Jag älskar min bror (kap 33) |
Del 33 e här ;)
Kommentera gärna för då blir lilla jag glad ^^ =)
pöss och kjam på er mina trogna läsare <3
Kapitel 33
Vi har nu suttit och tittat på varandra i kanske 10 minuter, och ingen säger något. Jag skulle precis öppna munnen när jag blev avbruten av en tjej med långa flätor som kom med våran beställning. Vi båda log tacksamt när hon ställde ner rostade smörgåsar och kall o’boy till mig och kaffe till Emo Adrian. Precis när hon gick sin väg var det som en startsignal, vi båda öppnade munnen samtidigt och började svamla.
(Snacka om två pratande forsande floder, och ingen hör vad den andre säger)
Så snabbt avbröt Emo Adrian sig generat och visade sedan med en gest att jag kunde prata. Jag ler lite hastigt och tittar ner på tallriken, för jag har ingen aning om VAD jag ska säga!
Men så kommer jag på något, det är som någon tänt en lampa ovanför mitt huvud och vänder blicken mot Emo Adrian som tittar på mig med en aning röda kinder.
"Jag fyllde sjutton igår."
Sa jag till sist och kände hur mina kinder blev lite röda och jag kan inte undgå känna Emo Adrians blick, men vågar inte möta den.
"Där ser man… men du fick i alla fall en present av mig."
Jag tittar snabbt upp som ett ryck, tittar lite paff över hans svar där han sitter och flinar retsamt.
”Jo, jag antar det…”
Jag tystande och just nu känner jag att jag vill inget mer än bara sjunka genom jorden.
”Jag trodde att man säger tack när man fått en present? Eller du kanske har blivit uppfostrad att inte göra det?”
Han blinkar och flinar stort. Nu vet jag verkligen inte vad jag ska säga.
”Öhh… Tack…?”
”Det var bättre, och varsågod.”
Nu ler han sådär jobbigt igen, hur ska jag kunna säga något vettigt när han förvirrar mig så konstant?
Så istället för att prata mer, hugger jag in på frukosten som verkligen smakade underbart måste jag säga. Först tittar Emo Adrian på mig, men sen till slut börjar han äta på sin frukost men släpper inte blicken på mig under hela den tiden.
Vilket är ganska jobbigt, hur ska jag kunna äta som en normal människa om han tittar på mig exakt hela tiden?
Inte nog med, jag lyckades också spilla lite o’boy på kjolen och så skrattar han!
(Detta kommer ta en lång, lång tid innan jag kommer glömma detta…)
Efter att ha ätit frukost går vi nu omkring på stan längs kullerstenarna, och eftersom det är söndag finns det knappt någon affär öppet, men några.
Ingen av oss har sagt något sen vi åt, så det ligger nu en tystnad över oss. Vi går så närma varandra att om jag bara sträcker lite på handen kan jag nudda hans, fatta, jag kan nudda honom!
Försiktigt sneglar jag på honom, han är så fin. Lång, men fin.
Sitt svarta spretiga hår, de blåa ögonen och den fina bruna hyn.
”Så, hur länge tänker du titta på mig sådär eller kanske vi lika gärna kan gå till min lägenhet direkt?”
När han sa det ryckte jag till, tittar konstigt på honom som verkar döds seriös, men när han såg min skrämda blick började han skratta, jättemycket! (Dumma honom som skräms såhär!)
”Haha, jag skoja ju bara. Du skulle ha sitt din min! Du såg ut om ett spöke gick förbi dig!”
Skrattade han på, jag kunde inget mer än att skratta nervöst också.
”Ja, hehe, det fattade jag.”
Putter till honom lite löst och sedan är våran tystnad bruten.
Vi går omkring tillsammans i vet inte hur många timmar och bara pratar, mest strunt och skämtar. Och min slutsats är att Emo Adrian är en riktigt trevlig och schysst liten prick.
Efter ett tag slutar vi att bara gå och sätter oss på en grön bänk utanför någon slags klockaffär.
”Så vart det du sa att du kom ifrån?”
”Skåne, det vill säga södra Sverige.”
”Men vad gör du här, i England, semester med familjen eller vänner?
”Jag vill helst inte prata om det…”
Jag tittar ner på mina händer som jag knäppt ihop, pillar nervöst och sväljer.
”Det är okej, du behöver inte.”
Han flyttar sig närmare så att vi nu sitter tätt ihop, lyfter blicken mot honom och ser in i hans blåa ögon som ler mot mig.
”Tack.”
Ler tillbaka, och han tar min ena hand i sin och kramar om den men släpper inte min blick.
”Så, hur är det med dig då, alltid bott i London?”
Frågar jag och tittar blygt på honom.
”Jaa, så vitt jag vet har jag alltid bott här om nu jag är ett psykfall som har dåligt minne.”
”Haha, verkligen roligt.”
Sa jag ironiskt och putte till honom löst och flinar.
”Men det får dig att le i alla fall, så jag kommer inte sluta att reta dig.”
Han blinkar menade mot mig och där sitter vi, mitt i London utanför en klockaffär och håller hand och snackar strunt. Mysigt eller allmänt udda, bestäm själv.
Efter ett tag när klockan närmat sig halv två drog jag mig hemåt, men fick hans nummer och han mitt. (Yes, mitt spionarbete kanske gjort sitt, hehe)
Men min enda födelsedags present jag fick på min sjuttonåriga födelsedag var Emo Adrian som tog min oskuld…
Men, vet ni va, jag kan leva med det.
Mannen med Soppsäcken kanske tog den, men det räkans inte och han brinna i helvete och askan kan ruttna om nu det går.
Så nu sitter jag här med en kopp varm choklad och tittar på när regnet som nyss börjat ösa ner och lyssnar på min nya Simpel Plan skiva som jag i all hast köpte på vägen tillbaka till min lägenhet.
Men trots musiken som spelas på, typ, högsta volym så faller tankarna ändå hela tiden i väg mot gårdagen. Och fast Emo Adrian inte är här kan jag känna hur hans händer långsamt glider längs min kropp, hur hans kyssar får mig att bli alldeles varm i hela kroppen.
Men trots dem glada tankarna över att han kan bli min, att vi kan bli något, så blev jag ändå deppig. Jag menar, jag lyckas ju alltid på något sätt krossa någons hjärta bara för att jag tror att det ät det bästa för mig, genom att inte bli för fast.
Men det kanske inte är bäst för mig?
Kanske jag borde ge detta en chans, låta det hållas tills ödet vill ha isär oss?
Kroppar som trycktes mot varandra, läppar som möttes av ren kärlek och händer som for på upptäcktsfärd över den andres kropp. Hur han kysste min hals och smekte ömt min kind och sedan lät handen sjunka neråt... Sedan hur han långsamt viskade hur vacker jag var, hur hans hand långsamt gled nerför mitt ben och hur han stönade till.
Emo Adrian
Jag minns hennes händer som drogs längs min mage, hur hon tryckte sig emot mig och hur våra läppar möttes i våldsamma kyssar. Hur hennes händer rufsade om mitt hår och hur hon stönade när jag kom in i henne. Hur mina händer gled nerför hennes höfter, hur vi blev som ett.
Det är något med henne som jag aldrig känt förut, något jag aldrig varit med om tidigare.
Och jag vill veta mer om henne, allt. Jag vill höra hennes underbara röst igen…
Maria
Jag slevar upp mat till Tresure, ställer ner skålen på golvet som hon direkt anfaller och smaskar i sig. Efter jag gett katten mat går jag på toa och sätter upp den nya spegeln, om ni undrar vart jag fått den ifrån så vågade jag mig ner i källaren igen förut och hittade en annan.
Som faktiskt var mycket finare, en oval med guldfärgade kanter.
När spegeln väl är på plats ler jag stolt över mig själv och går ner för att ta en smörgås, men så fort jag hunnit äta upp den lät min mobil, undrandes vem det kan vara går jag fram till köksbänken där den ligger på laddning och kollar sms:et.
”Jag kan inte få ut dig ur mina tankar, får jag sova hos dig? / Adrian”
Jag kan inte låta bli att le, han är ju för gullig och väldigt rakt på sak. Snabbt skriver jag ett svar:
”Kanske det, vart är du? :)”
Lika snabbt som jag skickade iväg det kom ett nytt:
”Utanför din dörr.”
------------------------------- -----------------
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | sandruskapuska - 1 jul 08 - 00:34- Betyg:  | | Naaaw <3 | | Mangasagan - 29 jun 08 - 15:50- Betyg: | | aww ;D Jättebra!<3 | | tjoh - 28 jun 08 - 22:37 | wooonderful !! :)
Jag älskar det sjukt mkt :D wiiiii ! :D
äntligen kom det en ny del också.. du ska veta som jag väntat ! :D hoppas det går snabbt denna gången ^^ (a) <33333 | | HorseGirl - 28 jun 08 - 22:30- Betyg: | skit bra^^,
har inte läst alla enu... | | Justmyfault - 28 jun 08 - 16:58- Betyg: | Jättebra"" :D
mer´! :) | | foreversacred - 28 jun 08 - 16:15- Betyg: | | bra mkt bra tack jag vet utan mig hade den vart klar haha jaa den äger världen Carro fortsätt såhar och snart e boken färdig go U <33 |
|
|
|
