Varför jag? - [ Del 2 ] - |
Jag svalde hårt medan pappa stod och piskade mig med bältet.
Jag förstod inte riktigt varför han kallar det här en lek.
Jag kallar det misshandel, han kallar det lek.
"16..17..18..19..20! Sådär ja, får pappa en puss?" sade han.
Jag höll andan medan jag sakta tog ansiktet mot han.
Han gav mig en rak höger på kindbenet.
"Det var ju ett skämt fattar du väl?" vrålade han "nu ska vi göra en annan lek, är du med?"
Han tog min arm och drog mig mot ugnen.
Han satte ugnen på 120 grader.
Jag svalde hårt.
"Här får du för att du är en ond männsika!" fräste han och drog
sedan in min hand i ugnen.
"Aaaj! Pappa snälla lägg av!" skrek jag utan att tänka.
Han drog ut handen ur ugnen och stängde av.
"Du vill att jag ska lägga av, va?" han puttade mig mot väggen.
"Du vill att jag ska lägga av!" Han slog till mig i ansiktet.
"Det är JAG som bestämmer när det är dags att LÄGGA AV, fattar du?!"
Han drog ner mig på golvet och slog 3 hårda slag mot ansiktet och 3 i magen.
"Nu är det dags att lägga av, hoppas att du lärt dig en läxa" han gick ut ur mitt rum och smällde
igen dörren bakom mig.
Jag brast i gråt.
"Varför jag?" viskade jag "varför jag!"
Nästa morgon var det dags att gå till skolan och min bror var den som väckte mig.
"Har du ont?" frågade han.
Jag svarade inte utan puttade ut han från mitt rum.
Jag klädde på mig mina nya kläder som jag hade fått av Mimmi. Jag kikade in i pappas rum.
Han sov och jag pustade ut.
Jag smög ner för trappan och min bror var inne i vardagsrummet.
Han såg mig inte. Men jag såg han. Han grät. Min storebror grät.
Jag tittade in i rummet och han torkade snabbt bort mina tårar.
Han lyfte på rumpan och gick in i köket i stället.
Det låg några frukter i fruktskålen i vardagsrummet.
Jag tog en klementin och 2 äpplen.
"Hej älskling, hur är det?" Jag tittade bak och Mimmi dök upp från ingenstans.
"Hej, jo, det är väl bra" Jag kramade om henne hårt och sen gick vi in mot klassrummet.
De vanliga gänget tittade snett på mig och jag orkade inte mer!
Jag gick emot dom och jag kände hur ilskan vällde upp i mig.
"Vad är det,Varför tittar ni snett på mig" jag försökte låta lugn.
"Vadå?" Den blonda idioten Maria svarade mig.
"Ni tittar snett på mig hela tiden, din dumma bimbo!" jag kunde inte hålla mig lugn längre."men eftersom du inte märker det själv så kan du bara LÄGGA AV okej?! Annars ska du fan
få med mig att göra, förstår du?!" fräste jag åt henne.
"J-ja okej!" Hon lät rädd.
Jag vände på klacken och hörde de andra skratta åt mig, en av dom var Kristian som jag var tillsammans med i 5an. Nu går jag i 7an.
"Vad fan skrattar du åt?! Hörde du inte vad jag sa? Tror du mig inte kanske?"Jag vrålade.
"Vad ska du göra, din fula jävla tönt" Orden skar i mitt hjärta.
Jag fnyste.
"Se vem som pratar, haha, du med 80-tals glasögon och stora elefant öron"
Han gick ett steg närmre mig och jag kunde känna hans andedräkt.
Han lutade sitt ansikte mot mitt öra.
"En sak ska du veta, att jag är hellre tillsammans med din Mongo - Mimmi än dig."
Han han inte ta bort sitt ansikte och jag gav han en fet smäll rätt på näsan.
Blodet forsade ner för näsborrarna och hans "gäng" närmade sig.
"Vad fan gör du?! Är du helt dum i huvudet?" De tittade ner på Krisitan och försökte hjälpa han upp.
Mimmi tog tag i min arm och drog mig mot klassrummet.
"Vad fan var det där bra för?"fräste hon.
"Du vet inte vad han sa, jag tyckte han försänade en smäll."
"Aja, du får skylla dig själv om du kommer i truppel, men kom nu
vi är 5 minuter försenade!"
|
| Kommentarer | | Ciissii - 1 jul 08 - 18:14 | Bra skriven fast du borde tänka på att inte bara ha en
mening per rad, skriv hellre ihop allting annars blir
det jobbigt att läsa. Fortsättning skulle vara kul :) |
|
|
|
