Vissa föds tråkiga |
”Ibland undrar jag om folk föds tråkiga,” sa hon samtidigt som hon hällde upp ett glas mjölk, men missade kanten och hela bordet täcktes utav en sjö av vit sörja. Hon suckade och såg på mig. ”Jag menar,” hon skakade på huvudet, ”de har ingen humor överhuvudtaget!”
Jag nickade medstämmande, och sträckte mig efter pappersrullen på köksbänken bakom mig.
”Dom kanske missförstod dig,” sa jag, och försökte få pappret att suga upp så mycket av mjölken som vanligt, ”du har ju faktiskt en ganska unik humor,” påpekade jag, och drog ännu en längd av det vita lambi pappret.
”Äh, de var tråkmånsar,” sa hon, och skakade på huvudet som om det jag sa var löjligt, ”du skulle sett vad de hade på sig,” fnittrade hon och drack lite av den mjölk som faktiskt hamnat i glaset.
”Mamma, bara för de hade på sig kostym betyder inte det att de har en käpp upp i arslet,” pappret sög upp den vita sörjan som en svamp, och kändes äcklig mot mina fingertoppar.
”Nä, men om de har svårt att böja sig ned så börjar man ju leta efter träflisorna,” sa hon och blinkade, sedan satte hon ned glaset rätt i mjölk sjön, ”föresten så talade de väldigt tydligt och förenklat, som om en underklass kvinna inte har någon utbildning,” fräste hon åt ingen egentligen, kanske tavlan på väggen som pappa gett oss några veckor innan han stack. Jag undrade varför hon aldrig tog ned den, den var inte fin direkt.
”Du har ju inte gått på gymnasiet,” svarade jag bara och hon blängde på mig. Sedan ställde hon sig upp så att stolen skrapade ljudligt mot golvet. Grannarna under oss blev nog galna.
”Men jag har gått ur grundskolan med godkänt i alla ämnen utom ett,” sa hon, och höjde ett finger mot mig samtidigt som hon passerade mig, ”det var ju bara synd att det var matte,” sa hon nonchalant, och försvann bort mot badrummet. Jag kollade på de blöta papperna dränkta i mjölk, och slängde dem sedan uppgivet i sopptunnan, sedan tog jag tag i disktrasan och började torka av köksbordet.
”Men, vad ville de egentligen?” ropade jag ut mot badrummet.
”De gillar ju att kolla upp på sådana som oss,” svarade hon vagt när hon klev in i köket igen, ”flytta på dig Firre, jag kan göra det,” erbjöd hon sig och jag himlade med ögonen.
”Kalla mig inte Firre, jag är ingen fisk och jag vill inte att mina kompisar ska höra det smeknamnet,” sa jag, men hon bara skrattade nöjt.
”Jag är ingen fossil, gumman,” sa hon och slängde disktrasan ned i diskhon, bordet bara halvt avtorkat. Nej, min mamma var ingen fossil, långt ifrån faktiskt. Tänk dig unga föräldrar, och sedan lite yngre, då får du min mamma. Vid endast tretton års ålder blev hon gravid, och av någon anledning tyckte hon att hon var redo att bli mamma. Så där stod hon, 28 år gammal, och var mer min kompis än något annat, ”jag har varit tonåring jag med,” sa hon leende.
”Nej, du har varit barn och mamma, tonåring kan jag faktiskt inte hålla med om att du var någon gång,” sa jag ilskt, för jag hatade när min mamma pratade om saker hon aldrig själv varit med om. Hon var aldrig en femton åring som kunde gå ut med vänner och killar utan att ta hänsyn till en tvååring som hängde på hennes höft.
”Du pratar inte till mig så där,” sa hon, hennes röst låg och hennes smala bröstkorg hävde, ovanför det rosa linnet kunde jag se hennes skelett streta mot huden.
”Tur att inte jag blev mamma vid tretton jag med, tänk dig; mormor vid 26,” jag visste att jag var elak, men jag undrade varför min mamma bestämde sig att ha mig, när allt sa att jag inte skulle existera.
”Nu går du till ditt rum,” jag stirrade på henne, på bordet och sedan på disktrasan.
”Nu passar det att leka mamma visst,” fräste jag, och försvann mot den lilla skrubb jag kallade mitt rum.
Vissa kanske föddes tråkiga, andra roliga, andra elaka? En sak är säker dock; vissa föds in i tonårsdrama.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | Ettrosamoln - 2 aug 08 - 20:37 | | Du skriver väldigt bra! | TokioHotel4ever - 27 jun 08 - 09:22- Betyg:  | | håller med flickan_1994! Det är något som gör att man fastnar! Jag älskade den här, hur den var skriven liksom... det var vardagliga repliker på nåt sätt, och det kändes som att man stod i deras kök mitt i verkligheten.. vet inte hur jag ska förklara bättre ;) men MERA! :)) |
|
|
|
