Schrei [ del 20 ] |
- Färjan emot Danmark åker om fem minuter, säger en röst i speakern.
Jag tvekar lite först, sen kliver jag ombord på den. Jag måste komma bort. Bort ifrån precis allt. Pappa kommer bli så orolig när han ser att jag är borta, och då kanske han inser att jag hade rätt, men då är det för sent! Haha rätt åt honom!! Hoppas han blir livrädd och tror att jag är död eller något, HOPPAS! Nu har nog dom där fem minuterarna gått för färjan börjar åka iväg, sakta men säkert så försvinner Malmö ur mitt sikte och jag kan börja se framåt, mot Danmark. Jag njuter av varenda sekund ombord på båten, det är så fridfullt att vara ute på havet. Jag bara står vid kanten och tittar ner i vattnet och efter en liten stund så säger speakern att vi är inne om fem minuter, jag har visserligen aldrig åkt färjan till Danmark, men det gick väldigt fort!
Jag har inte alls tänkt på vart jag ska ta vägen efter färjan, det är så jag vill leva. Men jag har i alla fall en hel del pengar som jag ’lånade’ av pappa. Jag tror nästan jag tänker åka till Tyskland, Berlin, för där bor min mammas syster, jag har varit där en del gånger med mamma, men hon är rädd för båtar så vi har alltid åkt på bron. Jag gillar henne, Benita hon vet precis hur min pappa är och hon hatar honom, även om hon aldrig uttryckt det så att jag ska förstå det, så har jag ändå förstått det. Jag plockar fram mobilen och bläddrar igenom kontakterna och när jag ser Benitas nummer så trycker jag på ’ring’.
- Jaa, svarar Benita på ett übertyskt sätt.
- Heej, Benita! Det är Linda.
- HEEJ LINDA!! Skriker hon av glädje, vad längesen det var jag hörde ifrån dig! Säger hon med ett tyskt uttal.
- Jaa, jag vet… svarar jag glatt.
- Vad har du på hjärtat då Linda? Frågar hon.
- Joo, det är såhär att min pappa, är dum i huvet. Och jag har… rymt ifrån honom nu. Jag kommer med färjan in i Danmark precis nu, och jag tänkte fråga om jag kunde få bo hos dig.
- Jaha… okej. Får man fråga varför du rymde? Självklart får du det!
- Åh! Tack så mycket! Jag kan ju berätta sen.
- Ja, det blir bra det. Ska jag komma och hämta dig i Danmark nu då? Det kommer nog ta några timmar, men det står du ut med va? Jag åker på en gång, säger hon.
- Jaa… självklart! Jag väntar här, sen kan du ringa mig när du börjar närma dig Köpenhamn, svarar jag.
- Jaa. Det gör jag. Hejdå Linda!
- Hejdå!! Säger jag och lägger på.
Jag har nog den coolaste mostern in die ganzen welt, (som dom säger på tyska.) Hon är ju så snäll!
Jag går in på Mc’Donalds som ligger precis bredvid hamnen och går in på toaletten och somnar på golvet, allt detta resande gör mig trött.
|
|
|
|
