Vart är min Romeo |
Där står hon, ensam, övergiven, sorgsen och så tyst. Där står Julia, utan sin Romeo som har försvunnit bort från allt dom någonsin kallades värld. Borta från det som var hans och hennes, det vackra det fina som växte mellan dem som vattnades av deras lycka, av deras hjärtan som slog i symbios med naturen.
Nu var det ett blödande sorgset hjärta som vattnade hennes avgrund med taggar som skar in djupt, djupt i huden, själen och i hennes minnen.
"Oh Romeo, min Romeo, varför är du Romeo?"
Vindarna viskar tyst hans namn i hennes öra och slår obärmhärtigt mot hennes redan sårade händer. Ty tusen törnebuskar har rivit hål, de har slitit och önskat henne adjö.
Bara Julia som står kvar i dimman mellan livet och döden och det som aldrig skulle bli deras.
Ty Romeo, hennes Romeo hade lämnat in Julia och viskat tyst i hennes öra
"Oh Julia..." Med sorgsen röst.
Där avgrunden bara blir djupare och djupare och Julia hon står där och försöker andas, försöker få in sin Romeo i sitt hjärta. Men taggarna i själen sitter för djupt, för stora sår för att kunna läka. Och hennes sorg är djupare är tusen brunnar, de kallar på henne, ber henne komma dit. Till sin Romeo.
Bara Julia som hjälplöst famlar i mörker efter sin älskade som aldrig mer kommer visa sig.
Romeo lämnade sin Julia kvar.
(Nja vet inte om jag blev nöjd, men ja kommentera gärna)
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | louvren - 25 jun 08 - 21:44- Betyg:  | | väldigt vackert och rörande :') | | LittleHoney - 25 jun 08 - 21:40 | | vackert skrivet. :) |
|
|
|
