Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

You made us feel so strong (Th-ff) {Kap 2}

Ja, här har vi då resultatet på ett försök till fortsättning (?) Und detta skrevs mellan 12-03 igår natt, vilket kan betyda... att jag är väldigt trött. Hoppas det inte blev värsta mysko delen bara för det. Och jag är medveten om att det är en ganska kort del, men nu blev det som det blev. Men madagaskars bananer, nu läser ni det ni ska läsa va? Och, kommenterar :) JOJOJ, det var en sak till! Vilka är intresenrade av någon slagt twincest efter det här? För jag känner mig lite twincestig (:S?) och tror att jag kanske kan komma att börja på det efter den här.. menmen, säg till om ni är intresserade.

Kap 2
- Keep on pretending


Bill-


Jag stannar bredvid Tom tills jag är helt säker på att han har somnat, och försöker sedan så smidigt som möjligt ta mig upp ur sängen utan att väcka min storebror som efter flera timmar somnat in tvärs över sängen. Trots att hela rummet är mörkt kan jag se hans svullna ögon som färgats röda av alla tårar, och förmodligen ser jag likadan ut. Jag tar upp cigarrettpaketet och mobilen ur min jackficka, och går sedan ut och sätter mig på balkongen. Famligt tänder jag en cigg och andas lättat ut röken. Sedan tar jag upp mobilen för att skakigt tycka in Andreas mobilnummer. Det går flera signaler, ännu fler. Varje gång det tutar i mitt öra blir det allt svårare att andas.
Snabbt lägger jag på luren och glor på den tomma displayen. Det går en stund, jag vet inte hur lång, men jag tycker mig höra Andreas och Tom skrika. Lyckliga skrik, som när vi har vattenkrig om somrarna på vår baksida. Hade kanske är rätta ordet. Det var ju trots allt flera år sedan. Återigen trycker jag in samma nummer och håller mobilen mot örat.

”Hej, det är Andreas. Jag kan inte svara just nu, men du vet vad du ska göra. Ha det så länge!”

Jag sväljer. Mobilen åker ner från örat och jag ser hur min hand skakar. Sen sätter jag telefonen mot örat igen.

”Hej, det är bara Bill. Jag tänkte bara ringa och prata lite, för Tom har somnat och jag har så mycket att säga. Det har hänt så mycket efter att vi pratade för bara ett dygn sen, så otroligt mycket. Tom och jag är oroliga över dig, du skulle bara se oss här borta. Men du är säkert okej. Det är du, alltid okej. Du sa ju alltid det när jag ringde och frågade. Ljög du då Andreas? Man är inte okej om man gör det du gjorde. Tänkte du på oss då, hur vi skulle klara oss? Fast vi måste väl klara oss, för om en försvinner gör den andra också det, och vem skulle döda sin egna bror? Sin andra hälft. Vi skulle ju träffats om bara en vecka, men jag hörde att du är bortrest. Det får väl bli en annan gång. Vi ses, och hörs. Ha det bra på din resa också föressten. Både jag och Tom saknar dig. Du verkar inte ha någon täckning där, men vi får väl berätta om allt när vi träffas istället.
Och en sak till. Jag älskar dig Andreas, det verkar som du glömt av det…”


Den sista meningen blir mest bara en ohörbar viskning mellan snyftandet. Skakigt lägger jag ner telefonen på balkonggolvet och tänder ännu en cigg. Plötsligt hör jag fotsteg vid dörren och ser en nyvaken Tom stå i dörröppningen med blanka ögon.
– Bill… Viskar han trött fram och tar några steg mot mig.
– Jag är så jävla patetisk. Utbrister jag irriterat innan han hinner säga mer.
Han varken säger emot eller håller med mig, utan sätter sig bara bredvid mig och låter mig luta mig mot hans axel.
– Lovar du att stanna? Viskar han med en ton så hjälplös att jag önskar att det fanns ett sätt att ta hand smärta så han slipper den.
Jag ser upp på honom och när han sitter där i en stor t-shirt och sömniga ögon, ser han ut som en vilsen liten pojke som har gått vilse och inte hittar hem.
– Aldrig. Aldrig någonsin och inte ens efter det.
Han ler svagt mot mig och jag ler tillbaka. Tänk, att en mening sen tio år tillbaka kan få två förkrossade människor att le i all kaos.


Kommentera?
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
iwonteverforgive - 30 aug 08 - 13:19
jag vill ha mer !!!!!!//pärmen
Mangasagan - 21 jun 08 - 22:34- Betyg:
Åh, människa! Du skriver så fantastiskt Magiskt och underbart! <3<3<3<3


Ja, jag är väldigt intresserad av en twincest (speciellt om det är du som skriver den ;D) <3<3
KleineTomi - 21 jun 08 - 19:56- Betyg:
jag gråter....du får inte göra så mot mej männska!!!>,< jag tycker inte om att gråta!!!!

Jag är inte så intresserad av att läsa twincests,men om du skriver såhär bra så kan jag faktiskt tänka mej att läsa en!!XD
Mp3 - 21 jun 08 - 19:17
Så .. <3<3<3<3 Kärlek!


Och ja, jag är intresserad av en twincest :D (A) xD :P

Skriven av
FortessOfTears
21 jun 08 - 14:45
(Har blivit läst 108 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord