Frostbarnet Del 2 |
Komentera om ni vill att jag sa fortsätta! =)
Han var på väg i riktning mot mig. Han kastade sitt gyllenbruna hår fram och tillbaka innan det lade sig som en ram runt hans ansikte. Hans blick var mjuk och vilade lätt vid ögonens kantlinjer. De stora bruna ögonen ägde ett oändligt djup. Om jag inte hade haft mina tunga mockakängor så hade jag ramlat rakt ner i det. Läpparna var cerise färgade och han log vänligt mot mig.
Jag stapplade mig upp på mina fötter när han kom fram och ställde sig framför mig. Han var ett huvud längre än mig, jag fick kisa upp mot honom för solen titta fram bakom ett grådaskigt moln.
”Ana.” Började han. ”Jag har några frågor att ställa.” Tillade han.
Han var säker på rösten och gav mig ännu ett leende.
”Jag misstänkte det.” Sa jag och log tillbaka.
I hans vänstra hand hade han ett block och en svart kulspetspenna och i den högra höll hans ett fast grepp om en bandspelare. Han skulle spela in allting som jag sa och sedan gå igenom det väldigt noggrant med sina kollegor.
”Du får gärna sätta dig ner igen.” Sa han och satte sig själv på en sten. Han tryckte på en stor svart knapp på bandspelaren som satte igång den. Från och med nu skulle allting som jag säger spelas in på ett band.
”Vad var klockan när du hittade liket?”
Jag funderade ett tag. ”Närmare halv åtta.” Svarade jag och kastade en blick på min armbandsklocka och upptäckte att den redan var tio i nio nu.
”Såg du någon runt omkring eller nåt?” Fortsatte han.
Jag hade ju sett en varelse i skogen och hört ett skrik. Men eftersom jag inte var säker på vem det kom ifrån så nämnde jag bara gestallten. Om jag ska vara ärlig så är jag inte riktigt säker på om det ens kom från en människa längre. ”Ja, jag såg en människa i skogen precis innan jag upptäckte flickan.”
”Kan du beskriva personen?” Hans bruna ögon var så vackra. Jag hade stirrat in i dem så länge att jag glömt bort vad han hade frågat.
”Förlåt vad sa du?” Sa jag och rodnade lite.
”Ehm, kan du beskriva personen?”
”Jaha.” Jag tittade ner på mina mockakängor och sedan på de andra poliserna som stod borta vi ekan. En av männen hade klivit ut på den blanka isen. Jag såg hur han tappade balansen och snubblade fram. Tillslut flög benen upp i luften han landade på rumpan. Jag kunde inte undgå att skratta. De andra poliserna som stod vid kanten kunde inte heller hålla sig för skratt. När jag slängde tillbaka blicken på Håkan visade sig att han också sett händelsen och log han också.
”Nja jag vet inte riktigt.” Började jag. Han såg undrande på mig men tillslut verkade han komma på vad han hade frågat mig för han nickade. Eftersom gestallten inte hade hunnit komma så nära mig hade jag inte kunnat urskilja om det varit en man eller kvinna. Det ända jag hade lagt märke till vad att personen hade haft en knallrosa mössa. ”Jag la märket till en sak, han eller hon hade en rosa mössa.”
”Tack så mycket, det kan vara till stor hjälp.”
Han fortsatte att fråga ut mig om saker och efter ungefär tio minuter var han äntligen klar. Han tackade för hjälpen och jag gav honom filten som jag hade fått låna.
”Det är rätt kallt ute nu så här sent.” Sa han. ”Vill du ha skjuts hem?” Tillade han.
Jag funderade ett tag men tänkte att det kan väll inte skada ”Visst.”
|
| Kommentarer | | Linneaaaaa - 11 jan 09 - 20:58 | | Frostbarnet har du ju visat mej en gång .. <333 | | Caroline93 - 23 jun 08 - 13:30 | | jag är glad att du gillar den, :) |
|
|
|
