Winston och Oliver, del 1 |
Pennan han höll i handen rafsade närapå automatiskt ned några siffror på ett ark papper. Klockan som ständigt stod och tickade slog nio. Utanför fönstret hade det mörknat, och det vanliga larmet hade lagt sig. Londons gator var nu lugna och stilla, bortsett från högljudda män som druckit alldeles för mycket och de enstaka vagnarna som passerade.
I området hans kontor låg var det alltid mycket lugnt om kvällarna. Mannen, vars namn var Christopher Winston, befann sig i ett rymligt kontor med utsikt över Themsen. Längs en av väggarna stod hyllor av mörkt trä, från golv till tak. De andra tre väggarna var täckta av en mörk träpanel och mörkgrön tapet, vilket gjorde rummet en hel del mörkare
än vad det i själva verket var. Golvet var även det av ett mörkt träslag, och till större delen täckt av en mycket fin och dyr persisk matta som Winston inhandlat på en av sina många resor till Mellanöstern. I rummet fanns också en öppen spis, en gammal klocka och en lika gammal, om inte äldre, sittfåtölj av läder. Det går utan att säga, med ett
sådant beundransvärt kontor, att Winston var en mycket rik man. Efter många år av hårt arbete förtjänade han inget mindre än rikedom. Unge herr Winston var en mycket framgångsrik revisor redan vid 24 års ålder. Vid den här tiden, 1870, var han 29 år fyllda, ogift och överbelamrad med arbete. Men, käre läsare, det var så unge herr Winston ville ha
det! Arbetet var hans liv, han trivdes i siffrornas värld, och han ansåg sig inte behöva någon att dela sina bekymmer med. Nej, han var helt enkelt lyckligare så här.
Christopher Winston stoppade gåspennan i sitt bläckhorn och tittade på det han åstadkommit. Siffrorna stod prydligt i sina kolumner och rader på papperet, och Winston erkände sig själv besegrad. Det var dags att åka hem. Han såg på klockan, och insåg att det var alldeles för sent för att försöka hitta en häst och vagn. Modstulet svepte han kappan
om sig och begav sig hemåt till fots, hela tiden tänkandes på det varma badet som väntade på honom där hemma.
Herr Winston bodde i ett mycket fint hus i centrala London, i närheten av Trafalgar Square. Huset var, precis som kontoret, inrett väldigt smakfullt med dyrbara möbler och mattor. Den unge herrn hade anställt en kock, ett antal hembiträden och en kammartjänare. Kammartjänarens namn var James Oliver, och han var en god vän till Winston, så god vän
som en herre kan och får vara sin kammartjänare. När Winston nu kom in i värmen från det kyliga oktober-vädret, var Oliver genast vid hans sida.
“God afton, min herre,” sade han och tog Winstons kappa. “Jag har tappat ett varm bad åt Er.” Winston gav Oliver sin hatt.
“Det har jag sett fram emot, Oliver,” sade Winston och tog av sig sina svarta handskar i finaste läder. “En lång dag, må jag säga! Det var en herre, Charles någonting hette han visst, som hade rekommenderat mig till ett antal vänner. Jag har gått igenom kvitton hela eftermiddagen!” Han skrattade för sig själv.
“Får jag föreslå att herrn kliver i badet, så ska jag hälla Er ett glas konjak,” sade Oliver.
“En kopp te vore att föredra. Tack, min gode vän!” Winston gnuggade händerna mot varandra för att återfå blodflödet och började gå upp för den mattbeklädda trappan. “Ta med posten upp, är du snäll.”
“Självklart, herrn,” sade Oliver och drog sig tillbaka till köket.
Winston lade kläderna i en hög på fåtöljen i sitt sovrum och drog på sig sin badrock. Dörren till badrummet knarrade lätt när han öppnade den. “Oliver måste ta hand om det där,” mumlade han för sig själv. Dörren fick stå på glänt så att Oliver skulle kunna komma in med teet. Han hängde upp badrocken på en krok och sjönk sedan långsamt ned i det
varma vattnet. En suck av lättnad undkom honom, och han slöt ögonen. Ja, det hade varit en minst sagt lång dag.
En lätt knackning på dörren hördes, och Oliver kom in med en rykande kanna te och dagens post. Oliver ställde ned brickan med te och fyllde en kopp, medan Winston öppnade ett brev han fått i posten.
“Vill Ni ha mjölk i teet, herrn?” frågade Oliver. Självklart visste Oliver svaret på frågan, men det var en ren artighetsfras att fråga vad herrn föredrog.
“Ja, och två teskedar socker,” sade han. “Tack, Oliver. Vänta ett ögonblick!” Oliver vände sig om i dörröppningen.
“Ja, herrn?” sade han frågande.
“Det är… Jag har fått ett sådant underligt brev,” sade Winston och rynkade pannan. Han började läsa högt.
“Käre herr Winston (löd brevet),
Ni vet inte vem jag är, och jag klandrar Er inte om ni genast slänger detta ark i brasan. Mitt namn är Jonathan Montgomery, och jag har en gång bott i huset Ni äger nu. Det är ett mycket vackert hus, och jag var mycket stolt över att äga det när jag och min fru bodde där. I själva verket är nog stolt en underdrift! Jag ville allt annat än att
flytta ifrån huset när min fru föreslog att flytta var precis vad vi borde ha gjort. Hon hade upplevt många underliga saker då jag inte var hemma, och det skrämde henne. Jag var självklart mycket bestämd och lät henne inte styra och ställa i första taget! Det är först i efterhand som jag inser att jag skulle ha tagit hennes ord på allvar och
flyttat ifrån huset på en gång. Vad det än var som skrämde min fru så mycket, tog hennes liv. Efter bara ett halvår i våran underbara bostad fann jag hennes kropp i det stora sovrummet, mörbultad och söndersliten. Det hade varit enkelt att tro på det mina advokater och polisen sade till mig, att det var troligast någon som brutit sig in i huset,
men den här gången valde jag att lyssna på min fru. Någonting i huset skrämde henne, och tog till slut hennes liv. Jag råder Er, herr Winston, att lämna huset så snart som möjligt, innan ’det’ får tag på er också.
Ni vet som sagt inte vem jag är, och jag klandrar Er verkligen inte om du väljer att bortse från detta brev, men jag ber Er, herr Winston, att försvinna ifrån huset så fort som möjligt. Jag vill bara hjälpa Er.
Med vänlig hälsning,
Jonathan C. Montgomery”
|
| Kommentarer | | Wisel - 22 jun 08 - 19:36 | | Tack, fortsättningen är på väg:P | | Mp3 - 21 jun 08 - 20:45 | Åh <3<3
ja ggillar den här väldit myciet, redan. Så otrolgit fin.
Komemr det en fortsättning snart ? :9 <3 | | Wisel - 19 jun 08 - 16:50 | | haha, tack, jag såg inte det :P ^^ | | Alexiz93 - 17 jun 08 - 20:30 | | bra:) |
|
|
|
