Under taket |
Knackningarna ekade genom rummet. Hon visste vad som skulle hända, hon visste vem det var som stod där utanför. Hon slöt sina tår fyllda ögon för att försäkra sig om att den här gången kanske det inte var på riktigt, den här gången kanske hon bara drömde. Men hon visste ända ut i fingertopparna att hon befann sig i verkligheten. När hon öppnade ögonen såg hon handtaget dras ner framför sig. Hon drog täcket över huvudet. Kanske skulle han inte se henne då. Kanske skulle han vända om och gå ut igen. Men han visste att hon låg där och darrade under det blommiga täcket.
Hon hörde hans tunga steg mot det knarrande golvet. Han var nära nu, så nära att hon kunde känna hans njutningar genom luften. Han lade sin kraftiga hand på täcket och smekte hennes lår, sedan tog han ett fast grepp om täcket och drog bort det. Där stod han, mitt framför henne, hennes egen bror, beredd på att göra det igen. Hon mötte honom med blicken och såg länge in de svarta ögonen. Sedan lade sig ett elakt leende på hans läppar och han skrattade lika elakt mot henne.
Efter det kastade han sig över henne och började kyssa henne på munnen med hans klibbiga och äckliga läppar. Hon försökte vända bort huvudet, men lyckades inte. Hon kände hur hans hand grävde sig ner i hennes byxor och smekte hennes nakna hud.
Hon visste att hon inte skulle kunna ta sig ur hans hårda grepp hur hon än bar sig åt, men hon tyckte att det kändes så fel att bara ligga där och se på när han förstörde hennes kropp. Desperat började hon sparka och vrida på sig för att ta sig loss hans grepp.
”För i helvete ligg still.” Rösten var stark, lika stark som hans grepp om hennes armar. Hennes muskler började sakta tona bort. Hon var svag, för svag att ta sig loss. Det var meningslöst att skrika. Det fanns ändå ingen annan i huset än hon och monstret. Monstret som nu knäppte upp knapp efter knapp på hennes vita blus. Och på nåt sett fick han av henne behån. Där låg hon helt hjälplös och blottade sina små bröst. Sedan knäppte han upp hans mörka jeans, drog ner hennes svarta manchester byxor och slet sönder de gulliga spetstrosorna hon fått av sin mor. Nu låg hon där nästan helt naken och han tog på henne överallt. Han smekte henne små bröst och kysste henne ömt på magen.
”Tycker du om det här gumman” sa han och fortsatte smeka hennes kropp.
Hon kunde inte se på en gång till, hon slöt ögonen. Hon blundade så hårt hon kunde, så hårt att ögonlocken darrade. Hon önskade att det snart skulle vara över. Hon bara låg där och väntade på att han skulle sluta. Men hon kunde inte kolla på honom när han fortsatte. Hela tiden blundade hon. Hon såg ingenting men hon kände hur han smekte inuti henne kropp och hon hörde hur han stönade gång efter gång. En tår lämnade hennes öga, men inte ensam. Tårarna strömmade ut och efterlämnade en våt fläck på kudden. Han njöt av att se henne fälla tår efter tår. Han njöt av att det var han som hade makten och hon var helt hjälplös. Han hade släppt taget om hennes högra hand utan att hon märkt det. Utan att tänka sig för, samlade hon kraft och slog så hårt hon kunde mot hans skamlösa ansikte. Blod lämnade hans läpp och droppade ner på hennes mage. Blod som innehöll ondska. En ondska som ständigt flöt i hans ådror. Hon antog att han skulle straffa henne för det hon hade gjort, men han satt bara och stirrade på henne. Hans blick glodde djupt in i hennes ögon. Plötsligt böjde han sig ner och slickade upp bloddropparna på hennes magen. Han började slicka längre ner mot magen fast där inte fanns något blod. Men innan han hann fortsätta slog hon till honom igen, mycket hårdare än innan. Smärtan forsade igenom honom men han rörde inte på sig. Han släppte sakta taget om hennes vänsterarm också, precis som att han ville att hon skulle fortsätta slå honom. Hon slog och slog och det ondskefulla blodet skvätte ner hela henne. Hennes ansikte, hennes kropp och den vita blusen. Man kunde nästa tro att det var hennes blod, att hon var full med sår på hela kroppen.
Tänk om blodet kulle gå igenom hennes bleka hud och göra henne lika ond som han. Tänk om all ondska runnit ur honom och nu skulle hon vara monstret. Tänk om han inte skulle göra henne illa något mer. Slagen upphörde och han reste sig hastigt upp och sprang ut ur rummet utan att knäppa de mörka jeansen. Hon hörde hur ytterdörren utanför slog igen med en smäll. Lika snabbt som han hade försvunnit sprang hon in på toaletten och låste om sig i fall han skulle komma tillbaka. Hon tvättade av sig allt blod och slängde av sig skjortan. Hon lät den ligga på golvet medan hon granskade sig i spegeln. Det värkte i hela kroppen på henne och den svarta mascaran hade smetat ut sig under ögonen och långt ner på kinderna. Hon såg ut som en vanlig människa och inget monster. En helt vanlig människa. Hon stod där under taket och kände för första gången en frihet inom sig.
|
| Kommentarer | | Linneaaaaa - 11 jan 09 - 20:57 | | Hej carro den verkar bra jag läste lite av den skriv til mej , |
|
|
|
