****(skriv och kommentera vad ni tycker o tänker) |
Vi levde ett liv som alla andra med glada skratt och skojiga skämt. Livet var inget som någon funderade på, dagarna flöt bara på. Jag tror det är det som kallas livsglädje men vad vet väll jag. Livet var lätt och roligt i alla fall. Men någonstans, någon gång blev de dåliga dagarna för många och kraven som redan innan varit höga av förväntningar och hop om perfektion blev för tunga. Sakta men säkert försvann barndomens lycka och ersattes med skuldkänslor. Den redan låga självkänslan och förtroendet blev så litet att det snart inte skulle gå att skåda. Men det var ännu något jag inte visste något om.
Ibland undrar jag hur allt hände, skulle det gått att stoppa? Jag tror faktiskt inte det. Visst de små förändringarna märks men inte förens de redan grott sig alldeles för stora. I alla fall var det så för mig. Men kanske, kanske skulle det ändå gått att ändra. Om alla inte bara blundat och fegt tittat bort den där dagen i åttan så kanske mina tio bortflugna kilon kunnat klistras på tillsammans med en gnutta hopp? Men jag får verkligen inte gräva ner mig i det där. Det är dags att inse att gjort är gjort och det som hände igår är historia. Även om jag önskar att början av min bok skulle vara fylld av prinsess drömmar som blev sanning så får jag stilla acceptera att det är en svunnen tid som aldrig kommer kunna ändras.
Mina tre år i svarthet börjar inte ljusna bara för att tiden snart gjort sin början på det fjärde år. Tiden passerar men jag tycks stå stilla på samma fläck för ett år av hjälp har inte hjälpt mig uppåt. Snarare är det så att den tid som passerat med människor som försökt slita och dra i mitt innersta på jakt efter hop och glädje att komma vidare snarare gjort mig äldre och tröttare. Du kanske funderar på hur man kan känna sig tröttare och ha mindre livsglädje än en åttioårig gammal gubbe vars enda glädje i livet är då den sura ragatan till hembiträde klagar på hans stinkande kropp och passar på att nalla den hundralapp hans son skickar till hans begravning en gång i månaden. Jag ska försöka förklara hur det är möjligt om du nu orkar lyssna på mitt pladder.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | angels_eyes - 29 jun 08 - 16:38 | O jag blir arg för att denna smycket tycker sig veta
vad det innebär att bära på den ångesten när man
ätit en kaka extra, o därmed också tycka att den ångesten
är lätt att förneka.. Det är en av de tyngsta sjukdomarna
att bära på o iaf jag vill finnas där o stötta när det
är tungt, jag evt vad den ångesten innebär..
<3 | Chokladfluffins - 27 jun 08 - 10:42- Betyg:  | bra skrivet.
älskar dig gumman <3 |
|
|
|
