Jag vet att man vill dö, men också att vilja leva |
Jag kan inte hjälpa det, jag fatsnar här igen med texter som måste skrivas, texter som måste föklaras och värken inom en som hotar att förstöra och döda.
Ångesten som biter sig fast likt ett rovdjur so har hittat sitt byte och river, sliter och biter i det stackars lila djuret som inte har en chans att värja sig från döden, från det obärmhärtiga hårda, kalla och smärtan.
Smärtan som känns i varje andetag som flåsar dig i nacken och viskar tyst intill ditt öra:
"Du är min, bara min och du SKA dö"
Orken som hotar att förgöra dig, smärtan inombords som det inte går att sätta ord på. Och sen det där sista andetaget, eller det man egentligen hoppas ska vara det sista, men som alltid blir början på ytterligare ett helvete.
Ja, jag vet, jag vet precis hur det är att se döden i varje andetag, att känna blodlukt vart du än går och det svaga illamåendet som sakta, sakta river upp din hals gång på gång.
Jag vet hur plågsamma sommarloven kan vara, att ens vänner het plötsligt är utspridda över hela Sverige, kanske världen. Ensamheten som gnager sig ända in till benet och vägrar låta såren vara. Sommarlovet som skördar sina offer lika lätt som om de vore dagsändor som en dag ska dö.
Telefonerna på BRIS som går varma.
Men jag då? Jag som är för gammal för BRIS, vem ska jag ringa?
jag som inte orkar andas en enda dag till utan bara vill falla, rakt ner till helvetet. Jag som är fr gammal för BRIS, för hjälp och för tröst.
Snälla lilla du lyssna, lyssna, du vill inte dö, inte egentligen inte längst in i ditt hjärta, du vill leva ja vet det. Jag vet hur det är att vilja dö, att andas ångest i varje andetag och att inte kunna leva utan rakblad eller dagliga överdoser, men jag vet också hur det är att vilja leva att vilja se solen gå upp på morgonen och känna lyckan från en liten kattunge du håller i famnen och smeker dess varma päls. JAg vet snälla du, jag vet hur livet bara kan döda en ibland hur man inte orkar, men jag vet att alla människor någonstans inom sig också vill överleva.
Jag vet hur det är att vilja dö, men jag vet också hur det är att vilja överleva.
|
|
|
|
