Varar kärlek förevigt? Th-ff del 1 |
Hallu -igen xD ;)
Mjaaa, finns väl inte så mkt att skriva här.. Förutom..
LÄS, KOMMENTERA och ENJOY!!!!! <33 (:
Kap 1- 4 år senare
Bill
- Tom, vakna! Planet lyfter om en timme! sa jag samtigt som jag försökte få liv i min älskade tvillingbror.
Han suckade, hoppade upp ur sängen innan han gick in till badrummet och snart sattes duschen på.
Jag gäspade stort och la mej ner på min obäddade säng med sluta ögon.
Vi skulle till Sverige, till Göteborg och sedan till någon liten stad kallad Smögen, där vi skulle ha 2 veckors semester.
Det var något bekant med den sistnämda staden, vad kunde jag inte sätta fingret på, men nått var det.
Mer på det fick jag inte tänka, förrän Tom kom ut ifrån badrummet och klampade sedan förbi mej med en handuk virad kring sina höfter.
Jag vände på mej och slöt ögonen än en gång.
Fast då kastade Tom, självklart, sin blöta handuk i håret på mej.
Med ett skrik hoppade jag upp ur sängen och så långt ifrån handuken som möjligt.
Tom bara skrattade samtidigt som han drog en förstor T-shirt över huvudet.
Jag himlade bara på ögonen åt honom och skulle precis lägga på på sängen igen (på Toms säng, där inte den blöta handuken låg) när de knackade på dörren.
Med en suck gick jag till dörren och öppnade den.
Resten utav Tokio hotel stod där utanför, Gustav och Georg.
- Hej! sa jag och log mot de båda två.
- Tom är snart klar, sa jag och himlade med ögonen.
De flinade och nickade.
- Klar! sa Tom och tog sin väska som han packat dan innan likså jag.
Vi alla fyra hade en resväska i handen och gick ut genom hotellrummet och sedan ner för trappan till receptionen.
Saki stod där och vinkade åt oss att komma.
Han tog våra väskor medans vi hoppade in i bilen som vi skulle åka till flygplatsen med.
Tom, Georg och Gustav satt och snackade i baksätet om allt möjligt medans jag höll mej utanför.
Jag var tvungen att få veta vad det var för bekant med staden Smögen...
Isabell
- Isabell, här borta! ropade Hanna och jag gick fram till henne och resten som satt inne på glasscafét på Smögenbryggan.
Jag slog mej ner brevid Hanna och Robin.
Robin log mot mej med ett leende som skulle få vilken tjej som helst knäsvag, likså jag.
Han var faktiskt riktigt snygg med sitt svarta något fluffiga hår, som täckte i stort sett hela vänster öga.
- Så har ni tänkt något på tävlingen som kommer? frågade Hanna och kollade runt på oss.
Vi alla sex som satt vid bordet var med i Smögens sång och dans klubb (Sdk).
- Kolla här, det finns massor med olika kategorier, sa Hanna och tog upp en broshyr hur handväskan som hon alltid bar med sej.
- Det står såhär: Den årliga sång&dans tävlingen hålls som vanligt på Smögen arenan lördagen och söndagen den 2/6-3/6. BlaBlabla... sa hon och de flesta skrattade till medans hon fortsatte ögna igenom resten utav broshyren.
- Här! Man kan tävla i solo:bara sång, duett: bara sång, duett: sång och dans, grupp: sång och dans. Gruppen måste innehålla 3-12 dansare/sångare. läste hon och sedan kollade på alla på bordet.
- Låter väl bra, sa jag och ryckte på axlarna.
Hanna gav mej ett snett leende och en retsam blick.
- Robin snackade inte du om att ställa upp i dutten, med sång och dans? frågade Hanna.
- Joo, men jag behöver en partner, sa han och ryckte på axlarna.
- Jag vet! Isa och du! sa Hanna och jag hade kunnat smälla till henne.
Istället gav jag henne en mordiskblick.
- Jaa, varför inte! Vad säger du Isa? sa Robin och vände sej mot mej.
- Ehm, jaa, varför inte? sa jag och log mot honom.
- Åh, vad bra! Vad sägs om att mötas vid lokalen ikväll, vid sju? sa han.
- Joo, visst! sa jag och log mot honom.
- Vad bra! Men jag måste dra nu. Hämta brosan på dagis, suckade han och himlade med ögonen innan han gick.
- Isa ska vi dra oss också? frågade Hanna och jag nickade.
Hanna slängde sin tomma bägare i papperskorgen innan vi gick ner för trappan.
- Han gillar dej! sa hon med ett brettflin.
Jag skakade på huvudet.
- Nej, det gör han inte, sa jag och kollade menande på henne.
- Men hur går de med dej o Anton då? sa jag mest för att byta samtals ämne.
Hon började babla på om Anton och om allt annat också för den delen.
Klockan började närma sej sju och jag sa hejdå till Hanna och började gå emot lokalen där jag skulle träffa Robin.
En klump i magen talade om för mej hur nervös jag var.
Jag skakade på huvudet åt mej själv.
Han gillar mej inte, han ville bara ha en partner att sjunga och dansa med.
Men gillar jag honom?
Om jag inte gör de borde jag väl inte vara såhär nervös?!
Jag var tvungen att släppa mina tankar när jag såg honom stå precis utanför dörren till lokalen.
- Heej! sa jag och gick fram till honom.
Han hälsade tillbaka och frågade om vi skulle gå in, för han hade med sej musik som vi kunde kolla om vi hittade någon bra låt.
Jag nickade och så gick vi in.
Lokalen var bara två rum, ett rum där vi tränade på våra danser och sånger.
Där fanns de mesta, speglar, cd-spelare, en soffa och en TV.
De andra rummet var väldigt litet, med en toalett, handfat och en spegel som hängde över handfatet.
- Isa? sa Robin och vinkade fram mej till cd-spelaren.
Jag gick fram till honom.
- Vill du vara med i duett, med sång och dans, eller bara sång? frågade han och kollade på mej med sina bruna ögon.
De ögonen, jag vet inte riktigt, men det var något bekant med dem...
Chockladbruna, och en aning sneda..
Det kändes som jag hade sett dem föut..
- Spelar igen roll, sa jag och ryckte på axlarna.
- För om du vill, kan vi kanske ställa upp i dem båda? frågade han.
- Visst om du vill? sa jag och han nickade.
- För då kan vi ta en ballad till bara sången, och sedan kan vi ta en lite mer svängig låt till dansen? sa han och jag nickade.
- Ska vi började välja låt till dansen? frågade jag och han nickade.
Efter en lång stund utav både dansande och musikväljande hade vi äntligen bestämt oss.
- Så vi tar breaking free? sa Robin och jag nickade.
- Har du något önskemål på den lunga låten då? frågade han och jag tänke efter men skakade sedan på huvudet.
- Braa, för det har jag! sa han.
Jag skrattade till och följde efter honom till cd-spelaren.
- Jag tror du klarar den, sa han medans han rotade bland alla sina skivor.
Jag skrattade till än en gång och hjälpte han med att hålla alla skivorna.
- Här är den! sa han triumpferade och träckte upp en skiva som jag tyvärr inte hann se vad den hette innan han stoppade in i cd-spelaren.
- Det är en karaoke, så här är texten, sa han och räckte mej ett papper.
Jag kände hur ett leende spred sej över mina läppar när jag läste rubriken.
- Vet du vilken det är? frågade han och jag nickade.
Han flinade och sedan tryckte han på play.
- No more talk of darkness,
forget these wide-eyed fears.
I'm here, nothing can harm you.
My words will warm and calm you.
Efter att han sjungt det tog han några steg fram till mej och tog min hand i sin.
- Let me be your freedom,
Let daylight dry your tears
När han sjungt det strök han försikigt sin hand över min kind, och jag kan inte låta bli att le mot honom.
- I'm here, with you, beside you,
To guard you and to guide you.
Jag öppnade munnen och började sjunga:
- Say you love me every winter morning
Turn my head with talk of summertime.
Say you need me with you, now and always.
Promise me taht all you say is true
That's all I ask of you.
Han log mot mej och innan jag visste det möttes våra läppar.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | xzandra - 3 jul 08 - 21:22- Betyg:  | | jättebra, fortsätt gärna:D | | HorseGirl - 3 jul 08 - 21:05- Betyg: | | jätte bra^^ | | unlook - 3 jul 08 - 20:56- Betyg: | | Väldigt bra :) | | Alexiz93 - 3 jul 08 - 20:27 | | bra:) |
|
|
|
