Lilla vita liljan |
Du sover och är stilla
Lilla vita lilja
På en bördig jord
Så nära havet så du känner brisen
I dina blad, skuggor under
Solen, som ögonen dina
Det är sommar, men du är vår
Så tidig och så stum
Och hösten bidar
Sen vintern ilar
Men du, lilla vita lilja
Du är alltid vår för mig
Även om kylan oss biter
Och kring dig
Skuggan vid din stjälk,
Där grönskar det i färg
Även om hösten det kallar
Och du, lilla vita lilja
Måste färgas brun
Som jorden och förenas med den
Så är du ändå våren
I allas hjärtan
|
| Kommentarer | | Qwatie - 4 jul 08 - 14:45 | | Varkligen, verkligen bra :) | | carren - 4 jul 08 - 11:36 | | sorgligt vacker! fortsätt skriva så! | | Priestboy - 4 jul 08 - 10:56 | | Jag brukar aldrig skriva på detta sättet egentligen, jag tycker att det är för lätt och en aning bökigt.. men jag kände för att skriva något annorlunda när den handlar om min brorsdotter Isabella. Min första barndikt någonsin btw :P |
|
|
|
