Vera, det är ditt liv. Del 3 |
Eldens värme når mina kinder och gör det varmt inombords. Jag och Hanna sitter med Martin och hans polare runt en lägereld och snackar och dricker.
-Har du inte berättat för Martin, viskar Hannai mitt öra.
-Men håll tyst, väser jag tillbaka och kollar mig omkring för att inte se att någon hörde oss.
Men folk dricker och skrattar och ingen har lagt märke till oss.
-Sure, svarar hon högt och reser sig upp och ramlar direkt.
Alla börjar skratta.
-Hahaha lite för mycket dricka lilla vän, börjar Johan ropa.
Hanna reser sig upp och ger honom en sur blick.
Precis när jag tänker resa mig hör jag Martin.
-Hanna du e fan patetisk, du kanske inte ska dricka något mer!
Han skämmer ut sig själv, och mig.
Jag vänder blicken ner mot backen och blundar. Jag vill bara försvinna här ifrån, jag vill inte se på när han är dum mot min vän.
-Håll käften, du hari nte så jävla mycket att komma med själv, svarar hon och skvätter öl på honom.
Snabbt reser han sig upp och går fram till henne. Alla har sina blickar riktade mot Martin och Hanna nu, förutom jag.
-Vad sa du jävla slyna?
-Kalla inte mig slyna, morrar hon.
-Haha du är ju det, en jävla hora som knullar runt med alla killar i den här stan! Fatta du har det största hor-ryktet, skriker han och knuffar till henne.
Alla börjar skratta, alla förutom jag och Hanna.
-Håll käften vafan, det är inte jag som har gjort min flickvän gravid!
Skratten upphör.
Vafan har hon gjort! Hon fick ju inte berätta! Fan Hanna! Fan!
-Vad sa du, frågar Martin och hans röst är darrig.
Hanna svarar inte, hon slänger ner ölburken på marken och går fram till mig.
-Kom så går vi härifrån, säger hpon och rycker mig i armen.
Automatiskt med alla blickar riktade mot mig sitter jag kvar och kan inte röra mig.
-Kom nu då!?
-Jag tror inte hon vill ha en hor-kompis, säger Johan och börjar as garva.
Hon släpper min arm långsamt, armen känns som tusen stenar och faller hårt ner mot marken jag sitter på.
Långt där borta hör jag Hannas fotsteg när hon går härifrån, och alla andras skratt som förföljer henne.
Jag vill bara försvinna.
Skoldagen därpå flyter förbi och provet går åt skogen, allt det här händer utan en blick ifrån Hanna.
Hanna min bästa vän, ellerkanske va?
-vad är det med dig Vera, du verkar lite frånvarande har det hänt något, försöker läraren Klas.
Men det enda jag svarar är " nää" och går sedan där ifrån.
-Vera du har telefon, det är Martin, Ropar mamma nrär jag kommer in i hallen.
-Säg att jag ringer upp, svarar jag frånvarande och går upp på rummet.
Jag tar upp telefonen och slår nummret till Hanna.det går några signaler innan hennes pappa svarar.
-Jörgen Pettersson?
-Hej det är Vera, svarar jag glatt med fejkad röst.
-Hej Vera, svarar han glatt tillbaka, hur mår du?
-Jo det är bra tack, ehh är Hanna hemma?
-Ja vänta lite.
-Tack.
Det går några sekunde och jag hör Jörgen ropa på Hanna i bakgrunden.
-Ja det är Hanna?
Jag blir lättad av att höra hennes röst.
-Hej det är Vera.
Klick.
Hon la på.
Den lättnad jag nyss kände, förvandlas snabbt till en tung jävla stor klump i hela magen.
-Förlåt, viskar jag mot luren som pressas hårt mot mitt öra.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | snovit1 - 10 sep 08 - 20:25- Betyg:  | | Jätte bra kan du vara snäll oh meila på denna me när nästa del kommer(a):D | | dinmamma - 10 aug 08 - 17:47 | | hihi, jag gillarT, du skulle inte vilja vara snäll och mejla då nästakomme r;O | | alive_voice - 10 aug 08 - 13:07 | OMG va duktig du är...helt fantastiskt beskrivet gumman!!!
PUSS // Isabel | | inmydreams - 3 jul 08 - 09:11- Betyg: | | jätte bra :) kan du skriva när nästa del kommer? (A) |
|
|
|
