Varar kärlek förevigt? Th-ff Prolog |
Hej -igen ;D
Det var länge sedan sist! xD (aa)
Men har nu fått ett 'ryck' och börjat skriva igen x))
Här kommer alltså en ny utav lilla meeej: Varar kärlek förevigt?
Och är (självklart) en Tokio Hotel fanfic! (:
Meeen,
Read und enojoy!! :D <3
Sedan får du självklart inte glömma att kommentera!! :D <3
--
Prolog
Mina steg ekade i den tomma korridoren.
Snabbare och snabbare sprang jag, med böckerna i famnen.
Äntligen var jag framme, öppnade på dörren och fick hela klassens blickar på mej.
Jag stammade fram en ursäkt för att jag var sen, innan jag satte mej ner brevid min tvillingbror Tom.
Han kollade på mej med en undrade blick, vilket jag ignorerade fullstädnigt och försökte koncentrear mej på lektionen.
Det var den enda roliga ämnet i skolan, musik, och vi hade också fått en rätt så normal lärare!
Men tyvärr var den lektionen snart slut och alla skyndade iväg med böcker i famnen.
Väl ute i korridoren igen, som nu kryllade utav elever som slutat sina klasser.
De flesta var på väg till sina skåp, men jag rusade i motsatt rikting.
Snart hittade jag rummet, rum 483 i den otroligt stora skolbygnaden.
Flera elever hade redan gått ut ur dörren och var på väg till sina skåp.
Tillslut såg jag henne och mitt hjärta slog över säkert femton hjärtslag innan hon hunnit ta de få steg fram till mej.
- Hej! sa jag och gav henne en kram.
Hon besvarade knappt kramen och kollade på mej sedan med ledsna ögon.
- Isabell, vad är det?! Har det hänt något? frågade jag oroligt.
- Bill, jag... Började hon men avslutade inte menigen.
- Du vadå? sa jag för att försöka hjälpa henne på traven.
- Kom Bill, sa hon och drog med mej en bit därifrån, där det inte var lika många elever som kunde höra vad vi sa.
- Du.. Jag sa ju att mamma letade efter ett jobb? Eller hur? sa hon och jag nickade.
Hon svalde hårt och fortsatte sedan:
- Hon har hittat ett..
Jag nickade sakta och höjde ena ögonbrynet.
Var de allt eller var de mer?
- ...och vi måste flytta, sa hon.
- Var? jag hörde hur min röst lät ynklig och hur jag nästan viskade fram ordet.
- Staden heter Smögen och ligger i Sverige, sa hon och suckade.
Jag kände hur tårarna brände bakom ögonlocken men höll dem tillbaka.
Hon tog tag om min midja och lutade sitt vackra huvud mot mitt bröst.
Jag la mina armar omkring henne och sch:ade henne medans hon grät.
- Allt blir bra ska du se, viskade jag i henne öra.
Hon drog sej ur mitt grepp och kollade mej i ögonen.
- Nej, Bill, allt kommer inte bli bra, sa hon samtidigt som hon skakade på huvudet.
- Säg inte så, sa jag och kollade in i hennes himmelsblå ögon.
Hon skakade fortfrande på huvudet.
- Men det är sant Bill.. mumlade hon.
- När åker ni? viskade jag knappt hörbart.
- En vecka, mumlade hon och jag nickade innan jag tog ett steg fram emot henne och omfamnade henne!
Hon besvarade omfamningen och lutade sitt huvud mot mitt bröst än en gång.
Den vecka blev både den bästa och den värsta i hela mitt liv.
Sååå, vill bara påminna dej om att kommentarer ÄLSKAS!!
Och om ni vill få reda på fortsättningen så kommentera! XD
DU bestämmer om jag ska fortsätta skriva! ;) <3
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | hallongrodan - 3 jul 08 - 21:49 | | verkar bra ^ ska ta och kolla första kapitlet med! | HannahKarlsson - 3 jul 08 - 18:33- Betyg:  | Jag tycker den verkar bra.
Du får jätte,jätte gärna mejla när nästa del är ute. :D | | Alexiz93 - 3 jul 08 - 18:15 | | bra:) |
|
|
|
