Prinsessan Sofies hemligheter, del 1 |
Sofies föräldrar kunde inte förstå vad som fattades deras dotter de köpte fina dockor för att få sin flicka att prata med dem, men Sofie blev bara rädd och sprang med händerna för ansiktet och gömde sig i garderoben, sen lunde hon sitta i timmar därinne och föräldrarna hörde förtvivlat hur hon pratade med en av de talande kaninerna de inte kunde se.
Det var inte så att Sofie pratade med sina föräldrar om de hon pratade med, hon pratade istortsett aldrig med sina föräldrar eller visade dem att hon visste att de befann sig i samma rum som henne.
Sofie såg bara sitt eget ila rike, med de glittrande sjöarna där vita svanar simmade omkring med sina små svanungar. De färgglada blommorna som aldrig visande utan alltid luktade gott. Träden där det växte polkagrisar och chokladkaniner och de små talande djuren och dvärgarna som sprang omkring sin prinsessa och gjorde allt hon bad dem om.
De små kaninerna pratade med henne och gav henne kloka råd och förmaningar om vad hon skulle göra och inte göra.
"Men vad ska vi göra?" Sa Sofies mamma förtvilat till sin man en kväll när dottern hade somnat.
"Ja, vi måste kanske... "
"Nej! Inga läkare har jag ju sagt, de kommer bara ta henne ifrån oss då och ro att vi ha vanskött henne"
"Men Anne" Svarade hennes man lugnande. "Varför skulle de tro de?"
"Det var så de gjorde med min syster" Svarade hans fru tyst.
Hon hade en syster som henne Ellinor och när hon hade kommit till världen hade hon varit precis som Sofie, lekt i sin egen lilla glasbubbla och inte sagt ett ord till omvärlden. När deras föräldrar sökte efter läkare för att kunna tala om vad som fattades deras dotter blev de misstänkta för vanskötsel av deras dotter och tog henne ifrån familjen, men Ellinor hade inte blivit som vanligt i alla fall. Därför var Sofies mamma så rädd för att de skulle ta deras dotter ifrån dem.
|
|
|
|
