På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

Vampyrerna. Oneshot! Kommentera.

Detta är en oneshot av mig, hoppas ni gillar den och kommentera gärna. Inga smygläsare tack.

Alla tror det inte finns vampyrer, men jag har både sett och blivit biten av en. Allt började när jag 14 åriga Jamie tog en helt vanlig cykel tur med min nya cykel.
Jag hade cyklat långt, mina ben kändes trötta och tunga, mitt mörka hår låg tätt och svettigt på ryggen, svettdroppar rann nerför pannan och rann i ögonen på mig så det sved.
Överallt såg jag granar, massor med granar och hörde hur några kvistar bröts itu, naturligtvis blev jag lite rädd, ifall det skulle finnas någon våldtäcktsman eller mördare på det stället. Jag hoppade av cykeln och ledde den utfrån skogen, hade ingen aning om vart jag var påväg. Jag pustade och flåsade hela tiden, eftersom min kondition inte var den bästa.
När jag väl hade kommit ufrån skogen, stannade jag förvånat och nyfiket. Rakt framför mig, fanns en stig som ledde upp på en kulle. Och precis där uppe på kullen fanns ett slott, kusligt och gammalt, det fick mig att rysa men samtidigt bli väldigt nyfiken. Jag undrade om någon skulle bo där och bestämde mig för att ta reda på. Kanske jag skulle få lite vatten, när jag var så törstig efter min långa cykeltur. Jag lade ifrån mig cykeln och började gå uppför stigen. Den var inte speciellt brant och det tog inte länge förrän jag stod framför den stora trä dörren. Jag knackade försiktigt på dörren och genast öppnades den med ett gnissel. Det jag fick se var det vackraste mina ögon, någonsin hade skådat. Framför mig i dörröppningen stod en vacker ung tjej, hennes hår var rött och krulligt, ögonen alldeles isande blå och läpparna röda. Hon tittade på mig med en blick som kunde få alla att känna sig mycket obekväma.
- Ja? Sa den unga tjejen och höjde på ena ögonbrynet, jag tittade nerpå hennes kläder. Allt hon hade på sig var en vit urringad väldigt tajt klänning, som visade hennes former. Det fanns inget extra fett på denna tjej. Jag undrade om hon var en modell? Men modeller bodde väl inte i såna här gamla och fallfärdiga slott?
- Öh.. Jag undrade bara vem som kunde bo här och ville ha något att dricka om det går bra. Sa jag och stirrade på henne, hon flyttade på sig och bjöd mig in i slottet.
På insidan var slottet enormt, ett stort bord stod mitt på golvet, alla fönster var täckta med gardiner, några svarta mattor på det smutsiga golvet. Det luktade konstigt i slottet, som om det skulle finnas många döda lik liggandes någonstans. Min blick klistrade sig fast på en kille, lite äldre än mig. Han satt i en gungstol och tittade på mig med sina svarta ögon, de glittrade till. Hans hår var mörkt, ansiktet smalt och lika blek som den unga tjejens. En dörr öppnades och jag vände på huvudet för att se vem det var.
En äldre man med svart kappa, och samma bleka ansikte som de två andra, kom smidigit in i rummet. Alla tre var mycket vackra och de fascinerade mig. Hur kunde såna här vackra människor bo i ett sådant slott som detta?
- Men titta, vi har fått en liten gäst ser jag. Sa den äldre mannen och studerade mig med ett flin på läpparna, han drog handen igenom sitt bruna hår och hans guldbruna ögon glittrade. Jag log blygt och kände en iskall hand på min rygg, det var den unga tjejens.
- Du kanske vill ha något att dricka? Frågade hon, hennes röst var len som sammet och jag nickade tacksamt på huvudet. Killen som hade suttit i gungstolen, stod plötsligt framför mig. Han tittade på mig, och allt jag kunde se i hans ögon var ondska. Killen log ett leende som alla tjejer skulle falla för, han tog mig mjukt i armen och ledde mig till bordet, drog ut stolen och bad mig sitta ner.
Tjejen kom med vattnet åt mig, jag drack genast upp det och kände energin komma tillbaka. Alla tre tittade på mig, nyfiket och glupskt. Jag lade ifrån mig glaset och reste mig upp.
- Tack för vattnet, jag ska nog gå nu! Tackade jag och började gå mot den stora dörren, men utan att hinna blinka såg jag den äldre mannen stå framför dörren, så jag inte skulle slippa ut. Det gick en lång otäck rysning i mig och jag började känna mig rädd. Vad var detta för människor egentligen? Bleka, vackra men samtidigt så otäcka.
- Du ska väl inte gå redan... Sa den äldre mannen och jag kända två händer på båda av mina armar. Jag kollade snabbt åt sidorna och såg killen och tjejen. Killen smekte min kind, hjärtat började slå fort i bröstet mitt och knäna skakade. Den äldre mannen kom fram till mig, lade sin ena arm omkring mig och lät sin hand smeka utanpå tröjan min.
Det pirrade i mig, men samtidigt kände jag hur rädd jag var. Jag ville bort men ändå inte, något med dehär människorna gjorde mig lugn. Min blick klistrade sig fast på killen, han stirrade på mig och jag såg hur hans ögon blev mörkröda, han öppnade sin mun i ett brett flin och jag kunde se två vassa och långa huggtänder som växte fram. Jag stirrade hynotiserat, aldrig hade jag sett något otäckare men ändå så vackert i hela mitt liv. Mina ben vek sig under mig, och alla tre som stod omkring mig verkade bli ivrigare. Tjejen placerade sina iskalla läppar vid min nacke och pussade mjukt, den äldre mannen lät sina läppar nudda vid min hals och killen lade båda armarna omkring min midja och höll mig i ett stadigt grepp.
Jag kunde inte fly ifall jag försökte, jag skulle inte slippa undan, hur mycket jag än bönade och bad. Så jag stod tyst stilla och tittade vad de gjorde.
Jag tittade på alla tre, och nu hade de tre ut sina huggtänder. Jag spärrade upp ögonen, att jag inte hade märkt det förrän nu. De vackra skönheterna var egentligen, tre otäcka vampyrer som ville åt mitt blod. Jag började sprattla med benen utan att slippa bort och killens grepp om min midja blev hårdare. Jag vände min blick på den äldre mannen, han stirrade på mig med mörkröda ögon och slickade sig om huggtänderna, före han böjde sig neröver min hals och bet mig. Huggtänderna skar in i huden på mig och blodet rann, det brände av smärta och jag skrek allt jag kunde. Jag kände hur energin i mig började ta slut, och hur jag blev allt svagare och yrare för varje droppe blod som vampyren tog från mig. Tillslut kände jag ingen smärta och kunde inte heller se. För det svartnade för ögonen och jag föll nerpå golvet.

Kommentarer - (Snittbetyg: 4.8)

familjeflickan - 10 maj 09 - 11:49

Bra skrivet, men undrar bara en sak: Hur kan berättelsen var berättad i dåtid om han dog? Hur kan han tänka tillbaka och säga att han har blivit biten av en vampyr då? :S

sandruskapuska - 24 aug 08 - 07:11- Betyg: