bortkastad kärlek (del 4) |
Maya vaknade igen inne på sjukhuset. Hon hade fruktansvärt ont i ryggen. Men ännu ondare i bakhuvudet. De stod flera läkare runt Maya. Hon blev orolig. -Vad har hänt. Läkarna nickade mot varandra och sa till Maya att de skulle berätta det senare. -Det är nåt vi måste berätta. Sa en av läkarna. Då kom hon och tänka på Richard. Klumpen i magen var större än nånsin. -Richard, dn kompis, han har...dött. ordet dött ekade i Mayas huvud. -Vet Maria om det? -Vem är Maria?frågade läkarna. -Richards mamma. -Nej, vi fick ju inte hans nummer. -Åh nej!!! får jag ringa Maria, min bästis heter så. -Mm här har du telefonen. -Hej det är Maria, kvittrade hennes bästis i luren. -Hej viskade Maya. -Vad har hänt? undrade Maria. -Ja, det är en lång historia. Kom hem till mig ikväll. -Mm visst det ska jag. De lade på och sen ringde hon till andra Maria, Richards mamma. -Hej det är Maria, sa hon, men man hörde att hon inte var nära att vara lika glad som vanligt. -Hej viskade Maya, Richard...Maya höll andan....han har dött. Maria blev stum och lade på luren. Maya förstod. Men nu fick hon försöka tänka på annat än Richard. Läkarna hade just berättat vad som hänt. Maya trodde inte på dom först, men insåg sen att det bara var att inse sanningen. Nästa dag fick hon massor av besök. Först kom farmor och farfar. De lämnade blommor och en tröja som hon önskat sig i födelsedagspresent. Sen mormor och morfar. De gav henne också blommor. Och ett gameboy. Sen kom mamma och pappa. Av dom fick hon en bärbar dvd och 4 beck-filmer. -Du får mera filmer när du sett klart dom här, vi ska pyssla om dej tills du är bra igen. Vi lovar. Sen kom Maria och Joakim. Av dom fick hon en laptop. -Hela klassen sparade ihop pengar, vi ringde till alla och berättade om din olycka. -Tack log hon mot sina vänner. Sen kom fröken. Av henne fick hon en ring och ett halsband. -Krya på dej, sa hon och smet ut genom dörren. Maya var helt slut efter denna långa dag. Hon somnade in i sjukhussängen rätt sent faktikst. Nästa dag skulle hon få åka hem. Det drömde hon om på natten. Till att börja med! Sen spelades den otäcka kvällen upp i huvudet. Hon vaknade orolig och stressad. Hon skulle aldrig somna igen nu!
|
|
|
|
