Schrei [ del 22 ] |
Jag måste ha slumrat till för Benita petar lite lätt på mig och jag vaknar och hoppar upp med huvudet i biltaket, jag märker att vi stannat till vid en lägenhet.
- Är vi redan i Tyskland? Är vi framme? Frågar jag förvånat.
- Jaa, du har sovit i flera timmar!
- Jaha… jag är väldigt trött, eller jag var det i alla fall, säger jag och sen skrattar vi båda.
- Jag har bäddat i ordning åt dig i gästrummet.
- Okej, tack, jag skulle verkligen vilja duscha nu… om det är okej? Säger jag och tar tag i min väska.
- Självklart, jag fixar med lite mat så länge.
- Du Benita, är det okej om jag går på en fest ikväll? Frågar jag lite fundersamt, om hon säger nej kan jag ju bara stanna hemma.
- Ja, visst får du det, vart då?
- Här någonstans, säger jag och räcker fram kuvertet till henne, hon öppnar det och granskar noga, men du ska vara hemma före klockan 1 och ring om du behöver skjuts, okej?
- Åh! Tack så mycket!! Jaa, det ska jag! Men jag skulle behöva hjälp… Jag har… ingenting att ha på mig… jag vill inte komma dit i jeans… tvekar jag lite, det kanske inte var nån bra idé det här med festen ändå?
- Nej! Det kan du inte, vad är klockan Linda? Frågar Benita. Jag tittar på klockan.
- Halv 5 svarar jag.
- Okej, festen börjar 8 står det, vi hinner ner på stan! Vi kan ju käka där nere då också, så slipper jag laga till nånting, går det bra om du duschar efteråt? Kan bli rätt stressigt annars.
- Jaavisst, okej, det blir nog bra svarar jag. Ska jag lämna lite grejer här sålänge? Frågar jag.
- Jaa, det kan du göra jag väntar i bilen så länge…svarar Benita och jag rusar in i den olåsta lägenheten och går direkt till gästrummet och slänger ut samtliga saker som låg i min väska bara en sekund tidigare, när väskan är tömd så tar jag bara plånboken som innehåller flera tusen, men min pappa är rik… han har råd med det. Jag går tillbaka till bilen och sen åker jag och Benita ner mot Centrum.
- Det här är bra grejer säger Benita och pekar mot ett stort köpcentrum, ungefär som Gallerian hemma i Stockholm, vi parkerar inte alls långt ifrån ingången. Vi går in i en fantastisk affär, vet inte riktigt hur man uttalar det ’übersicht’ eller någonting sånt, det bara kryllade av massa fina klänningar, jag plockade på mig 10 olika och gick direkt till provrummet. Benita kom efter en stund och tittade på den första klänningen, som var urful! Den såg jättefin ut när den hängde… men sen… euch! Sen provar jag en mönstrad tubklänning i lite hårdare material än bara bomull. Och den va ju underbar! Kan inte tänka mig någon annan klänning än den.
- Den här tar jag! Jag behöver inte prova fler… säger jag nöjt till Benita.
- Okej… den är jättefin! Men vi måste titta på skor och smycken också! Jag betalar! Svarar Benita glatt och tar klänningen med till kassan så fort jag fått av mig den. Efter en kort stunds köande så går vi vidare till den tyska motsvarigheten till ’Guldfynd’ skulle man nog kunna säga. Benita plockar fram ett jättefint halsband med silver kedja som jag bara blir totalt förälskad i.
- Ååh!! Gud va fin den är! Den passar nog perfekt med de där blommorna där till min klänning… tror du inte det? Tack för att du köper allt till mig, förresten, men jag kan betala själv.
- Jamen då köper vi den också då! Med örhängena och armbandet också, så kan du ju ha på dig det som du vill. Joo det är klart jag betalar! Självklart Linda! Men du måste ha ett par skor också… vi går till ’Görgels Schuhe’ dom har en hel del snygga skor!
- Åh, okej!! Svarar jag belåtet och följer efter Benita. Vi går in i en rätt så liten lugn affär, och Benita hade rätt, det finns en hel del snygga skor här, jag bestämmer mig för ett par vita med lagom klack på efter mycket om och men. Och sen föreslår Benita att vi ska äta, Thaimat. Min absoluta favorit mat är kycklig och ris och någon god sås, precis vad jag beställer! Efter maten så åker vi hem igen, jag måste förbereda mig inför festen, och Benita ska hjälpa mig.
|
|
|
|
