Jag älskar min bror (kap 32) |
Euhm... *host* Måste nog börja med att jag känner att jag måste sätta ålderårsgräns på detta kapitlet ^^ hehe, såå 13+ då! För ert eget bästa.... trust me...
Men kommentera som vanligt om ni känner för det <3
pöss och kjam, ni e änglar <3
Kapitel 32
Mina steg känns som slowmotion, allt har stannat och blicken är fäst på honom. Folket omkring mig känns ljusår bort, jag är snart framme och nu har även hans blick fastnat på mig. Trots mina relativt oklara tankar och handlingar så har jag fattat att det är mig han tittar på, som det är bara vi här. Det är som magi, jag har aldrig varit med om detta förut. Hans blick, de blåa ögonen möter mina och betraktar mig från topp till tå som jag också gör fast på honom. Hans blick, den sexiga blicken tittar på mig och jag biter mig löst i läppen, hjärtat slår konstant. Det är omöjligt att få det att lugna ner sig.
Stegen kortas in och stannar mitt framför Emo Adrian.
Det som händer sen är magiskt, han måste ha känt kemin lika starkt som jag, eller så är han lika berusad som mig. Just nu vet jag inte vilket. Men något är det som drar oss ihop, för utan ord där vi står framför varandra går vi tätare ihop. Våra höfter trycks ihop, hettan kokar, hans händer tar ett mjukt tag runt mitt ansikte och jag låter mina egna slingras runt hans gudomliga kropp.
Hans grepp om mitt ansikte tvingar våra kroppar närmare varandra än vad dem redan är, våra nästippar snuddar vid varandra och mina läppar längtar så mycket att få mötta hans.
Nu är det bara vi här, bara vi i denna värld och universum.
Min rätt så suddiga blick stirrar in hans suddiga blick och jag kan känna hur våra båda kroppar skakar. Hans händer och armar som slingas runt min midja, smeker upp och ner längs min rygg och jag själv som gör likadant. Men låter sedan ena handen dra sig uppåt, rör vid hans svarta spretiga hår och långsamt böjer jag mer framåt och nafsar lite lätt i hans underläppe, där jag hittar en piercing som klingar emot mina tänder.
Direkt när jag gjorde det slog det gnistor och våra läppar mötts våldsamt. Heta och längtande kyssar blandas med ihop pressade kroppar och utlöses något som snart exploderar.
Utan ord, bara menande blickar hamnar vi något slags rum och det ena efter det andra plagget åker av. Hela min kropp vibrerar när hans underbara stora händer drar av mig tröjan och med en min kropp som inte kan vänta så hjälper jag honom av med hans skjorta, sliter av den så att knappar flyger och attackerar hans sexiga läppar med hårda och snabba kyssar.
Precis när vi båda står halvnakna framför den ena stannar tiden ytligare, vi stannar till.
I en evighet känns det som så stirrar vi bara på varandra, andas häftigt men till slut bryts det och våra ihop pressade kroppar är ännu mer ihop pressade och våra munnar formar kyssar full av åtrå.
På något sätt så hamnar vi liggandes på golvet, han ovanpå mig som kysser min hals. Trots jag inte är så medveten vad som precis händer så har jag aldrig varit med om en sån erotiskt men samtidigt passionerat stund.
Det som händer sedan är suddigt och minnet som allt annat som tankar svek…
När jag vaknar tittar jag mig förvirrat omkring.
”Vart är jag?”
Med stora ögon tittar jag mig runt om, och upptäcker att jag är inne i ett rum, ett väldigt litet ett.
”Hur hamnade jag här?”
Munnen är halvt som halvt öppen, jag utforskar rummet med vidöppna ögon och huvudet gör ont som fan. Känns som om någon är inne i det och slår med en hammare.
Efter tag förstår jag att jag är inne i en skrubb, och ligger på ett hårt golv med lådor och städgrejer överallt. Med världens huvudvärk och något sömniga ögon vrider jag mig om och flämta till.
Jag bokstavligen hoppar förskräckt upp så att jag står på benen, är tvungen att hålla för munnen för att inte skrika.
Det ligger en snubbe på golvet!
Och han har bara en skjorta som skymmer Det.
Vad ska jag göra?!
Ska jag gå? Eller ska jag väcka honom? Nej, aldrig i livet att jag gör det!
Men vänta lite, det ansiktet känner jag igen…
”Åh, Gud, Emo Adrian ligger typ naken i en skrubb, med mig!”
Jag är bokstavligen livrädd nu, vad har hänt?
Snälla säg att inget har hänt, snälla…
Snabbt stänger jag ögon bara för att öppna dem igen och se Emo Adrian på golvet, med kläder runt omkring, inklusive mina.
Jag sträcker mina händer som darrar efter mina kläder och har ett vakande öga på honom, så att han inte vaknar. Försiktigt drar jag på mig kjolen och tröjan.
Käre Gud, undra hur jag ser ut i håret?! Hoppas det ser okej ut…
Och så här ligger min plan till hur jag ska göra åt situationen, glömma allt som hänt vilket är inte så svårt då jag drack för mycket för att minnas igår och sedan ska jag så coolt och lugnt som möjligt gå härifrån. (Och aldrig mer spionera på folk)
Men precis när jag vrider om hantaget så tyst och försiktigt jag bara kan, hör jag ett ljud bakom mig. Biter mig hårt i läppen så att nästan går hål, blundar men vänder mig sedan sakta om.
Blixstilla utan att andas stirrar jag med uppspärrade ögon på Emo Adrian som tittar förvirrat på mig. Först tänkte jag säga något, men får inte fram ett ljud.
Så är det några minuter, en pinsam tystnad. Hjärtat hoppar nästan ur bröstet på mig, så rädd är jag över att inte veta vad jag ska göra. Han själv tittar sig besvärat omkring och när han upptäcker att han är praktisigt taget naken kommer det en svag röd nyans på hans kinder som snart blivit knallröda.
Ingen säger något.
Ingen av oss minns väl inget heller.
Bara tittar generat och väldigt besvärat på den ena, som om den önskande att den andra eller sig själv kunde gå upp i rök.
Och tro mig, jag ber och önskar att jag får göra det.
”Euhm…”
Tack och lov, han bröt tystanden!
”Kan… du typ… mina kläder… jag…”
Han tittar menade på sina kläder, men tittar sedan ner i backen för att inte möta minblick antar jag. (Jag förstod genast)
”Visst, eh, ja, självklart.”
Vänder mig om, men kan inte låta bli att titta lite i smyg på hans kropp. Magmusklerna och den solbruna hyn. (Hur kan man se så underbar ut?)
Medan han tar på sig stirrar jag in i den stängda dörren och rycker till.
”Vakten, Stor svart och biffig.
”Varsågod, men se till och inte drick för mycket unga dam.”
Han öppnar för mig, jag går in.
Får drinkar, Long Island, av en snubbe med ölmage.
Alf.
Går mot Emo Adrian, längtande blickar. Sedan, höfter tätt ihop och händer överallt.
”Du är så vacker.”
En mun formar heta ord, kyssar med tunga.
Plötsligt är vi i ett rum, en skrubb.
Kläder åker av, händer, varma kroppar och suddiga blickar.
Hur han ligger ovanpå med sin Orlando Bloom bränna, busig glimt och hur han till slut kom in i mig.”
Oh gaad, jag har legat med honom!!
I djupt chocktillstånd vänder jag mig sakta om, där möter jag en påklädd Emo Adrian. Han tittar på mig och ansiktet är fortfarande rött, han kanske också precis fått en flashback?
Hoppas inte, eller… nä, jag vet inte… Men det skulle kännas bättre om det var bara var jag som minns för då slipper vi står här nu och tittat genat på varandra.
”Hej.”
Säger jag till slut.
”Jag heter Maria.”
Och tack och lov så slår inte hjärtat lika fort längre, men det är fortfarande för snabbt.
”Adrian.”
Nickar han lite lätt och kort.
”Jag vet.”
Han lyfter på ena ögonbrynet.
”Jag, menar… glöm det… Inget.”
Tystnad.
Jag bara står där, framför dörren med ena handen bakom som håller i ett hårt grepp i handtaget, skulle inte förvåna mig om knogarna har vitnat.
Emo Adrian petar besvärat med foten på golvet som nu fått skor på sig, under tiden som känns som flera år där vi står kan jag inte låta bli att titta på honom, när jag tror att han inte ser.
Men i själva verket har han redan upptäckt det, ett bra tag sen. Han bara låter henne tro det och tittar på henne när hon tittar bort, att hon är vacker kan han inte ljuga om. Men ung, ja ung, det är vad hon är. Alldeles för ung.
Den röda färgen i ansiktet har han gett upp med att dölja, det har han aldrig varit något vidare på i sitt liv och inte har han haft många tjejer för den delen heller men däremot vänner.
De bästa.
Dem som alltid ställer och finns där i alla lägen och stormar.
Till slut kommer han fram till att här kan de inte stå, men vågar inte säga något och tittar bara genat på flickan, den vackraste varelse han någonsin sett. Han har aldrig sett såna blåa ögon förut, blygsamma men fulla av liv och något mer.
Något som tynger hennes hjärta, en sorg som är för stor att bära själv. Mer av allt vill han krama henne, men det håller emot väldigt mycket. Han har ju nyss legat med henne!
Och hur skulle inte det verka om han kramade henne bara sådär, han skulle ju framstå som ett jävla äckel!
”Euhm, vill du ha frukost?”
Jag rycks ur mina egna tankar, tittar med stora ögon på Emo Adrian som nyss erbjöd mig frukost och eftersom jag inte kan komma på ett annat svar så.
”Visst.”
Precis där avslutar jag med ett leende, perfekt. Nu gäller det bara att INTE, absolut INTE ta upp om något från igår och uppföra mig. Vilket innebär att jag inte får göra bort mig eller uppröra mig som idiot som jag är expert på ibland. (Väldigt ofta)
”Vad bra, för jag vet ett väldigt trevligt ställe vi kan gå till.”
Ler han, ett gulligt sådant också. (Jag smälter)
”Hört talas om Peggys Café?”
___________________________________ _
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | sandruskapuska - 1 jul 08 - 00:26 | | Skitbra. Trodde att det skulle gå illa för henne. Men gick ju bra. Skitgulligt >=) <3 | Mangasagan - 24 jun 08 - 08:57- Betyg:  | Naaaaw ;D haha ^^ vad gullig han var på slutet :)
<3 Mera | | foreversacred - 23 jun 08 - 17:34- Betyg: | | naw gulligt hahah perfect i promes jag ska hjälpa dig mer sedan | | Airya - 23 jun 08 - 17:33 | åh, tack att ni gillar det ^^
var lite rädd över vad nu skulle tycka xD HaHaHaa
så när jag loggade in och såg att jag hade fått kommentarer
så bultade mitt hjärta, lite nervös över vad som stod ^^
Men det var ju positiva saker! :D tack så sjukt mycket <3
älskar er :) ni e bäst <3
(och jag skickar inte till någon med ett personligt meddelande
när nästa del kommer, för då kanske det blir mer som vill det.
Med tjoh är det en annan sak, då jag gjort det sen kapitel 3 eller
något sånt)
åter igen, tack så mkt! <3 | | tjoh - 23 jun 08 - 14:21 | oh my! sjuuuuuuuuuuuukt bra :D:D:D::DD:D:
wiiiiii !!!!!!!!!!
gillade att man fick en liten miniglimt in i hans värdle också :) |
|
|
|
