Du kan få mig så lätt just nu- del 4 |
nu kommer äntligen del 4, det har ju tagit lite tid att få ihop den pga mycket brist på tid(och idébrist). Men nu satte jag mig o skrev ihop denna delen idag och jag ska se om jag hinner skriva lite imorgon också:>
Kommentera gärna, för jag vill höra vad ni tycker!
Kap 4
Vandrahemmet såg ganska slitet ut var jag tvungen att medge när jag såg det men min och Elinas budget var inte den största så vi hade varit tvungna att välja det billigaste alternativet. Och huvudsaken var ju att vi hade någonstans att sova istället för att tillbringa nätterna på gatan, eller hur?
När vi kom in receptionen så var den ganska öde och endast en ung kille stod bakom disken.
Han log och hans små framtänder syntes. Det är inte något som jag lägger märke till annars, men killens tänder var ju ynkligt små.
- Kan jag hjälpa till? undrade han artigt.
- Vi vill ha en ett rum, med två sängar om det finns? sa jag och försökte samtidigt leta upp min plånbok där kortet skulle finnas.
- Det finns dubbelsäng om det går bra? sa killen och vände sig samtidigt om för att ta en nyckel.
- Det är okej. Ska jag dra kortet här förresten? undrade jag och pekade på en liten apparat som såg ut som en riktigt gammal dyrgrip. Lånad ifrån ett museum kanske?
- Just där ja.
Jag drog kortet och fick därefter nyckeln. Något med killen fick mig att rysa och jag ville helst upp på rummet så snabbt som möjligt.
- Rum 32 sa han och log återigen. Först nu la jag märke till hans tunna fjun på överläppen som tydligen skulle vara ett försök till en mustasch.
Jag och Elina nickade endast till svar och började gå mot trapporna som skulle leda upp till andra våningen. Vi hittade ganska snabbt vårt rum och det var ganska mysigt faktiskt. Dubbelsängen tog upp det största utrymmet i rummet. Ett stort lapptäcke i rött och vitt var lagt på och den såg ganska inbjudande ut. Intryckt i ett hörn stod en liten röd byrå, och en oval gammal spegel var upphängd över den. Jag och Elina slängde oss genast ner på sängen. Vi var nog ganska lättade båda två över att vi hade hittat vandrahemmet till slut.
- Vi får nog ta och skynda oss lite för vi måste ner och köa. Jag vill helst stå längst fram sa jag, något stressad.
- Jag vet. Jag ska bara gå på toa så sticker vi ner till arenan sa Elina.
Klockan nio ikväll så skulle de gå på scen och nu var hon redan runt fem. Förhoppningsvis så var det inte alltför mycket folk där redan. Det var tur att de ännu inte hade börjat bli alltför kända. Visst var det fler i skolan som visste vilka dem var nu men fortfarande så behövde man inte köa ett helt dygn innan för att få en vettig plats längst fram. Det kändes skönt, och trots att jag inte ville något hellre än att deras låtar skulle nå ut till så många som möjligt så var jag ändå glad över att de inte hade slagit igenom utomlands ännu. Då skulle jag aldrig ha råd att gå, med flyg och allt. Nu när de fortfarande spelade i Sverige och först nu skulle spela på en större arena istället för alla småklubbar så hade jag råd.
- Ska vi dra nu undrade Elina och avbröt därmed mina tankar och jag reste mig hastigt upp.
Vi gick i snabb takt ner till arenan som vi precis visste var den låg. Tur det, för jag hade inte lust att springa runt och leta efter den också.
Runt tjugo personer satt redan utanför arenan och jag och Elina satte oss ner på en filt för att vänta.
Tiden gick ändå hyfsat fort och fler och fler personer kom. Till sist var vi väldigt många. Det var definitivt fler människor än det hade varit på förra spelningen. De hade blivit mer välkända. När kön började röra på sig så skyndade Elina och jag oss att hastigt börja röra oss framåt för att kanske kunna tränga oss förbi ett par stycken också. Inte jätte sjyst mot de andra kan jag erkänna men vi kom på det sättet nästan längst fram i kön. Tyvärr var vi inte de enda som gjorde det och på det sättet så blev vi tionde och elfte person som kom in. Trots det så kom vi längst fram(eller okej, vi hade två, tre personer framför men det är nästan skitsamma) i alla fall och jag var nästan i upplösningstillstånd när vi stod och väntade på att de skulle komma in.
Snart, snart..
|
|
|
|
