Betraktelse |
Jag ser konturerna av din kropp, du sitter där, där du alltid brukar sitta och dina fingrar skakar när du sakta, sakta drar fram en ny cigarett ur asken och sedan mödosamt, som en 80-åring som långsamt reser sig upp för att gå till tändaren. Den som sitter fast i ett snöre i gallret. Jag ser dina skakande händer som sakta tänder cigaretten och du drar det första andetaget av denna giftiga drog. Men vad spelar det för roll egentligen? Du är redan fylld med för mycket av allt, din dimmiga blick som vittnar om att alt har varit för mycket idag.
Och den andra, ja jag ser den andra, han som står där och följer dig med blicken. Kroppen är på helspänn och du ska skyddas, skyddas mot dig själv och dina demoner. De som hotar att överta din kropp och dina tankar. De som infekterar ditt inre med ord och fraser du aldrig borde få höra.
Jag står tyst och stilla som i dvala och bara följer dig med blicken, följer dina svaga rörelser. De är ryckiga på något sätt precis som om du inte minns vad du skulle göra sekunden efter att det blev bestämt.
Du tar dig inte ens ork att vända dig om för då hade du fått syn på mig, men du sitter bara där och stirrar tomt framför dig medan du med jämna mellanrum drar ett bloss på cigaretten. Luften som du andas in som blir som tjära i dina lungor och som sakta, sakta kommer ta död på dig. Men du bryr dig inte, du vill bara att det ska handa snabbare än vad det någonsin kommer göra.
Jag står tyst och ser på dig, men du ser inte på mi. Du vet nog inte ens att jag finns där att jag just nu i detta ögonblick följer varenda rörelse du tar med blicken. Jag vill springa fram till dig och ropa och skratta, jag vill dansa en dans med dig, den vi hittade på tillsammans.
Men jag är ledsen jag klarar det inte idag. Jag kommer nog aldrig klara det igen. Jag vänder mig sakta om och går tillbaka till mitt rum.
|
|
|
|
