Livet, en lek med döden, del 9 |
När hon kom in i huset satt hennes föräldrar mittemot varandra och åt sin frukost, hennes pappa satt som vanligt och läste ekonomidelen av SN medan hennes mamma koncentrerade sig på senaste nummret av ELLE ingen av den gav någon notis om att deras enda dotter hade klivit in i rummet genomblött och skakandes av köld. Men Hanna bad inte heller om deras uppmärksamhet utan skyndade sig förbi dem utan att någon i den lilla familjen sa ett knyst till varandra.
Han, han som brukade betrakta henne och följa hennes klättring upp till total förgörelse stod och såg henne gå in på sitt rum och omsorgsfullt låsa rummet efter sig.
Hanna slängde sig ner på sängen och hade fortfarande på sig de våta kläderna, en hon brydde sig inte om att ta ev dem eller lägga sig under sitt täcke så att hon blev varm. Nej hon satt där inne på sitt rum och kände hungern och kylan krypa in till benen på henne.
Efter en stund, ja hon vet inte hur länge egentligen. Bankade det på dörren
"Hanna! Träning" Skrek hennes mamma genom dörren. Hanna suckade och skrek till svar:
"Ja, jag kommer" hon slängde av sig den vita klänningen och bytte kvickt om till sina träningskläder och lade en snabb makeup, egentligen bara mascara och läppgglans. Samtidigt dom hon låste upp dörren till sitt rum satte hon upp håret i en slarvig knut på huvudet.
"Hanna..." Började hennes mamma
"Jag vet" Fräste Hanna genom hårnålarna som hon hade i munnen. Hennes mamma vände henne ryggen och stegade ut till bilen och Hanna drog snabbt på sig sina vita Converse och skyndade efter sin mamma ut till bilen.
Han betraktade mor och dotter där de satt i bilen utan att säga ett enda ord till varandra. Han kände iskylan mellan dem ända till sig.
"Hanna, Hanna, Hanna" Sade hennes tränare och snörpte på munnen när Hanna kom in i träningssalen och slängde ner sin väska på golvet med en duns.
"Jag ser minsann, jag ser det du kan inte ljuga för mig. Du MÅSTE sluta med allt godis du äter. Hur ska du kunna vinna några tävlingar med det hullet du lägger på dig nu?" Hannas tränare snörpte på munnen igen.
Hanna stannade till mitt i en rörelse och stirrande på sin tränare. Hull? Hon fik panik, hade hon lagt på sig ett hull? Hon so var så noga med vad hon åt, eller ja snarare med vad hon inte åt. När hon sedan stirrade in i spegelväggen på andra sidan salen såg hon vad hennes tränare menade. Ja hon var tjock, riktigt äckligt tjock.
|
|
|
|
