Vad har jag gjort för att förtjäna detta?- Del 5 |
”Så småningom, min älskade, så småningom”, hade Lady Lucy lovat då jag trädde in i det svagt belysta rummet och frågade ut henne angående hennes uppdrag hon hade i beredskap för mig. Uttrycket på hennes ansikte uppmärksammade min ilska. Trots att hon egentligen inte brydde sig. För henne var han endast ännu en bricka i spelet och hon skulle se till att utnyttja alla hans tillgångar innan hon gjorde sig av med honom. Mannen suckade tungt, aningen misstrogen. Uppdraget var inte omöjligt att utföra men det var inget han såg fram emot. Förutom dödandet förstås, tänkte han för sig själv och log ondskefullt. Den unga damen som anade mannens misstrogenhet drog sakta ner hennes vackra nattlinne hon hade på sig, så att endast hennes fagra vita hy syntes. En metod som hon många gånger hade använt sig av. Kanske för många gånger. Hennes ansikte gav ett tillgjort varmt och kärleksfullt leende. ”Är du säker på att du inte vill göra det? Inte ens för din älskade Lucy?”, hade hon sagt med andan i halsen. Mannen som hade stått långt bort från den unga damen, av respekt för hennes ädla börd och makt, tog motvilligt några steg framåt. Han åtrådde henne mer en han kunde ana och trots hans försök att undvika henne var det alltid sådana här möten tillsammans med henne som såg till att han inte kunde. ”Ja, Lady Lucy, jag ska göra det du ber om”, sade han och bugade sig djupt. Hon nickade belåtet och i just det ögonblicket for en tanke genom huvudet på den unge soldaten. En mycket djärv en och förmodligen skulle den bidra till fruktansvärda konsekvenser, men det brydde han sig inte om, i alla fall inte i just det ögonblicket. Han åtrådde henne för mycket.
Mannen som länge hade stått tyst och lyssnat till Lady Lucys instruktioner harklade sig ljudligt. Och tystnaden som under en lång tid hade varat stördes av det plötsliga ljudet. Kvinnans belåtna leende sinade då hon med ens förstod att han ville ha något i gengäld.
”Eftersom jag…kommer att utföra detta…”, han svalde hårt innan han fortsatte men orden dog från hans läppar då kvinnan oväntat gav honom en kärleksfull blick. Hon blinkade menade till honom och med hennes lätta steg såg det ut som om hon svävade fram till där han stod. Hon lade ena utav hennes smala och välformade händer på hans axel och plötsligt stod hennes ansikte i jämnhöjd med hans. Mannen hann inte reagera då hon plötsligt pressade sina varma läppar mot hans. Förbluffat tittade han på henne då hon drog sig bakåt och tog varsamt bort hans händer som han omedvetet hade pressat mot hennes rygg. Hon gav honom en varm men aningen tillgjort leende. ”I sinom tid, kommer du att få tillbringa nätter med mig. Och då lovar jag dig att jag för alltid kommer att bli din, min älskade.” Hon gav honom ännu en het kyss, men med mer lidelse den här gången.
Ledarens tankar stördes av det plötsliga ljudet som hördes från djungeln. Hovslag ekade genom hela skogen och mannen tittade sig förskräckt omkring. Flickan som han hade tillfångatagit sov lugnt vid den unge mannens sida. Han, däremot, vaknade skräckslaget av ljudet. Ledaren grymtade gillande. Denna pojk kommer att vara till stor nytta med hans skarpa hörsel, tänkte han för sig själv.
- Soldater!, röt ledaren men männen som i vanliga fall rörde sig likt skuggor till hans befallningar syntes inte till. Efter att ha ropat ett par gånger kände han att skräcken började gro i hans inre. Flickan som fortfarande låg på filten han hade givit henne, sov lugnt, trots fasan som nu stod vid deras tröskel. I just den stunden kunde ledaren inte förneka att han avundades henne.
Ynglingen som nu hade ställt sig upp av rädsla, gav ifrån sig ett rop av förskräckelse och ledaren som fortfarande granskade den unga flickan ryckte till av överraskning. I handen av ett par ryttare som likt vålnader hade kommit ut ur skogen låg hans egna soldaters kroppar. Ledaren skrek till av förfäran då han såg deras upprullade ögon som endast visade ögonvitorna. Fradga av blod rann längst deras hakor, som även vittnade om plågsamma död. Ledaren till ryttarna gav honom en hånfull blick och slängde kropparna likt trasor på den våta marken.
- Så det är den här mannen Lady Lucy ville att vi skulle ta hand om?, sade han sarkastiskt och tittade på sina soldater.
- Seså,låt oss se till nu att ta väl hand om honom…precis som planerat…, han gav honom en menade blick innan han tillade:
- …och tro mig efter den här natten kommer du att önska att du aldrig hade varit född.
|
|
|
|
