göra på lovet? Frågar han.
Jag tittar på min arm och rycker på axlarna.
Jag skrattar och tittar mig omkring. Det är ganska tomt på gatan för att vara lov.
Jag suckar åt mig själv.
Sebbe vinkar och börjar gå hem till sig.
Jag tittar mig uttråkat omkring och går bort till en liten park en bit bort.
Med en suck sjunker jag ner på en av gungorna och kollar mig omkring.
Några småbarn står borta vid fotbollsplan och sparkar en fotboll, jag längtar tillbaka tills när jag var liten.
Jag börjar sakta gå hemåt, klockan är inte så mycket men jag känner för att komma hem, till rakbladet.
Jag tittar mig omkring.
Det är lugnt och fridfullt i kvarteret.
Jag öppnar sakta dörren och kliver in, det verkar inte vara någon hemma.
Jag ler och går uppför trappan och in i badrummet.
Jag sjunker ner på badkarskanten.
Rakbladet ligger på badkarskanten.
Jag tar upp det och håller det framför mitt tårdränkta ansikte.
Tårarna rinner nerför mina kinder.
Jag tittar på rakbladet igen.
Varför gör jag det här mot mig själv?
Jag trycker det mot min arm.
Blodet sipprar ner på golvet och skapar en välformad pöl.
Jag ler och trycker det sakta mot armen igen.
Jag tittar på dem efterlämnade såren och suckar.
Jag suckar och lägger tillbaka rakbladet där jag tog det.
Ganska kort del! :S
|
|
|
|
