Brädgården och dess hemligheter del 3 av 6 |
Skjulet där loket och träspriten finns ligger nere vid ån, så vi får gå genom
brädgården för att komma dit, det är en stor brädgård med hundratals
virkesstaplar som är fantastiska lekplatser att leka i. Virkesstaplarna är tio till
femton meter höga och man kan krypa omkring i staplarna för virket är staplat på
ett sätt som gör att det blir gångar i virkesstaplarna.
Nere vid ån finns en bro över till Anderssons stora tomt, med det stora huset
som Andersson hyr ut delar av. Under tiden som min pappa och John byggde
sina villor bodde vi i Anderssons hus och det var helmysigt att bo i en så stor
kåk. Andersson, hans fru Greta och deras hund Toppsy bor i en liten lägenhet i
huset, resten hyr dom ut. Greta är jättesnäll och vi får alltid något av henne
när vi hälsar på. Jag tror att hon saknar oss i huset, för när vi bodde där var det
alltid liv och rörelse.
Rolle var nära att drunkna när vi bodde där. Pappa körde jordfräsen i
potatislandet när han fick en känsla av att något var fel. Han släppte jordfräsen
som fortsatte att gå av sej själv och rusade ner till ån. Ån är ca: två meter djup och
alldeles klar och kall så man ser botten väldigt bra. Pappa fick syn på Rolle där
han låg på rygg på botten, hoppade i och lyfte upp honom, gav honom första
hjälpen och Rolle återvände till livet. Vi fick aldrig veta vad som hände
Rolle kom inte ihåg någonting. Han hade gått ner till bron för att titta efter
kräftor, sen minns han inte mer. Jordfräsen körde in i ett äppelträd och
stannade av sej själv.
Kräftor brukade vi fiska från bron med spö, mask och en håv. Vattnet är så klart
att man ser kräftorna jättebra där dom kryper omkring på botten och letar mat.
På med mask på kroken och ner med den framför kräftan som kniper tag om
kroken med ena klon och börjar äta av masken, lyft försiktigt metspö upp mot
ytan, men inte över, så följer kräftan med, för ner håven under kräftan och lyft
upp och vi har fångat den. Vi grabbar fick alltid i uppdrag att fånga kräftor
till kräftpremiären i augusti varje år och det blev massvis med kräftor varje gång.
Vi kom ner till skjulet, gick fram till dom låsta dubbeldörrarna och jag kikade in
genom springan som blir när man drar i ena dörren och samtidigt trycker med
foten på den andra halvan, det var tomt därinne.
-Rolle, du som är minst får krypa in genom springan när Dick och jag har vidgat
den så pass att du kan komma igenom, är det okej, frågade jag?
-Visst, säger Rolle.
-När du kommer in så öppnar du sidodörren som har ett patentlås, du vrider bara på
flärpen så öppnas dörren, säger jag.
Jag tog tag i ena dörren och Dick pressade sin stora kroppshydda mot den andra
halvan, springan vidgades så pass att Rolle kunde krypa in i skjulet.
-Gick det bra, ropar jag lagom högt för att Rolle ska höra?
Jaaa, ropar Rolle tillbaks, det är skumt här inne, svårt att se någonting.
"Jävla skit", hörs inifrån skjulet.
-Vad händer, ropar Dick till Rolle, slog du dej?
-Jag slog smalbenet i någonting, dej gör ont, ropar Rolle lagom högt till oss.
-Skit i det nu och öppna dörren så vi kommer in, vi kan inte stå här ute hela
dan, ropar jag tillbaks till Rolle.
Sidodörren öppnas och Rolle kommer ut till oss i solskenet knidande
på höger smalben
-Faaan, vad ont det gör, säger han, jag blöder också, Kent kan du titta om det är
djupt?
-Visst, säger jag och går ner på knä framför Rolle och studerar såret på
smalbenet, det är inte så djupt, men blöder en hel del.
-Det är inte farligt, det blöder skapligt, men är inte så djupt säger jag till
Rolle och dom andra.
-Vad slog du dej på, frågar Kaj som inte gillar blod.
-Vet inte, säger Rolle det var nån järngrej där inne som jag sprang på.
-Vi ska se om det finns något vi kan använda inne i skjulet för att stoppa
blodet, säger jag, vänta här så länge säger jag.
Dick, Kaj och jag går in genom sidodörren, in i skumrasket, det är mycket
skumt där inne, dom fönster som finns är så skitiga att solen inte kan tränga
igenom. Det finns en sidodörr till som jag öppnar med flärpen och det blir
genast lite ljusare inne i skjulet.
|
|
|
|
