Drömmarna som aldrig fanns |
Det spelar ingen jävla roll hur många hon har skrivit hej till på MSN eller som hon har bombaderat med sms, det är ändå så tyst så tyst. Hon tar en svart hårslinga och virar den runt sitt en finger och drar ända tills det börjar sticka i fingret och göra ont då släpper hon greppet om håret och låter den svarta hårslingan falla ner mot hennes axel igen.
Besvikelsen av vännernas frånvaro börjar gnaga i magen hon kan inte hjälpa det, men hon känner sig verkligen sviken. Brukar inte hon alltid ställa upp för dem?
Brukar inte hon svara på varteda sms de skickar? Eler frresten skickar de någonsin sms eller är det hon som hela tiden skickar utan att få svar.
Hon måste trycka ner gråten som hotar att börja rinna, hon måste bli kvitt skriket i hennes inre och sorgen över de drömmar som aldrig fanns.
Men kan inte leva kvar i de förflutna, man kan det bara inte. Men hon fortsätter förgäves att sträcka sig efter saker som inte existerar, saker som bara finns i hennes fantasi. Och hon kan inte sluta att förbanna vännerna på högstadiet som fick henne att falla till det här mörka, hemska. Som fick henne att bli den hon är idag. Okej man ska inte skylla ifrån sig, visst allt var hennes eget beslut, men hon hade funnits där för dem, varför lämnade de henne kvar i det mörka svarta?
Hon hade försökt med världens alla medel att passa in, att vara någon hon inte var, men att passa in i deras lilla kompisgäng för att få vänner och känna sig trygg och behövd.
Men nu är alla drömmar borta, de är krossade till små damkorn som sedan blev uppsugna av dammsugaren. Drömmarna finns inte kvar om de ens någonsin har funnits där eller om det bara har varit illusioner av drömmar som aldrig funnits.
Hon sitter darrande i sin säng med händerna för öronen som ett litet barn, tårarna svämmar nästan över och håller på att dränka henne i all sin salthet. Men hon klarar inte av att gråta, hon måste vara tyst, så tyst och hålla skriket kvar inom sig och ångesten måste tryckas milsteg därifrån, för nu får hon verkligen inte ge upp.
hon kryper försiktigt ner under den gula landtingsfilten och somnar nästan ögonblickligen.
|
|
|
|
