De rosa conversen, del 6 |
Tess satt inne på toaletten och skakade som ett asplöv, hon visste varken ut eller in, det kändes som att hela hon var upp och ner och hennes tankar var inte som förut, inte som de hade varit för ett halvår sedan. Det var så annorlunda nu, de här minnesluckorna som hon inte kunde få bukt på hon kunde bara minnas, skräck och ångest, men över vad? Det visste hon inte ens.
Hon satt kvar inne på toaletten tills skoldagen var slut, ja självklart brydde sig väl inte Tanja om var hon var tänkte hon, men det rörde henne inte ryggen överhuvudtaget.
När skolan var slut reste hon sig upp på darriga ben och försökte återfå behärskningen över sig själv. För att kunna öppna dörren ut till skolkorridoren. Innan hon gick ut från toaletten kastade hon en blick på sig själv i spegeln och insåg att hon såg ut som ett lik. Hon var alldeles rödsvullen under ögonen och mascaran oh den svarta eyelinern hade smetat ut sig och hennes hår hängde som i feta stripor. Hon kände inte att hon klarade av att fixa till sig själv just då. Utan gick snabbt ut från toaletten och stirrande stint ner i golvet för att ingen skulle se hur hon såg ut.
Tess satte på sig sina rosa hörlurar och sen satte hon sig på sin cykel som stod på skolgården och började cykla hemåt. Men för en gångs skull kunde hon inte koncentrera sig på musiken som spelades på Ipoden utan hennes tankar kretsade enbart runt hennes minnesluckor och hennes förändring. Hon förstod inte vart den kom ifrån. Hon förstod inte att hon bara kunde gå och skrika rakt ut i luften ibland och vart alla hemska tankar i hennes huvud kom från.
Hon hade börjat spy upp maten hon åt också, hon visste att hon inte var tjock, en hon var livrädd för att bli förgiftad av dem, de som inte ville ha henne levande utan död. De som kämpade vareviga dag för att få henne till deras sida. Men egentligen visste hon inte ens vilka "de" var. Men det var svaga minnen hon hade av något stort svart som virade sig runt henne som en boaorm och försökte för henne att långsamt och plågsamt kvävas till döds i dess grepp.
Hon var livrädd fr att "de" skulle döda henne, lägga gift i maten, eller ta" henne när hon sov, det var säkert därifrån oron som Tess hade kom ifrån. Hon ver helt enkelt livrädd fr att bli mördad av "De"
|
|
|
|
