De rosa conversen, del 4 |
När Tess gick och lade sig den kvällen snurrade det i hennes huvud av den svenska kunga släkten, de hade det i läxa att lära hela kunga slingan utantill, ja det skulle till och med ha prov om det. Egentligen hade ingen i klassen förstått varfr de var tvungna att kunna den det vara någon idé deras svenskalärare hade fått i huvudet.
Tess föräldrar hade precis som läraren tyckt att det var en super bra läxa. Men det tyckte de egentligen om alla läxor. De accepterade helt enkelt inte att hon och hennes sskon skule vara dåliga eller lata i skolan, det fanns inte med i deras huvuden. Deras barn skulle helst ha MVG i alla ämnen, men VG var också okej, men då med en väldigt bra motivering till varför.
Egentligen ville de ju bara sina barn det bästa, men det blev för mcket för både Tess och hennes bröder.
Hennes storebror hade till och med gått ut med icke godkänt i vissa ämnen. Men Tess visste att det egentligen berodde på att han ville visa sina föräldrar att de inte bestämde över honom.
Sömnen lyste med sin frånvaro för Tess, hon kunde helt enkelt inte sova, det kanske var för att alla Sveriges kungar virvlade runt i hennes runt i hennes huvud. Men också det hotande svarta som fans där ett hörn Det bevakade henne som ett lejon som smög på sitt offer.
Tess hade en ovanlig oro i kroppen, eller egentligen var den nog inte så ovanlig, men den hade kommit fr ungefär ett halvår sedan. Den smög sig alltid på henne när hon skulle sova eller bara helt enkelt koppla av. Hon kände sig bombsäker på att någon betraktade henne hela tiden och att hon aldrig var ensam. Fast det brukade hon säga till sig själv att så var det inte utan det var bara hennes livliga fantasi som smög sig på och rörde upp bland hennes tankar.
Hon låg och stirrade på sin väggklocka och såg hur minutvisaren sakta, sakta åkte runt dess urtavla. Hon misstänkte att hon inte skulle kunna sova den här natten heller (de flesta nätter var så) men Tess led inte så mycket av det och hon såg aldrig ovanligt trött ut så ingen märkte det heller.
Tess brukade istället ligga och skriva ihop små låtar i sitt huvud som hon sedan spelade morgonen efter.
Hon sprang i skogen, trädens grenar var som händer som grep efter Tess, de slet i hennes hår, drog i hennes turkosa tyllkjol och försökte snärja in henne mot trädstammen och hålla henne kvar där. Hon skrek och skrek och försökte slå sig fri och slippa undan de händer som nu hade växt ut på träden.
Hon såg skuggestalter närma sig henne, de viskade:
"Kom, kom till oss"
"Tess, Tess, Tess"
"Nej, sluta!" Tess skrik för att de skulle lämna henne ifred övergick till ett högt skrik av skräck. Hon sprang och tittade ner på sina skor, glittret hade försvunnit och skorna hade stora hål i sig efter grenarnas rispor och småsåren på armarna och ansiktet blödde och hon sprang.
|
|
|
|
