Min Vardag 2 |
Det var en grå och kall vintermorgon ute i den lilla staden Kiruna, klockan var bara 04.00 och dem flesta människorna låg i sina varma sängar sov. Men i ett av fönstren lyste det en liten lampa och en skugga av en människa syntes, det är en 11-årig flicka som sitter med hörlurar för öronen och lyssnar på musik, i sin högra hand blänker något till. Hon tittar försiktigt på sitt rakblad en stund innan hon långsamt skär i sin redan sönder skurna hud. Hon ler och känner en känsla fylld av spänning när hon ser hur blodet sipprar ut ur såret, hon ler och känner hur ångesten försvinner ut ur henne precis som om någon stoppat på en kran och låter allt ont i henne flyta ut och ersättas med hopp och glädje. Hennes familj sover och dem kommer troligtvis inte vakna förrän vid halv sju som vanligt, tyvärr kan hon inte sova p.g.a. oron som finns i henne. Hon vet inte vad som kommer att hända med henne om 4 timmar, eftersom att Linda troligtvis har ringt runt till allas föräldrar i klassen eftersom att Karin skvallrade om vad som skedde igår, kommer hon nog inte komma hem oskadd när skoldagen är slut,
Hon lägger sig ned och stänger ögonen och somnar, och utanför hennes fönster faller den vita snön ned och lägger sig som ett täcke över husens tak.
Hon hinner inte sova så speciellt länge innan hon hör hur hennes dörr sparkas upp och hur hennes mamma skriker åt henne att det är dags att gå upp, hon ligger kvar en stund och känner hur blodet från armen har torkats fast i täcket.
Hon drar sig loss och sätter sig upp i sin säng samtidigt som hon tar på sig en långärmad tröja, sedan går hon ut till badrummet och låser dörren efter sig. Hon sätter sig ned på det vita smutsiga golvet och suckar en djup suck, sedan tar hon på sig sina säckiga kläder och tittar på sig själv i badrumsspegeln, hon försöker le men hon känner sig inte speciellt glad idag. Hon tar sin borste och borstar sitt ljusa blonda hår i tystnad, tills hon hoppar till av rädsla när hon hör hur någon bankar på dörren, klockan är redan halv åtta och hon måste packa skolväskan. Hon packar bara ned det absolut nödvändigaste, ett äpple och sitt rakblad.
Sedan smyger hon ut i hallen och tar på sig sina trasiga gympaskor och sin långa svarta kapp-jacka, Hon öppnar sedan sakta dörren ut till farstun i det hyreshus hon bor i och springer ned för trapporna. När hon kommer ut möts hon av dem små glittrande snöflingorna som dansar i vinden, hon stänger jackan och går mot skolan.
Nu står hon framför dörröppningen som leder in i 5ornas korridor, hon grabbar med darrande hand tag i trä handtaget och öppnar dörren med vissheten om att hennes klasskamrater bara står och väntar på att få banka skiten ur henne.
Hon går in och tittar sig snabbt omkring, och synen hon möter är inte vacker, hela hennes klass står tillsammans och en av dom håller i ett brännbolls trä.
Plötsligt skriker en av dem till och Sarah får panik och börjar springa mot stentrappan som leder upp till niorna, efter sig har hon hela klassen och dem är såklart fly förbannade eftersom att hon skvallrade igår, till slut orkar hon inte springa mera utan stannar för att försöka övertala dem att ta det lugnt.
Men dom lyssnar inte utan istället kommer den som håller i brännbolls träet framspringande och tar med all kraft han har och smäller till henne i huvudet, sedan kommer dom andra och hjälper till med att slå henne och Spotta på henne.
Hon skriker av smärta och känner hur hennes kropp inte längre orkar med alla slag. Hela rummet börjar snurra hon börjar skaka och det svartnar för hennes ögon, runt omkring henne står det folk och hejar på dem som slår, men till slut märker dem att hon är livlös. Dem stirrar på varandra med rädsla i blick, en utav tjejerna förstår att dem måste hämta hjälp, Sarah börjar samtidigt vakna till igen när hon hör hur folk kommer springandes mot henne, hon börjar yra om att dem inte ska få röra henne igen, Läraren Linda tittar ilsket mot klassen som står ihop klämda i ett litet hörn, samtidigt börjar ambulans sirener höras utanför skolan och klassen blir ombedda att gå till sin korridor och låta ambulanspersonalen komma förbi och göra sitt jobb. Sarah känner hur dem börjar ta i henne och undersöka hennes skador, hon har så ont i ansiktet att hon varken orkar röra sig eller prata, dem lägger upp henne på en bår och ger henne syre och dropp och kör ut henne till ambulansen, det dem inte märker är att hennes skolväska ligger kvar vid trappan, och hennes klasskamrater är inte sena med att göra sig roliga med den, dem öppnar den och spottar i den och klipper sönder den.
Väl inne på sjukhuset gipsas Sarahs arm och plåstras om, hon är väldigt förvirrad och vet inte riktigt vad som har hänt, allt gick så fort.
Sarah ligger helt stilla i sin sjukhus säng och funderar över vad hon ska säga till polisen och till sin familj. Mitt i tankarna knackar det på dörren in till rummet och in kommer en glad 30 årig kvinna och presenterar sig som Helena, hon sätter sig ned och berättar att hon är psykolog här på sjukhuset och att hon ska hjälpa henne att prata om det som hände. Sarah sneglar på henne med en trött blick och är tyst, Helena frågar henne om det var hennes klasskamrater som gjorde det, först är hon helt tyst men sedan nickar hon och gömmer sitt ansikte under täcket. Helena berättar att polisen kommer i morgon bitti och ska låta Sarah själv berätta allt, men att hon idag ska få vila och träffa andra barn här på avdelningen som också är skadade.
Sarah blir åter lämnad ifred och eftersom att hon inte har fått sova inatt som vanligt, och klockan bara är 13.00 så lägger hon sig ned och vilar och drömmer mardrömmar.
Fortsättning följer…
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Forever_you - 13 mar 06 - 17:31- Betyg:  | Finns inga ord för att beskriva hur bra skriven den var!
Och precis som Cilises sa är det starkt och modigt att du vågar
minnas och berätta om det.
Ser framemot fortsättningen..
:) | | Cilises - 13 mar 06 - 08:31 | | Starkt att du orkar och vågar minnas. Finns alltid här! |
|
|
|
