Smärta |
Hon såg stilla, nästan fridfullt, på sin handled som pryddes av ett tiotal nya märken. Om det inte varit för att de var alldeles nya och snart skulle blekna bort, hade de kunnat kallas ärr. Hon hade aldrig haft något emot blod, men steget var för stort. Det var så avlägset att verkligen sticka hål på sig själv. Som om smärtan från det totalt skulle överstiga smärtan hon hade burit i hjärtat och själen innan.
Hon mindes, och nästan med ett skratt, åtminstone i huvudet där humorn låg kvar som ett moln även i de här stunderna, hur hon hade trott att det inte gjorde ont.
Hur hon hade läst berättelserna om de som skadade sig själv, som hon, även om hon inte tänkte på det så, tillhörde, och trott att det inte gjorde ont. Kanske stod det så, hon mindes inte. Med ett fnys tänkte hon att de inte kunde ha en aning i så fall. Självklart gjorde det ont, var inte det hela poängen? För att få bort smärtan inombords som skavde, fick allting att bli så tungt, avlägset, då behövdes den fysiska smärtan.
(och jag orkar inte mer, men har skrivit lite i alla fall. Behövde skriva av mig om något sorgligt, så här har ni…)
|
| Kommentarer | | solstormar - 20 jun 08 - 00:45 | Lär dig älska dig själv,det är det viktigaste i livet,
precis så som du är,kopiera aldrig någon annan för det kväver din självkänsla
kramar... |
|
|
|
