Förgör mig |
Det gör så jävla ont i magen och illamående bara växer som en klump i halsen som bara vill komma upp. Jag måste nästan sitta dubbelvikt för att inte känna smärtan. Fast egentligen vill jag ha den, jag vill att det ska göra ont, jag vill att det ska förgöra mig och mitt inre med sin starka kraft. Illamåendet hotar med att svämma över jag känner kväljingarna i halsen, men jag vet, det kommer inte komma, det är bara symbolen på ångest, matbrist, ångest och sälvdestruktivitet. Jag bara skakar av kylan i mitt rum, men håller på att svettas ihjäl av värmen, kallsvettas kallas det visst.
Jag försöker sakta, sakta resa mig upp från min dubbelvikta ställning, men smärtan i magen bara exploderar sådär extremt hårt som ett slag i magen ett hån från världen och de runtomkring mig.
Tillslut måste jag, jag bara måste för illamåendet håller på att ta död på mig och smärtan är så stark att jag inte vet vad jag ska ta mig till mig. Tar mig på ostadiga ben in på toaletten och stoppar fingrarna i halsen för att spy, spy upp det onda ångesten och hatet.
Att hata det som ska få en att leva, slappna av och bara vara sig själv finns inte kvar, inte hos mig i allafall. Svetten rinner från min panna och jag skakar av kölden inifrån som hotar att förfrysa mitt hjärta, min själ och hela mitt tankesätt.
Så förgör mig sakta men säkert och låt det göra ont, sådär vidrigt ont som jag har nu, sådär vidrigt ont att jag inte ens orkar stå eller ligga i sängen och flämta efter luften som ska få mig att överleva.
Jag spyr av bra smärtan i magen och i mitt inre och jag skakar av köld från hatet inom mig.
Det hat som hotar att förgöra mig och jag vet, ja jag vet att det är jag som har skapat det.
Så förgör mig gott folk, ja gör det jag ber er.
|
|
|
|
