Vera, det är ditt liv. Del 1 |
Martin, den killen alla tjejer sprang efter i gymnasiet.
Men jag hade turen och fångade hans hjärta, det sa alla vänner till mig.
Martin var den populäraste killen i gymnasiet, han hade rätt stil och rätt vänner. Han hängde på rätt ställe, alla tyckte att han va så cool och populär.
"Du har sånn tur Vera , du har världens bästa pojkvän!"
Sen efter tre år på gymnasiet, tre år tillsammans med Martin, tog vi Studenten. Alla va lyckliga och glada, men innombords led jag.
Ett år tidigare.
- Vera ska du inte svara, Martin har ringt tre gånger nu? Vera gumman kom ut ur badrummet, ropar mamma utanför dörren.
I mellan åt bankar hon lite svagt på dörren men inget mer, och jag hör henne säga till Martin " tyvärr hon kommer inte ut ur badrummet, jag tror hon duschar."
Men egentligen sitter jag på toaletten och väntar på ett svar. Ett svar jag inte vill ska komma, ett svar ifrån gravidetstestet. Ett svar som kan säga " Vera, du väntar ett barn. Vera du ska få barn!". Ett svar som jag aldrig vill ska komma! Inte just nu, inte med Martin. Allting kommer bli mycket värre.
-Varför svarade du inte igår när jag ringde, Martin ligger bredvid mig och ser rakt in i mina ögon. Vi är i hans lägenhet som hans föräldrar köpt till honom i studentpresent. En fin liten lägenhet mitt på Söder.
Förut kunde jag säga allt till han, men ju ängre tiden gått har jag fått lära känna dom sidorna jag inte ville veta av.
-Jag duschade förlåt, mumlar jag lite tyst och vänder mig bort ifrån honom så han inte ska se att jag ljuger.
-Du kunde ju ringt när du hade duschat klart, hans stora gyllenbruna hand greppar min handled och det gör ont.
-Aj släpp mig, kvider jag.
Men han håller fast. Han tar nästan i hårdare när jag sa ifrån.
-Släpp säger jag, och jag vänder mig mot honom med gråtfärdiga ögon som svider och gör allting suddigt.
-DU KAN SÄGA ÅT MIG ATT SLÄPPA MEN DU KAN INTE SVARA PÅ MINA TILLTAL, skriker han och han trycker ner mig hårt i sängen.
Det värker i kroppen och räddslan rinner genom min kropp och jag börjar gråta.
-Förlåt, förlåt, kvider jag gång på gång men han hör mig inte han forsätter skaka på mig.
Hans bruna hår som alltid ligger så perfekt ruskas om, det ser ut som ett litet barn har gnuggat håret mot en ballong. Hans i vanliga fall underbaraste snälölaste vackraste ögon, är som två stora svarta hål som blottar allting. Från en mysig stund där han och jag ligger ensamna och har precis älskat med varandra så förvandlas han till ett monster. Han förvanldas till min mardröm, till en person jag är rädd för.
Det knackar på dörren.
Martin slutar omedlebart och reser sig upp, klär på sig kallsongerna som det står med stor text " snygg" på och en blå vit randig skjorta.
-Du ligger kvar här, mumlar han argt och pekar på mig.
Jag drar täcker över kroppen och känner värken ifrån magen och armen, jag gnider handen mot armen och snyftar. Allt gick så fort, jag kan höra mitt hjärtslag gång på gång. Det låter som någon står med en stor trumma inom mig och slår hårdare och snabbare.Det gör ont.
-Ursäkta jag hörde skrik här nederifrån, kan det vart ni? Eller hörde du det med, hör jag en kvinnlig röst säga.
-Jo jag och min flickvän hörde det också, har hört det flera gånger vi kanske borde kolla upp det med hyreschefen?
-Ahh jo det kan du gärna göra, jag ville bara kolla så allt va okej, svarar hon tillbaka och börja gå.
-Ehh här ifrån kom det inte ialalfall, ryter Martin och stänger igen dörren.
Jag hör hur han går ut till köken och tar ett glas ur skåpet och sätter på kranen.
Jag sätter ner fötterna sakta på golvet och letar desperat med blicken över golvet efter mina trosor.
-Vad letar du efter, hör jag Martin säga och jag rycker till och känner hjärtat börja slå snabbare.
-Jag tänkte klä på mig mina underkläder, svarar jag tyst och kryper ihop med ryggen och bereder mig på slag när han börjar gå emot mig.
Han böjer sig ner och tar upp dom under sängen och ger dom sen till mig.
-Tack, mumlar jag lite tyst och känner hårda slag inne från bröstet.
Han smeker min kind och går ut till köket igen.
Helt plötsligt känns allt bra igen, och snudden av hans fingertoppar mot min kind får mig knäsvag så jag glömmer varför jag egetnligen kom hit och skulle berätta
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4.7) | snovit1 - 10 sep 08 - 20:20- Betyg:  | | Jätte bra :D | | alive_voice - 10 aug 08 - 13:14 | fantastisk gumman, man skulle nästan kunna tro att du var en författare :)
puss //ISabel | | _A_angels_eyez - 19 jun 08 - 16:38- Betyg: | | bra | | LittleHoney - 18 jun 08 - 19:00 | | fortsättning nu! | Niice - 18 jun 08 - 18:55- Betyg:  | | Braa :D Fortsättning ? (: <3 |
|
|
|
