sanningen är jag är inte lycklig såhär! |
-jag trodde att mitt liv var kasst innan högstadiet. men fuck no!
det var bra, jätte bra ibörjan, men sen gick det bara neråt, läser jag
från sidan innan i dagboken.
Dom är fyllda av massa ord..och blod som runnit från min handled.
du vet nog inte vad du åstadkommigt med dina ord? eller vet du det?
lärare och sånna personer ser, fanfanfan varför ska dom se det som är övertäckt på insidan?!
det är lixom inget man ska se. men det gör dom iallafall, dom ber mej prata om det.
men vad skulle det hjälpa skulle du förlåta då? nej det sklle du inte göra. jag låssat
som allt är helt okej, att det lixom är som vanligt.
det finns en fråga som jag vill ha svar på nu genast annar finns det ingen mening med att
leva längre ; kommer jag kunna leva med det faktum att du är borta? eller kommer du tillbaka?
jag tror inte något av dom är så sannolik men jag kan ju alltid hoppas. det var så att mellie och
jag hängde lixom ihop jämt, vi var bästa vänner. men sen började allt gå åt hlvete för mej, skolan, strul hemma
bråk med andra vänner. jag började göra dumma saker av ren ilska. jag klottra, söp, rökte, snattade,
förstörde saker, slängde ur mej kommentarer om folk och sånnt kränkande. Då ville hon inte ha med mej att
göra längre, vilket ioförsej inte är så konstigt. Jag förstod inte vad som höll på att hända förräns allt hade hänt.
Nu är jag hatad och lämnad. AJg försöker få allt tillbaka, jag ljuger inte änns längre. Så sanningen är
jag är inte lycklig såhär. vad säger du mamma när din yngsta dotter säger hejdå?
eller varför skulle hon bry sej? jag är meningslös.
jag känner blickarna på mej i ryggen. JAg vet att alla vet, det viskas och jag hör. jag vill bara sjunka genom
golvet nu! men det kan jag tyvärr inte. första lektionen börjar snart, jag går dit ensam medans du går dit med
en ring av folk runt dej. du saknar inte mej längre. du har glömt mej, fasst jag tänker på dej jämt. JAg fattarb inte
varför jag änns går till skolan, jag får ju bara skit och lär mej något, nej det har ja aldrig gjort, kommer värkligen
inte göra det nu. jag kunde legat under mitt täcke och gråtit tills jag dog av uttorkning. me istället går jag till skolan
kommer hem och sitter bara där på sängen, eftermiddagen blir så till kväll som blir till sena nätter av ensamhet.
känner kniven mot min handled. Nu är den inne i mej, äggen skär och bränner. Men det känns skönt att straffa sej själv.
närmina armar var helt söderskurna och jag satt och funderade på vart nästa snitt skulle vara fick jag plötsligt syn på en gammal tidning
som låg slängd under en av dom många klädhögarna. jag drog fram den och läste rubriken på första sidan ; 13 årig flicka hittad ute i skogen hängd i ett träd
av 9 årig pojke. vi vet klart att detta var självmord. Orsakerna till självmordet är oklara.
Det kunder varit jag!, tänkte jag. det var en bra ideé, hänga sej i skogen. jag la mej på golvet bredvid säggen och tittade efter min gammla scaout väska.
ja där var den. Jag öppnade den försiktigt, knäppningen var lika trög som jag kunde minnas, men nu gick den tillslut upp.
ja där låg det, repet. det skulle nog hålla, tänkte jag. Jag hade svält mej av depritionerna och vägde bara 38 kilo nu.
Jag gick fram till spegeln och tog upp hårborsten från golvet. jag borstade försiktigt och noga mitt hår och satte sedan upp det i en fin hästsvans. jag hämtade sminket på
skrivbordet och började sminka mej. jag bytte om till finare kländer. jag ville ju dö med stil. jag tog min nya röda handväska och stoppade ner repet i. Det var ingen hemma
så jag kunde gå ut utan några frågor. jag tog nyckeln under terassen och låste dörren la försiktigt tillbaka den på exakt samma ställe så att det inte skulle synas att jag tagit den.
jag tog cyckeln och trampade snabbt därifrån, jag tog en omväg så jag inte skulle råka möta pappa som kanske var påväg hem från jobbet.
det var ganska långt ner till skogen så det tog ungefär 20 minuter att cyckla.
jag gick en bit in i skogen och hittade ett perfeckt träd. det kom folk förbi ibland, så det skulle inte hinna bli någon polis anmälan som mamma eller pappa gjort på att jag var borta.
för jag kom på att jag glömt skriva ett brev till dom.
att klätra upp i trädet var enkelt,för jag hade ju gått i klättring när jag var mindre. Jag klättrade ungefär 2½ meter upp och hittade en perfeckt gren. repet knöt jag fasst lite klumpig, det var svårare än vad jag trodde. men det skulle nog hålla.
jag gjorde sen en snara och hängde runt min halls. sen hoppade jag. precis då råkade en väldigt söt flicka i min ålder gå förbi. den sötaflickan skyndade sej dit och såg att det var hennes föredetta bästa vänn sara,
som hon saknade över allt annat. men innan hon han komma fram var sara död.
okej förlåt denna sög btw, har inte nått bättra att lägga ut så.
|
|
|
|
